Innan jag åkte mot Stockholm var jag en sväng på gymmet. Här skulle styrketränas, tänkte jag!

Väldigt långt och intensiv uppvärmning

Jag har uppdaterat min träningsspellista i Ipoden. Varit superkräsen och bara lagt till låtar som jag vet att jag absolut inte vill trycka förbi. För ganska ofta gör jag så. Tycker att en låt är okej, men inte mer. Tröttnar på den efter 30 sekunder och måste fram med manicken för att knäppa förbi den. På min nya spellista finns typ bara 15 låtar. Men de är de bästa. De som verkligen får igång mig. Och som peppar. Som fan! Så mycket som fan att mina tänkta uppvärmningsminutar på crosstrainern idag blev till en intensiv halvtimma.

(Hela) Dagens outfit.

Efter ett tag sa jag åt mig själv på skarpen och gick för att styrketräna istället. Bröst, biceps och triceps stod det på schemat. Jag var inte supertaggad, ska jag erkänna. Mest för att det egentligen inte fanns någon styrketräning alls inplanerad för dagen. Det var ett spontanpass. Eftersom det inte var präntat på papper var det inte heller inpräntat i huvudet. Så det blev bara bröst och biceps. Men 50 kilo i bänkpress är jag ganska nöjd med ändå. Så pass nöjd att jag valde att åka hem strax efter det. Imorgon gör jag ett nytt försök på samma pass.

LCHF-picnic i bilen på väg till Stockholm

>

Jag älskar nya power stepklassen. Inte så mycket för styrkan – men för konditionen!

Max 95% – medel 80%

SATS Power Step är en positiv nyhet i vår. Jag körde klassen på Halmstadgymmet ikväll, och pulsen slog minst sagt i taket. Vid ett tillfälle nådde jag 95% av max. Trots att den sjönk emellanåt, då vi gjorde styrkeövnignar för till exempel bröst eller biceps, så snittade jag på 80%. Så högt ligger jag annars bara när jag springer eller kör riktigt tuffa spinningpass. Och att det inte skulle gå att träna på nästan inga kolhydrater är jag numer ett levande bevis på. Jag har legat på mellan 5-7% kolhydrater den senaste veckan och jag älskar det.

Jag gillar svarta kläder.
Märks det?

20 minuter in i klassen frågade jag mig själv om jag verkligen skulle hålla hela vägen. Men konditionsintervallerna är precis så långa (eller korta) att jag maxar flåset för att sedan återhämta mig pulsmässigt medan vi kör styrka. Inte konstigt att denna klassen hette SATS Intervall för ett tag sedan. Och inte konstigt att SATS i Halmstad bestämde sig för att behålla konceptet trots att alla andra skrotade det. Men nu har klassen gjort come back – med nytt namn.

Vill man få ut mer av sin styrketräning är nog inte power step optimal. Jämfört med pump är det ganska få repetitioner men man hinner inte riktigt justera vikterna så att det ska bli precis rätt vikt för den tiden man har att spendera per muskel. För benen är power step en riktigt mördarklass – i alla fall om man verkligen tar ut rörelserna och inte bara mesar på brädan.

Nu ska jag spendera kvällen med att återhämta mig. Imorgon börjar en ny vecka. Och en spännande sådan. Träningsmässigt ser den väldigt annorlunda ut!>

Efter passet var jag och handlade. När man tittar i vår kyl kan man inte tro att den tillhör någon som försöker gå ner i vikt. Men det känns så väldigt skönt att gå i affären och inte köpa lightprodukter. Det känns mycket bättre att köpa riktig mat! Nä, nu ska jag ta och försöka göra lite ostkaka…

Filen – Pumas
Grädden – Pumas (och Grabbens)
Mjölken – Pumas (och till Grabbens gröt)
Yoggin – Grabbens
Juicen – Grabbens (som Puma saknar!)

>