Ibland äter man så god mat att smaklökarna dansar och ler. Frukosten var en sådan upplevelse. Den intogs alldeles nyss och bör väl rent tidsmässigt sätt klassas som lunch istället. Men skit samma – det var den godaste (omelett)pizzan jag någonsin ätit!

Hela morgonen spenderade jag på gymmet. Fick visserligen sova ut till strax efter 8 men sedan fick jag bråttom. Hann med ett glas mjölk i farten innan jag stack till gymmet. Hakade lurarna på öronen och powerwalkade 30 minuter på bandet innan det var dags för 30 minuter spinning. Sjukt tufft upplägg med mycket stående. Just the way I love it. Det vara bara att ösa – 30 minuter går fort. På 30 minuter vågar man köra järnet. Som tack tillbaka känner man sig oövervinnerlig.

Stegade iväg till styrkesalen och satt och pustade ut i några minuter. Min plan sa att jag skulle vara med på TRX-klassen men jag orkade inte kriga mig till en biljett. Folk skockades som hyenor i repan. Jag sket i det. Bestämde mig för att fokusera på biceps, triceps och baksida axlar istället och malde envist på. Bestämde mig för minst 10 set per muskelgrupp och utförde.

Avslutade på löpbandet igen – powerwalkandes. Varierade hastighet och lutning så att de avslutande 30 minutrarna skulle gå så fort som möjligt. Maxade på 7km/h och 7% lutning. Då var det lite jobbigt. Men det är när det är jobbigt som det ger lite mer.

Sedan gick jag hem och lagade pizza. Här är receptet:

Träningsglädjes omelettpizza:

2 ägg

en skvätt grädde

en bit riven eller skuren Västerbottenost

en näve Ruccola

parmaskinka eller bresaola eller annan lufttorkad skinka

Vispa ägg och grädde och häll i stekpanna på medelhög värme. Lägg på ostbitarna och grädda tills omeletten stelnat så pass att du kan lägga den på tallrik. Lägg på ruccolasallad och toppa med lufttorkad skinka. Pricken över i skulle kunna vara ett gäng halverad körsbärstomater.

Tränade ett Zumbapass nu på kvällen och det var inte roligt någonstans så det fick nog bli ett av mina sista. Det var lite för fullt i salen och rörelserna var inte lika kul nu som på de första passen. Jag har haft min Zumbacraze och den varade i 4 klasser. Rätt bra för att vara mig och dans ändå! Nu får jag hitta min koordinationsträning på annat håll.

Till spinningpasset efteråt hade jag skruvat åt mina spd-clips så de satt som ett smäck på pedalerna. Musiken som pumpade ut genom högtalarna var grym. Den fick mig att känna mig stark. Varenda låt pratade direkt med musklerna i benen. Förutom den sista. Det är många som envisas med att spela den där roll to the hills-låten men den har aldrig gått hem hos mig. Att köra fullt ös medvetslös till gitarrsolo funkar inte för mina ben. Sorry.

Men jag är sjukt bra på spinning ändå. Sjukt bra! Tänk om man hade kunnat tävla i det! Jag hade aldrig gett mig.

Jag har precis varit på ett av mina gamla hemgym och kört 90 minuter spinning. Hur orkade pannbenet i 24 timmar?

Dagens pass var tungt rent fysiskt och det var tur att jag hade KarinTri bredvid mig. SPD-clipsen satt lite lösa eftersom en av skruvarna trillade bort och benen kändes allmänt sega. Dessutom hade jag glömt cykelhandskarna. Big mistake! Men – passet var härligt uppbyggt med mentalt och fysiskt utmanande intervaller och musiken var grym. Ett skönt pass där man kan kräma ut allt man har men som kräver fokus!