Tog med Trixa, Alfons och Grabben på en promenad. Efter Årehelgen funkar det inte att gå på asfaltstrottoarer längre, nu vill jag ju vara bland rötter och träskmark mest hela tiden. Och visst finns det underbar natur även söder om Dalälven! Eftersom jag just nu huserar 15km utanför Stockholms city bor jag nästan mitt i skogen. I alla fall riktigt nära Nackareservatet. Så jag tog med mig hundar och Grabb in i skogen. Det är så mysigt. Som att ta en paus från verkligheten för några minuter.

När jag bodde i city brukade jag göra liknande pauspromenader runt Långholmen eller Årstaviken. Där är man mitt i smeten, men samtidigt så långt från omvärlden. Stockholm är rätt så fantastiskt ändå!

Jag lyssnar på proffset Ingmaries råd och vilar mitt knä lite från löpningen för en dag eller så. Det känns mycket bättre redan nu och var nog bara en överansträngning, men det är dumt att göra något dumt. Det är rätt så tråkigt att vara förnuftig, men ibland kan det ändå vara klokt. Dessutom har det härliga fjällbäcksvadandet resulterat i en rätt så irriterande slemhosta. Jag tror att en titt i Peakaffären efter en snygg höst- eller vinterjacka kan hjälpa mot det. Jag förälskade mig i en jacka i Åre…

Gick rakt ur sängen, hoppade direkt ner i träningskläderna och snabbt ut på vanliga morgonrundan. Jag har en kompis som är helt förtjust i apor och på samma sätt blir jag alltid totalt charmad av änder. De är så söta. Och lite roliga. Fast de är rätt bra på att skita ner också och det är inte lika kul… Såg några änder som lärt sig gå på vatten mitt ute i Nissan. I alla fall såg det ut så. Men, precis under vattenytan fanns tydligen en sten för dem att stå på.

Jag tog en snabbpromenad på 45 minuter på lunchen och konstaterade att världen är vacker. Och att mina muskler på baksida lår har krympt sedan igår. Träningsvärk är bästa värken!

Nissan