Det är på pricken två månader sedan jag var i Nice en vecka. Eller, mer korrekt ska jag säga att vi var ungefär i Nice och den allra största delen spenderade vi inte alls i Nice. Jag ska berätta varför!

Vi åkte till Nice i början av maj eftersom jag ville ha sommarkänsla under en tid då man tycker att våren varit evighetslång hemma i Sverige och man spricker av allt tålamod man måste uppbringa i väntan på ljumma kvällar och fullkomlig grönska.

Nice är därför en väldigt bra idé i maj. (Det är för övrigt också New York!)

Vi hyrde en villa via Airbnb som låg uppe i bergen och så hyrde vi en bil så att vi kunde åka runt bäst vi ville. Och som vi åkte runt!

Redan första kvällen hade vi gjort en hel del mil i bilen och den omedelbara känslan var att Nice inte skulle bli höjdpunkten på den här resan. Den känslan väckte sig allt starkare under veckan. Nice har en gigantisk strandpromenad och Nice har Hotel Negresco. Men jag tyckte inte att Nice var särskilt vackert eller särskilt mysigt. Staden kändes både sliten och tråkig.

Om jag skulle åka tillbaka till just Nice igen så skulle det vara för en helg under våren där jag checkade in på Hotel Negresco och knappt rörde mig därifrån annat än till stranden tvärs över gatan. Jag skulle gå från hotellfrukosten till en kaffe eller ett glas rosé på ett strandcafé och sedan tillbaka till terassen på Negresco igen. Förmodligen skulle jag springa på strandpromenaden också.

Frukosten på Hotel Negresco var fantastisk. Vi var också där en annan gång och satt i deras bar och drack rosé (som vi gillade så mycket att vi åkte till vingården och köpte med oss flera flaskor). Det är ett galet hotell som förvånar var man än går. Äter man frukost inomhus så är det att sitta mitt i en karusell.

Men – jag vill gärna åka tillbaka till andra ställen på franska rivieran. Gamla Antibes var fantastiskt mysigt med sina små restauranger, serveringar, lyxhamn med små och gigantiska båtar och smala gränder och pittoreska kvarter. Marknaden med mat och grönsaker var fantastisk (om kvällen förvandlas den till konstnärernas paradis) och fotoögonblicken var oändliga.

Här är massvis med bilder från Antibes! Här kan jag verkligen tänka mig att bo några dagar och upptäcka allt som finns runtomkring till fots. Det kändes lugnt och vänligt – missa inte den långa promenaden som börjar vid stranden Plague Garoupe!

För en oförglömlig lyxhelg skulle jag boka in mig på Chateau De La Chevre D’Or i byn Eze som är ett av franska rivierans finaste hotell. Miljön runtomkring hotellet är helt galen med en drömträdgård som var tokigt knasig och därför helt ljuvlig. Det är byggt högt uppe på ett berg som numer är en medeltidsruin med några restauranger och några hotell. Knäppt och fantastiskt med ljuvlig utsikt.

Det tredje stället jag kan tänka mig att bo på igen – efter vår första resa till rivieran – är Haut de Cagnes. Det är också en bergsby med jättesmala vägar och medeltidskänsla. Här skulle jag kunna tänka mig en långhelg med mycket lugn och ro. Jag skulle ta med mig en trave böcker och jag skulle sitta och dricka rosé på någon av restaurangerna som tronar på toppen.

Här finns alla inlägg från vår vecka på franska rivieran med mina favoriter från alla våra utflykter till olika ställen runt omkring; t.ex. Saint-Jean-Cap-Ferrat (rivierans hemlighet) med ljuvliga Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild. Eller Gorges du Loup.

Även om jag gillar att resa så finns det ställen som jag gillar mer (Prag, New York eller London till exempel) och ställen jag gillar mindre (typ Berlin).

Nästa ställe som jag är nyfiken på är att utforska Mallorca!

En av de sista utflykterna vi gjorde var till lyxstället Saint-Jean-Cap-Ferrat – som enligt SvD är Rivierans bäst bevarade hemlighet. Det är här som det är lyxigt på riktigt! Det märks inte minst när man går strandpromenaden runt udden från Paloma Beach; då får man kika in till villorna som man annars bara ser de förgyllda grindarna till. En hel del ser man från den fantastiska trädgården på Villa Ephrussi de Rothschild som ligger på en kulle med utsikt över havet.

Saint-Jean-Cap-Ferrat ligger en kvart från Nice (mot Monaco) och på vägen dit får man en fantastisk utsikt över Villefranche som man passerar längs vägen.

