Igår lämnade jag jobbet i solsken. Hann gå en kilometer innan himlen öppnade sig. Först rätt så lugnt, sedan all in. Gatorna blev alldeles tomma och jag hittade skydd i en trappuppgång. Vinden ven och regnet piskade marken. Efter några minuter sprack det upp igen och jag hann möta upp Karin och gå en bit in i Hagaparken. Då var det dags igen. Mörkret föll på och det började först regna – och sen hagla! Små, små bollar som studsade på marken. Sedan blev det fint igen och vi hann nästan gå 12 km i solsken. På slutet möttes vi av en kort, kort skur – och så en regnbåge. Det enda väder vi inte hade var snö.

Slingan runt Brunnsviken är lugn och vacker. Tystnad och fågelkvitter mitt bland stadsbrus och trafikstockning. Rekommenderas!

Jag har gått runt i tron att det är tisdag idag. Först nu har det gått upp för mig att det är onsdag – och att det är torsdag imorgon. Halva veckan har gått och vad hände egentligen?

Inte heller vet jag vad som hände på kvällens tänkta lugna löprunda. Jag tog inte ett enda löpsteg. Jag bara kände inte för det. Så jag och löparhunden powerwalkade vår femkilometrare medan vi mötte massa Milspårslöpare. Some days are like that.

Jag sov gott inatt. I en säng som är 1,20 meter bred och med fyra kuddar. Jag åt en god frukost som jag höll mig mätt på länge. Pratade precis med min mamma i telefon, och kunde uppdatera henne om det senaste i mitt liv även om det är 24 mil mellan oss. På andra platser i världen har människor inte samma förutsättningar. Sängen består av ett kallt jordgolv, frukosten existerar inte alls och mamman kanske har dött i aids. Tacksamheten över att vara född och uppvuxen i Sverige är stor, och nu vill jag ge någonting till människor som inte har haft samma tur som mig.

Orden ovan kommer från Cornelia, hon är 22 år gammal och bor i Jönköping. Lyckligt lottad och tacksam. För att hjälpa andra som inte har det lika bra har hon startat en insamling i Läkarmissionens regi. Pengarna går till AIDS- och HIV-drabbade i Kambodja.

Cornelia kontaktade mig för att höra om jag ville hjälpa henne med insamlingen. Ingenting kunde vara mer självklart. På Facebookgruppen Vägen mot Toppform har jag lagt upp eventet Kilometer mot AIDS. Eventet pågår under nästa vecka och tanken är att du skänker lika mycket pengar som du orka gå eller springer. På så sätt hjälper du både dig själv och andra.

Insamlingen och ett filmklipp med Cornelia finns här. Går eller springer, ja det gör du när du kan och efter din egen förmåga.