Jag had en inplanerad virtuell träningsdejt ikväll men jag blev ”stood up”. Igår när jag fikade med River så upptäckte vi att vi båda hade ett inplanerat combatpass ikväll – vid ungefär samma tidpunkt. Så vi bestämde oss att ta ett pass ihop: River på Sportlife och jag på SATS. Same same, but different liksom. Men, jag fick träna ensam ändå. Eller, ensam och ensam, jag hade ju en smockfull sal som sällskap, så det gick rätt bra ändå.

Efter combaten körde jag överkroppsstyrka med min PT. Vi kör medeltungt, 8-10 reps och håller runt 1 min mellan varje set och varje övning (vi kör superset) för att hålla tempot uppe, men inte like tätt inpå som superset helt utan vila. Jag hade träningsvärk i triceps sedan cirkelträningen i tisdags men det gick visst rätt så bra att träna den muskeln ändå.

Kvällens höjdpunkt var latsdragen i cc. Jag har bara gjort den på vanligt sätt förut, och förbannar den typ alltid eftersom det blir så tungt för greppet. Och så gjorde vi en skoj övning för baksida axel i cc där man står böjd framåt och drar utåt/uppåt. Den tog!

Mellan combaten och PT-träningen konstaterade jag att om 8 timmar skulle jag upp och äta frukost. Det blir en tuff dag imorgon. Uppstigning klockan 04.00. Klockan 05.02 går tåget mot Göteborg, jag ska på nätverksfrukost följt av ett jobbmöte följt av en nätverkslunch. Sedan kommer jag att vara död. Men innan dess ska jag köra after workspinning klockan 16.30. Någon annan som också ska spinna 16.30? Då kan vi ha en virtuell träningsdejt!

Det är sommar i Halmstad. Båtar med soldyrkare ligger mitt ute i Nissan, folk ligger utfläkta i parkerna och det doftar av grillat. Och av lite svett från min tröja. Jag har varit på body combat. Och utan att tänka mig för satte jag på mig min varma Houdini över t-shirten när jag gick till gymmet.

Det var nya instruktörens allra första combatpass sedan hon gick utbildningen förra veckan – och det var ett bra pass. Nya instruktörer behöver absolut inte betyda dåliga instruktörer. Ofta kan det faktiskt vara tvärtom. Det enda som är synd var att hon på en gång lade sig till vanan att sjunga med i låtarna ibland…

Och för alla er som inte visste det så kan jag berätta att träning är bästa terapin! Fast det vet ni redan va?

På väg hem gick jag förbi ett annat Hemköp än det jag brukar handla i. Inget vaniljpulver där heller. Men man fick köpa 10 ägg för 1 kr om man handlade för 300 kr så då var jag tvungen att göra det. Skulle egentligen bara köpa smör… kom hem med en massa köttfärs, falukorv, chorizo, creme fraiche, grädde, keso och andra prylar jag inte riktigt vet om jag behöver just nu.

Ikväll var kvällen då jag kapitulerade totalt. Jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk eller om jag behöver vila – men något är fel i kroppen. Och det visade sig tydligt ikväll!

Jag värmde upp inför kvällens roliga body combat med träning på crosstrainern. Det som i vanliga fall är en barnlek var extremt jobbigt. Jag svettades som en tok och var hur trött som helst mellan låtarna i ipoden. När sedan combaten började kände jag mig extremtrött av minsta lilla. Att lyfta armarna var en pärs och när vi gjort 8 raka slag i luften ville jag sätta mig och vila. Varningsklockorna ringde i huvudet så jag lämnade klassen efter en halvtimme och lämnade en lapp till instruktören om att det inte var henne det var fel på. Hon var ju bra!

Jag ringde min träningspartner Coola K och blev trött bara av att gå och prata med henne. Träffade Grabben och gick med honom och handlade på Hemköp och det var jobbigt att gå runt bland frysdiskarna. Ville helst ta en taxi de 400 metrarna hem…

Nu blir det inga många knop resten av kvällen. Jag har legat i soffan och kollat Du är vad du äter. Det programmet får mycket skäll men vet ni vad? Jag tycker det är bra! Det är inte vad Anna Skipper säger som är bra. Jag är inte utbildad i ämnet och vet inte vad som stämmer men – det som är viktigt med detta program är att jag tror att det inspirerar många att ta tag i sig själva. Att försöka förändra sina vanor. Programmet visar att det går – även när det verkar som mest hopplöst. Det tyckerjag är viktigt. När jag tittar på Du är vad du äter så är det förändringen jag minns från programmet, och inte exakt vad som sägs – så om Anna har jätterätt eller inte spelar mindre roll. Jag får ofta min motivationskick på torsdagskvällarna!

Den här söta krabaten låg utanför gymmet. Jag ville ta med den hem. Men det hade inte gått – jag hade inte orkat hålla i kopplet…