Vi började vår dag med att åka till Paloma beach som ibland beskrivs som en av Rivierans bästa. Jag håller inte riktigt med – Paloma beach var inte så märkvärdigt, men däremot var den lilla stenbelagda stigen runt halvön makalös. Vi gick inte så långt på den idag, men den liknade stigen runt Cap d’Antibes!

Efteråt åkte vi upp mot Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild som är ett rosa slott som liknar en gräddbakelse – med en fantastiskt trädgård med små avdelningar från hela världen, inklusive en stor rosenträdgård och en fontän som bjöd på skådespel till klassisk musik var tjugonde minut.

Vi åt lunch på verandan till det rosa slottet – sedan åkte vi upp i bergen igen till den enda vinregionen som finns i Nice. Området för vingårdarna heter Bellet och är rätt så litet, med Château de Bellet som största vingård. Av en slump hade vi träffat på fantastiskt god rosé från vingården De La Source från Bellet – så vi passade på att besöka dem båda sent på eftermiddagen.

Rosén från Bellet utanför Nice är mer fylliga än andra roséviner från Provence. Jag gillar dem massor – men det är lite oklart hur jag ska få med mig vinflaskorna hem på flyget i en liten och redan fullpackad väska. Dagens värsta!

Château de Bellet var ett minnesvärt ställe eftersom själva vingården (ja inte vinrankorna och så) låg i ett gammalt kapell högt uppe på en höjd – hur coolt!

Jag har velat åka till Antibes och Cap d’Antibes cirka hur länge som helst; förmodligen sedan jag såg bilder på någon blogg för många år sedan. Jag såg framför mig ljumma dagar, ett turkost hav, karga klippor, små gränder och fransk mat. Det var med höga förväntningar vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes häromdagen – och efter att ha varit där kan jag nöjt avslöja att Antibes var lika bra som jag hoppades!

Antibes är namnet på själva ”staden” som ligger cirka två mil från Nice. Cap d’Antibes är halvön som sticker ut strax bortom Antibes. I närheten ligger också Juan-Les-Pins som är en klassisk badort och de tre ställena flyter ihop lite tycker jag.

Häng med när vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes!

Det som är märkvärdigt med själva staden Antibes är den gamla delen med små gränder och jättemånga caféer och restauranger. Vi tog en kaffe på ett ställe och runt hörnet hittade jag den här drömvyn komplett med palmer och kläder på tork!

Jag hade läst om matmarknaden i Antibes, Marche Provencal, som byter skepnad ju längre dagen lider. Från mat till konst till restaurangyta typ. Det hade varit så roligt att köpa ostar och oliver och en massa annat härligt, men det gjorde vi inte av tråkigt praktiska skäl – som att inte särskilt mycket mår bra av att ligga i en solvarm bil eller att det är svårt att flyga hem med chevré som är så god att den typ smälter i munnen. Men såhär såg det ut i alla fall, bland lavendel och biffiga tomater:

Vi promenerade vidare bland gator och gränder och gjorde några stopp i små butiker, och hittade en sandstrand genom en glugg.

Sedan gick vi ut till hamnen där en av pirerna fått namnet ”Le quai des millionnaires” – det som låg där kan inte kategoriseras som varken båt eller yacht. Kanske färja? De var lite tråkiga att kolla på så vi höll oss bland detta – som ser flådigt ut på bild, men som i jämförelse med ”Le quai des millionnaires” var rena roddbåtarna:

Efter allt det där blev vi hungriga så det blev långlunch på ett ställe precis invid muren till den gamla delen av Antibes. De vita dukarna, de uppdukade rostflaskorna och solskenet bjöd in till moules frites! Maten var god men servicen lite långsamt så vi blev kvar där i två timmar. När det börjat krypa så sakteliga i benen så åkte vi vidare men – såhär såg den härliga lunchen i alla fall ut. Vi avslutade med en helt tokgrym chokladmousse som dessvärre inte hamnade på någon bild.

Vi tog bilen vidare mot Cap d’Antibes och parkerade vid Plague Garoupe som ligger precis där Chemin de la Garoupe tar slut. Precis vid stranden börjar en magnifik strandpromenad som går bland lummiga träd och karga klippor och som var en av den här resans absolut bästa grejer. Det var soligt men rätt så blåsigt och det turkosa havet skummade mot klipporna. Totalt tar promenaden typ två timmar att gå (kanske inte om man har bråttom men vem har det när man helst vill fota utsikter hela tiden på grund av så himla, himla vacker värld runt omkring!!) och bjuder på naturliga trappor, vackert stenbelagd stig och lite stenigheter.

Kolla här bara: