Tänkte på en sak igår kväll – och insåg att min träning är ren lyx.

Pump på lunchen

När jag var ute på en otroligt blåsigt och lätt duggregnig snabb 90-minuterspromenad tillsammans med hunden Trixa igår kväll kom jag att tänka på en sak. Vad jag kom fram till skulle ha revolutionerat min syn på träning, om jag inte redan var så träningsglad.

Alltså, jag har det så jäkla bra. Jag kan träna precis vad jag vill, nästan när jag vill. Vill jag inte springa så behöver jag inte springa. Jag kan spinna istället. Vill jag inte spinna kan jag styrketräna. Vill jag inte styrketräna kan jag köra på crosstrainern, eller simma, eller powerwalka eller göra vad sjutton som helst. Snacka om valfrihet så att både räcker och blir över.

Jag är inte som Klüftan som måste fokusera på rätta saker för att bli bättre på sin specifika grej. Eller som Sofy som har gett sig tusan på att bli übersnabb (och har alla chanser att bli det). Jag kan göra vad jag gill – utan prestationspress eller ångest över att jag spinner fast jag egentligen borde fokusera på att bli bättre på något annat. Jag kan fokusera på att svettas och ha roligt.

Mina kommande veckor ser annorlunda ut än vad de brukar. Det är några snabba promenader, det är ett gruppträningspass som heter intervall, det är core puls och det är annat. Och det känns så kul att faktiskt få lov att träna precis vad jag vill utan att jag känner att jag borde träna något annat!

Idag har jag redan hunnit träna vad jag vill: 55min pump på lunchen. Instruktören var så glad att det smittade av sig och energin räckte ända in i mål. Dessutom hade hon grymt snygga kläder. Jag tror aldrig jag sett någon passa så bra i ett par petroleumgröna (ja faktiskt!) Pumabyxor och en vit topp från Adidas med lite sömmar här och var.>

Det sa dunk dunk i huvudet. Träningen blev därför kort – men trevlig och effektiv.

Kort och koncist

Det var bam bam bam på övningarna när jag och Nilla träffades på SATS Stadshagen igår. Det dunkade frenetiskt i mitt huvud när jag satt framför TV:n i repan och kollade på Amerikanska ”Doctors” medan jag väntade på mitt gymsällskap. Jag har typ aldrig ont i huvudet. Jag kan bara minnas en enda gång då jag haft det förut.

Nilla hade kanske ännu mer ont i baken än vad jag hade (mitt ont avtog under dagen) så vi koncentrerade oss på överkroppen. Bicepscurls med stång (jag körde på lagom mellanvikt) och sedan hammercurls med hantlar (jag ökade och ökade och viktpersade till slut trots dunkandet i hjärnbalken). Sedan gick vi över till magövningar på pilatesboll och en massa övningar i magmaskinen (Lisebergsmaskinen). Enkelt, snabbt och effektivt.

Jag kastade mig in i bilen, bjöd Nilla på en kort färd till tunnelbanan och begav mig av hemåt. Svor över köerna på Essingeleden. Det hade varit en olycka – på mötande körfält. Efter olycksplatsen flöt det på som vanlig igen. Jäkla tittköbilister. Titta på er egen vägbana istället!>

Ville inte riktigt. Men gjorde det ändå. Jag är stolt, men inte nöjd, som Per Nuders nya bok heter.

20 minuter…

Halva jobbstyrkan trängdes på det lilla jobbgymmet under lunchen. De flesta hantlarna var upptagna. Maskinerna likaså. Men cc:n var ledig och jag körde axeldrag till hakan i den. Det är lättare att få till en naturlig och mer effektiv rörelse med fri stång – men man tar vad man har.

Jag lyckades roffa åt mig några hantlar och körde en kombination med axelövningar åt olika håll. Även om jag bara gjorde 8 åt varje håll brände det ordentligt på slutet eftersom kombinationen innehöll 3 eller 4 olika varianter. Ett bra superset alltså.

Mot slutet körde jag hammercurls med tung vikt och superset med hammercurls och axellyft åt sidan med något lättare vikt. Sedan fick jag nog av alla människor som trängdes på den där pyttelilla ytan så jag gick därifrån. Jag fick 20 minuters bra träning i alla fall. Och den blev av!>