Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag lyckades med konststycket att lägga mig 21.50 igår. Det bäddade för morgonträning imorse. Klockan ringde 05.20 och antingen var det tack vare de två extra sömntimmarna, eller så vaknade jag precis rätt i sömncykeln, men jag var inte det minsta morgontrött när jag gick upp.
Det blev 45 minuters powerwalk med oblyga rådjur skuttandes runt omkring mig. Eftersom jag inte äger några (uppätna) rosenbuskar så har jag inget emot rådjur (som äter just rosenknoppar)…>
Jag gjorde det igen!
50 minuter
Jag pratade med Grabben till sent in på kvällen igår. Eftersom vi inte ses särskilt ofta nuförtiden (han konsultjobbar i Göteborg och jag konsultjobbar i Stockholm) och eftersom vi har för fullt upp för att prata på dagarna blir det en hel del nödvändigt telefonerande innan läggdags. Mest för att hålla koll på det praktiska. Hur var det nu med lägenhetsbesiktning på onsdag? Kommer TV-killarna och fixar ljudanläggningen nästa tisdag? Vad ska vi betala när och hur många kronor då? Livet är väldigt romantiskt. Och igår råkade det bli alltför sent. När klockan närmade sig midnatt och jag inte ens var nära sovstadiet är det lätt att förkasta planerna på morgonträning.
Eftersom den sena timmen var Grabbens fel, och att han dessutom var orsaken till varför det inte blev morgonträning i fredags, fick han uppgiften att ringa och väcka mig 05.20 imorse. Det gjorde han med bravur. Och det var nödvändigt. 2 minuter tidigare hade jag stängt av väckarklockan och vänt huvudet mot kudden igen.
05.20 kom jag upp, hoppade i kläderna och fick dessutom med mig mamma som sällskap på morgonpromenaden. Det var inte läge för en morgonjogg. Någon måtta får det vara med slitaget på knän och leder. Det finns en förnuftig person bakom mina galna idéer!
Promenaden var inte helt angenäm. Jag kände mig illamående och undrade om jag snart skulle bli magsjuk. Men nä, jag var nog bara extremt trött. Som sagt, jag måste bli bättre på det där med att sova. Det är trots allt det bästa som finns!>
Det blev ingen 30 minuters jogg imorse…
Morgonträning
Det blev ingen 30 minuters jogg imorse. Det blev 45 minuter. Jag vaknade raskt när klockan ringde klockan 05.20 men modet sjönk när jag hörde regnsmatter utanför fönstret. Jag hade tur som hörde fel. När jag klev utanför dörren 10 minuter senare var luften ganska varm och ganska torr och det var på det hela ganska behagligt.
Jag hade tänkt mig en runda om 30 minuter men så bestämde jag mig för att ta några kvarter extra och därmed kunde jag inkassera 15 extra träningsminutrar.
Jag sprang och funderade på allt och ingenting och från att ha varit en sovande zombie blev jag till en livs levande och fullt fungerande människa.
Zombiestadiet…>
