Sportlife Tegnérgatan. Klockan är strax före 18. Jag krigar mig till en cykelbiljett. Det är kö till platserna. Strykande åtgång. Helt fullt i salen.
Jag är taggad. Men orolig. Vet att känslan inte varit med mig de senaste 2 cykelpassen. Jag har harvat runt 75% på intervallerna. Haft en känsla av dålig dagsform.
Idag sitter jag på första raden. Hoppas att det ska ge mig den där pigga pulsen tillbaka. En puls som dansar och ler. Skrattar och kiknar.
Jessica pratar om uppvärmning. 16 minuter lång. Sedan 3 extensiva intervaller. 3 minuter långa. Sedan 2 intensiva intervaller. 4 och 5 minuter långa. Intervalltoppar på tröskelpuls och strax över.
Jag hittar känslan i benen redan frÃ¥n start. Ser min puls pÃ¥ skärmen. Hur den sakta letar sig upp frÃ¥n dryga 50% förbi den grÃ¥ zonen, upp mot den blÃ¥. Landar pÃ¥ 65% ett tag. Ãkar ytterligare. De sista 5 minutrarna pÃ¥ uppvärmningen ligger jag stadigt klockan 12: 75% av max.
Det är då det bär av. 3 minuter då vi ska upp till till tröskelpuls, någonstans runt 85%. Jag tar mig dit med stora pulskliv. Vill upp snabbt och ligga där så länge som möjligt. Pulsen skrattar medan den springer i uppförsbacke. Tar några studs och ökar stadigt. Jag är där rätt så snart. Och när det bjuds vila så rullar den utför lätt som en plätt och landar på 65% lagom tills dess att den ska dansa uppåt igen.
Känslan i kroppen är fantastisk de dagar när pulsen dansar och ler. Skrattar och kiknar. Det är jobbigt att ligga på tröskeln. Men det är en rofylld känsla. Lugn och skön. Fantastisk och underbar. Utmanande. Mjölkyran kittlar nästan i benen men belöningen efteråt är kraftfull. Kroppen är fantastisk.
Innan passet hade jag tränat core, både på matta och i TRX. TRX är ett grymt redskap så länge man vet vad man ska göra med det. Den som såg Vinterstudion igår kunde se världens bästa Anja träna TRX i en lekpark. Efter passet belönade jag kroppen med stretch i en evighet. Efter allt det där var det helt plötsligt 16 pass kvar till nyår i min #50challenge.