När jag gick för att träna hade jag 2 ord i huvudet: ge allt. Och då skulle jag inte ens iväg för att springa intervaller, spinna tills lungorna expanderade ut ur bröstet eller på något annat spyfyspass. Jag skulle bara ut och powerwalka lite. Och träna lite styrka på gymmet. Det fina med att ge allt är inte att det alltid behöver resultera i att man måste lägga sig som en blöt fläck på marken för att vara nöjd. Man behöver bara vara totalt fokuserad på det man gör just då och där. Fullfölja målsättningen. Ge allt inför det man ska göra.
På så sätt blev förmiddagens powerwalk en energisk sådan på 40 minuter som resulterade i svettdroppar i pannan och – faktiskt – trötthet i benen. Och styrketräningen på gymmet blev tokfokuserat. Hela 5 övningar för biceps: curls i cc lite bakom, curls i cc lite framför, bamsecurls i cc, utåtvända curls liggande på lutande bänk och vanliga curls med hantlar (stående). Tricepsen tränade jag effektivt med pushdowns i olika varianter – hela och halva – tills det sved ordentligt. Sedan gjorde jag det några gånger till, och avslutade med dips. 30 effektiva minutrar på gymmet som jag är toknöjd med.
Ikväll ska jag fortsätta ge allt. Och då ska jag verkligen bli till en blöt fläck på marken.
Hej!
Jag håller helt med. När min motivation tryter, vilket den gör ibland, brukar jag köra lite med omvänd psykologi. Det kan funka på sig själv, det gäller bara att man låtsas att man går på det.
Hursomhelst: Jag brukar säga till mig själv att idag behöver jag inte köra så hårt, det viktigaste är att jag byter och och går ner till gymmet/spåret eller vad det nu är. Sen när jag väl kommit så långt att jag är uppvärmd börjar jag bli lite irriterade på mitt mesande. Om jag ändå ska lägga 45 min av mitt liv på det här kan jag väl lika gärna göra det ordentligt, annars är det ju rent slöseri. Så slutar det med att jag kör så mycket jag orkar till slut ändå.
Tack för den bästa träningsbloggen!
/Karin
Hej!
Jag håller helt med. När min motivation tryter, vilket den gör ibland, brukar jag köra lite med omvänd psykologi. Det kan funka på sig själv, det gäller bara att man låtsas att man går på det.
Hursomhelst: Jag brukar säga till mig själv att idag behöver jag inte köra så hårt, det viktigaste är att jag byter och och går ner till gymmet/spåret eller vad det nu är. Sen när jag väl kommit så långt att jag är uppvärmd börjar jag bli lite irriterade på mitt mesande. Om jag ändå ska lägga 45 min av mitt liv på det här kan jag väl lika gärna göra det ordentligt, annars är det ju rent slöseri. Så slutar det med att jag kör så mycket jag orkar till slut ändå.
Tack för den bästa träningsbloggen!
/Karin