Folk börjar så smått klaga på värmen. Jag storälskar den. Folk säger att det inte går att träna. Jag vill ut och svettas, gärna när solen står som högst på himlen. Finns det något bättre än att toksvettas? Känna brännhet asfalt under fötterna. När varmluften står alldeles still på skogsstigarna. När vinden är ljummen som degspad.  Det låter som en våt dröm när det kombineras med ett par träningsskor. Iklädd vanliga kläder är jag inget särskilt fan av stekheta dagar. Jag svettas alldeles för fort. Jag är ju så vältränad…

Trots att jag precis bedyrat min kärlek för träning mitt på dagen under stekande sol så var det till gymmet jag begav mig idag. Idag var ingen dag då det skulle springas. Nej, det är imorgon det är dags för drömpasset. Den där träningen som jag suktade efter så mycket under mina lata dagar i Miami.

Idag var det vanlig gymdag. Bristen på solsken inomhus gjorde mina brända axlar gott. Men värmen var i allra högsta grad påtalig. Inne på gymmet råde rena rama bikramluften. Varmt och kvavt. Härligt!

Jag körde 30 minuter intervaller på crosstrainern och 10 minuter intervaller på roddmaskinen. Jag lät låtarna i Ipoden bestämma både tempo och längd på intervallerna. Remixen på ”No Air” var jobbigast med sina 7 minuter…

Sedan körde jag ett kort och koncist rygg- och bröstpass i styrketräningshörnan. Här ska omformas och finjusteras. Här ska slipas och fixas. Här ska byggas muskler!

Efter att ha stressat igenom morgonen med en deadline hängandes över axeln på mig bestämde jag mig för att så fort mitt jobb var skickat för slutgiltigt okej så skulle jag belöna mig själv med en träningstimme. Jag ville särskilt återställa mitt före detta fantastiska förhållande med styrketräningen.

Sagt och gjort. Vid lunch knatade jag iväg till SATS Halmstad. Jag lämnade allt vad träningshandskar och vattenflaskor heter, hemma. Det var jag, gymkortet och Ipoden. Jag hade en plan.

För att väcka min styrketräningsrelation till liv har jag bestämt mig för att träna lite men ofta. Max 2 muskelgrupper per gång. Det känns enklare då. Men som vanligt när jag har en plan så håller den inte. Jag började med triset för biceps (i cc med curls stående lite bakom maskinen, curls stående lite framför och bamsecurls): 3 x 12, sedan tricepspushdowns: 3 x 12, french press: 3 x 12 och så avslutade jag med ett gäng magövningar. 3 muskelgrupper alltså…

Sedan gjorde jag det roliga. Fick mig en återställare. Jag sprang! Visserligen bara i en halvtimme, men ändå. Varken ben eller fötter gjorde ont och när jag höll mig till långsamtempo kändes det mjukt och bra. Men när jag drog på lite (jag var ju tvungen att testa) kändes det segt. Jäkligt segt. Jag behöver nog några fler återställare! Men åh vad det är kul att träna!

När jag satt på spinningcykeln och skulle ge allt jag hade märktes det att jag nästintill maxat på löpningen 6 timmar innan. Men att man är trött betyder inte att man kan ge allt. Att ge allt är ju ett relativt begrepp beror på vad man har att ge. Man kan således vara nöjd med att ha gett allt under ett pass, trots att man kanske ger allt på en annan nivå, på ett helt annat pass någon annan gång. Hängde ni med på den?

Kvällen är solig!

Instruktören hade lagt upp passet på ett sätt som jag tyckte var både bra och dåligt. Efter en uppvärming på runt 12 minuter eller så, körde vi en enormt lång raksträcka på 3 låtar. Jag är inget fan av raksträckor, men denna var okej eftersom den kompletterades med grym musik. Dock kommer jag aldrig särskilt högt i puls när jag cyklar raksträckor. Nu låg jag och harvade på runt 80%, men svettades som en galning. Det var lika varmt inne i cykelsalen som det var när jag låg och stekte i solstolen i eftermiddags.

Efter de många milen på raksträckan blev det lite kuperat och det är mer min melodi, och så fortsatte passet till på slutet då den 6 minuter långa finallåten bjöd på högsta pulstoppen: 90%. Tanken var nog att de sista minutrarna skulle vara intervallbaserade (1 minut fullt ös, 1 minut mindre ös) men jag låg på gasen hela tiden vilket resulterade i att min snygga turkosa tröja hade fått en helt ny färg – och inte bara några mörka fläckar här och där.

Efter spinningen kom Grabben till gymmet och vi avverkade lite styrketräning för rygg och mage. Det var vad jag gjorde i alla fall. Grabben gick mest omkring i en sömndrucken egen värld. Jag börjar få fason på styrketräningen nu och axelträningen från häromdagen känns faktiskt i kroppen idag. Det ska bli roligt att se hur jag lyckas påverka min fettprocent på egen hand tills hösten. Det är en av motivationsfaktorerna som driver mig framåt i styrketräningen. Inte tyngden på de hantlar jag lyfter.