Det bästa sättet att gå ner i vikt är att träna. Och då snackar jag inte om att bränna kalorier. Jag kanske är lite konstig – men när jag tränar blir jag så sjukt ohungrig! Att äta känns som det jobbigaste som finns. Mycket jobbigare än sista spinningintervallen eller de två sista repsen.

Jag tror att KarinTri håller med mitt påstående till rubrik. Visserligen vet jag inte hur hennes hunger påverkas av träningen – för det har vi nog aldrig pratat om – men däremot vet jag att hon som iron man-triathlet tränar så långa pass att hon liksom tränar förbi måltiderna. Och det är ju också ett sätt att gå ner i vikt (om man nu vill det).

Jag planerade för trerätters på hemmaplan ikväll med klassisk toast skagen, asiatisk wok till varmrätt och ”nyttig” gino till efterrätt. Men det där skulle jag aldrig orka sätta i mig nu. Efter att ha kört crosstraineruppvärmning, ben- och magstyrka och sedan ett spinningpass skulle jag helst vilja ha maten injicerad på något sätt.

Det där är mönster som följt mig ganska länge. När jag tränat långa pass (ultralöpning eller ultralångt längdskidpass) så har jag aldrig orkat äta. Förut har jag därför fått i mig för lite energi – eftersom jag inte orkat äta det jag duktigt haft med mig. Men jag har lärt mig och brukar numer ha med mig mycket drickbart (pucko är favoriten).

Jag funderar en del på varför det är såhär. Varför går det bra att dricka min måltid (hello smoothie!) medan det vänder sig i magen vid tanken på att äta maten?

På väg till gymmet!

Idag körde jag mitt första spinningpass på jag vet inte hur länge! Spinningglädjen dog lite när jag lämnade SATS för Form. Idag körde jag för en ny instruktör och han bjöd på bra musik och bra drag men… tja det märks vilka instruktörer han tagit intryck från – för han körde på samma stil som de andra spinninginstruktörerna på Form. Det är svårt att nöja sig med det man har på hemmaplan när man (jag) är bortskämd att köra för svenska spinningeliten! Det finns ju en anledning till varför de jag uppskattar att köra för faktiskt är desamma som kör på diverse konvent…

Innan spinningen cyklade jag i 20 minuter till Alex Schulmans sommarprogram från förra året. Jag har hört det förut men snurrade det ett varv till. Jag vet inte vad jag ska tycka om Alex Schulman. Först är han en mobbare som Kissie – och sedan är han vuxen och förnuftig.

Jag blev svettig redan på (motions)cykeln. Även om det är svalt i gymmet följer den tryckande luften med utifrån. Och på spinningen blev jag ännu svettigare. Långa ståpartier blandades med distans med bra kadens. Jag svettas som en gris men flåsar inte som en. Jag ligger precis under den nivå då hjärtat hoppar ur bröstet. Jag är nog bra att ligga på just den nivån för jag gör det ofta.

När jag lämnade spinningsalen för att avsluta med lite styrka märkte jag det. Det där konstiga som jag skrev i rubriken – det kändes som om det pumpade mjölksyra (eller någon annan syra, fast inte magsyra) i munnen. Vi har ju som små flärpar i sidan av munnen, och så en ganska stor flärp längst ner i munnen innanför tandraden. Eller, jag har i alla fall det. Det känns som att det kommer saliv när man trycker här med tungan – men när jag tryckte med tungan så kom det liksom inte vanlig saliv utan typ sur och väldigt varm saliv. Konstigt va! Vad är det?

Med konstig saliv i munnen supersettade jag på hammercurls + kickbacks med hantlar, bicepscurls i kalebdrag + tricepspress i kabeldrag, halvliggande bicepscurls + flyes och bamsecurls i cc + bröstpress i cc.

Nu när jag kom hem har den konstiga saliven upphört. Men istället har jag kommit på att det jobbigaste med att träna just nu är att duscha. Jättejobbigt!

T-shirt: Nike Rock Victorious. Tights: Röhnisch. Skor: Saucony A3.

Jag och Grabben tog oss ut i solen till slut. Vi gick till Runners Store och konstaterade att sortimentet med CRAFT-kläder var skralt. Och att där inte fanns något annat av intresse heller. Den som designat den senaste kollektionen med Asics-kläder borde få sparken för sitt färgval. Det är verkligen inte snyggt någonstans med svart bas, sömmar av senapsgult och så lite grått här och var.

Sedan gick vi till Adidas-butiken. Där fanns ingenting skoj alls. Så vi träffade River och tog en fika istället. Och så bestämde vi att jag skulle följa med honom och köra spinning för Jessica på WorldClass.

Mina cykelskor är i Halmstad men Jessica var snäll och lät mig låna ett par. De var en halv storlek för små och fasen vad det kändes i stortårna. Det skulle inte förvåna mig om jag vaknar med 2 blånaglar imorgon bitti. Men något för små skor var bättre än att cykla med mina mjuka träningsskor och eftersom passet ”bara” var en timme så funkade det bra.

Vi cyklade serpentinbackar vilket innebär backe med korta extra intensiva perioder på 15 sekunder upp till någon minut som symboliserar de svängarna vi tog. Pulsen hade skoj i sin lekpark och Jessica var som vanligt suverän på cykelsadeln men jag kunde inte annat än att känna av lite motig söndagsfeeling ändå. Fullt ös medvetslös gör sig nog bättre på andra dagar!

Vi hade kul åt de snygga skoskydden man måste ha på sig på chica WC

River var en muntergök

Jessica hade så mycket träningsvärk i benen så vi tog hissen upp till omklädningsrummen