Efter att ha surfat runt på både SATS och SL:s hemsidor igår kväll kom jag fram till att det inte skulle bli något morgonspinningpass imorse. Det fanns ett bra pass på Zenit som började 06.45, men det tåg jag då skulle behöva ta kom fram till city hela 45 minuter före passets början, och det finns inte så jäkla mycket att göra i stan klockan 6 en tisdagsmorgon. Dessutom skulle jag behöva gå upp så olidligt tidigt. 3 spinningpass får räcka denna dag. Särskilt om jag stampar gasen i botten på vartenda ett av dem.

Och det har börjat ganska bra. Gick på en lunchklass på SATS Hötorget för en vikarierande instruktör. Upplägget var inte min kopp med te så jag modifierade det lite. När det kom en backlåt körde hon varierande stående/cykling (jag tror nog inte att det fanns ett enda ståparti som var längre än 30 sekunder) så körde jag stående enbart. Och sista halvan av passet bestod nästan enbart av backar och då var jag i himlen! Dessutom hade jag en bra rygg framför mig. En sådan bra rygg har jag inte haft sedan jag satt bakom snygga Kost-Susanne (läser du fortfarande?) på SATS Medis en gång för länge sedan. Shit vad sådant hjälper! Ryggen framför hade bra kadens hela passet igenom så jag ställde in ögonen på hans pedaler och trampade efter.

Nu sitter jag på kontoret (Snorkis, jag tror vi jobbar grannar!) och har precis hämtat mat från thailändaren på hörnet Apelbergsgatan/någon annan gata. Det gäller att vara laddad inför ikväll, då får jag välkänt spinningsällskap!

Mellan träningoutfit!

Oh. My. God! Låt mig säga det igen: Oh. My. God! Jag har precis cyklat. Inte kört spinning. Nä, det känns banne mig som att jag cyklat! Och det känns som att jag kommit upp i de 67 km/timmen som proffscyklisterna körde under slutet av dagens etapp på riktiga Tour de France. Och det känns nästan som om jag kom upp i de 1300 watt som den yttersta eliten kommer upp i när de drar igång benen på riktigt. Och framför mig på instruktörssadeln har jag nog haft den näst bästa* instruktören jag någon sin kört för. E.v.e.r! Och som grädde på moset fick jag dela upplevelsen med Mikkan.

Och River, jag har en sak att säga till dig: jag vet att du är Les Millsfrälst och RPM-galen. Men du måste bara testa denna instruktör. Det är som att springa i Berlin när allt annat man sprungit förut är ett lokalt millopp. Typ. Det är som att dricka kaffe gjord på nymalda finbönor när allt man annars druckit är blaskigt och härsket pulverkaffe. Det är som att springa ute i naturen när allt man annars sprungit skett på löpband framför en betongvägg. You have got to try this!

Så alla ni som vill komma så nära cykling det bara går, men fortfarande sitta på en spinningcykel: SATS Odenplan måndagar klockan 18.00 is the place to be! (Samma instruktör kör också 90-minutersklasser på söndagar)

Nä, nu har jag hajpat nog. Nu kommer ni gå på klassen, och så kommer instruktören ha en dålig dag och så kommer ni aldrig tro ett ord på vad jag skriver igen. Men so be it. Idag har jag haft ett halleluja moment! När Mikkan trampade för allt vad benen var satt jag som ett stort fån med ett gigantiskt leende på läpparna. Jag var minst lika trött – men otroligt glad och lycklig. Det är denna känsla som träning handlar om!

*Pia är fortfarande ohotad etta på min instruktörshimmel.

Jag har bokat in en lunchspinning och dubbelspinning på imorgon kväll. För att göra dagen komplett borde jag boka in en morgonspinning också, eller hur!