Min mamma och mormor är och hälsar på här i Åre. Pappa kunde inte heller hålla sig så han satte sig på ett tåg och var här några timmar senare, mycket väl medveten om att det annalkande snöovädret kanske gör hemresan besvärlig igen.

Igår kväll firade vi fredagskväll med halstrad röding från en sjö inte långt härifrån och så krämig potatisstomp på mandelpotatis. Till det två sorters snustorra Riesling. Inte för att fira fylleslag utan mest för att hela familjen gillar att prova vin men ingen av oss är särskilt förtjust i Riesling, så därför tänkte vi omvända oss. Det passade perfekt till röding och den bubblande bourgognen som vi skålade i innan maten gjorde sig särskilt väl som härlig fördrink efter en en arbetsvecka och dessutom för att fira slutet av typ årets längsta månad.

Idag åkte vi slalom. Jag, mormor som är mer eller mindre 75 år och så mamma och pappa som inte innehar någon särskilt märkvärdig ålder och som jag därför inte tänker skryta över. Men det gör jag gärna över min mormor. Hon påminner mig om slutscenerna i skidfilmen All I can (Sherpas cinema). Vi övade skärande svängar och på att ta bort rotationen i överkroppen, till skillnad från puderpumpandet i filmen. Ändock.

Härliga, härliga måndagskväll. Jag älskar att jobba och jag älskar att ha semester så jag har styrt mitt liv till att alltid vara en kombo av båda. I julas jobbade jag i princip varje dag men det är kvällar som dessa som det snarare känns som att jag har semester varje dag.

Det var mörkt och runt -6 och Björnens skidspår var upplysta. Fast inte det jag tänkte åka. I pannlampans sken toknjöt jag av 10 km fina längdspår ute i skogen med månen bakom trädtopparna.

Skidorna gick som på räls och jag hade både bra fäste och glid och jag bara väntade på att få bli trött men det hände liksom aldrig. Det var först sista kilometern som jag kände att jag tappade i teknik. Den där milen kändes så himla kort!

  Vinterbilen – min Honda Civic Tourer

Igår förmiddags åkte jag mot Björnen för att åka längd med journalisterna som är här uppe. Det var första gången jag satte en Salomon skin tec på mina fötter och det var spännande att testa. Det hade snöat hela söndagen men spåren i Björnen var nydragna och fina. Snön låg tung på granarna och det var massa oooh och aaaah över alltihop. Vilken måndag!

Både Atomic och Salomon lanserar den nya generationens vallningsfria längdskidor och jag åkte på en Salomon Equipe RC Skin. Det är en vallningsfri längdskida så man kan helt skita i hur kallt eller varmt det är ute och inte behöva tänka en sekund på vilken valla man ska ha. På med kläder och pjäxor och ta raka vägen till spåret.

Salomon Equipe RC Skin har som stighudar under spannet, vilket ger bra fäste typ jämt – och särskilt bra när det är klisterföre (klart jobbigaste föret om du frågar mig – mest för att klister är så klistrigt).

De nya vallningsfria skidorna betyder att du inte behöver åka med det där oljudet som fiskbensmönstrade längdskidor har, som tidigare varit alternativet om du velat köra vallningsfritt.

 Jag, Marie Kjellnäs från Women’s Health och Frida Lindström som driver UCSP och som är en ambassadör och tränare för crosscountry fit  Marie och Frida fastnade på bild igen – bakom och framför mig var också ett annat gäng journalister