Det är måndag och jag har fått en ny chans till en omstart. Jag har tagit den! Morgonpromenad imorse – före frukost.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
När jag gick för att träna hade jag 2 ord i huvudet: ge allt. Och då skulle jag inte ens iväg för att springa intervaller, spinna tills lungorna expanderade ut ur bröstet eller på något annat spyfyspass. Jag skulle bara ut och powerwalka lite. Och träna lite styrka på gymmet. Det fina med att ge allt är inte att det alltid behöver resultera i att man måste lägga sig som en blöt fläck på marken för att vara nöjd. Man behöver bara vara totalt fokuserad på det man gör just då och där. Fullfölja målsättningen. Ge allt inför det man ska göra.
På så sätt blev förmiddagens powerwalk en energisk sådan på 40 minuter som resulterade i svettdroppar i pannan och – faktiskt – trötthet i benen. Och styrketräningen på gymmet blev tokfokuserat. Hela 5 övningar för biceps: curls i cc lite bakom, curls i cc lite framför, bamsecurls i cc, utåtvända curls liggande på lutande bänk och vanliga curls med hantlar (stående). Tricepsen tränade jag effektivt med pushdowns i olika varianter – hela och halva – tills det sved ordentligt. Sedan gjorde jag det några gånger till, och avslutade med dips. 30 effektiva minutrar på gymmet som jag är toknöjd med.
Ikväll ska jag fortsätta ge allt. Och då ska jag verkligen bli till en blöt fläck på marken.
Att kalla eftermiddagens lagomsnabba promenad på 5km för träning är lite att ta i. I vanliga fall. Men idag är inget vanligt fall. Idag är post-ultra. Idag fick 5km i 6km/timmen-fart duga gott.
Post-ultraglad!
Madde undrade hur kroppen kändes idag och jag måste säga att jag mår oförskämt bra. Bäst i detta hushåll i alla fall. Men så har jag inte sprungit 10 mil som min andra hushållshalva gjort.
Jag är lite stel i benen, men inte värre än efter ett benpass på gymmet. Visst är jag öm i fotsulorna, men det är mest när jag går barfota. När jag knöt på mig mina Nike så försvann onten. Och när jag var ute och gick försvann den mesta av stelheten. Lite lätt träning hjälper återhämtningen. Jag har vilda planer för framtiden. Just nu vill jag att cykelreparationsstället ska ringa och säga att min cykel är klar. Då är det jag som cyklar till Göteborg!