Imorse tog jag med mig bungy pumpstavarna jag skrev om igår ut på en löprunda. Men jäklarns vad jobbigt det var att springa med dem! Eftersom trycket i armarna blir större när man springer blir det mer svikt i staven och då får armarna jobba mer. Det kändes både i armarna och på flåset!

Jag körde ett gäng uppförsbackar med stavarna, då är de som mest kul att springa med. Förmodligen för att det är något jobbigtjobbigt som snart tar slut.

De generösa minusgraderna har förvandlats till plusgrader i Halmstad. Inte för att jag har någon termometer här hemma men jag såg faktiskt lite tösnö. Den milda morgonsolen låg vackert över Nissan och jag var ute i ensamheten. Fantastiskt fint. Det är nog därför jag gillar att vara ute tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Jag vill köra mitt race själv med mig själv som enda sällskap och med mina fötter som är de enda som trampar på vägarna. Snacka om egen-tid!

Då och då upptäcker jag webkameran på min dator. Den är rätt bra för meningslösa bilder och om man vill skapa effekter på bilderna. Som nu till exempel, jag ville ha en bild som illustrerar mina känslor för spinningpasset 06-nånting imorgon bitti.

Klockan är egentligen alldeles för sent för sådana upptåg i arla morgonstund. Ju äldre jag blir desto mer sömn verkar jag behöva och nu är vi uppe i typ 10 timmar per natt vilket betyder att jag borde vara lastgammal. Jag tycker att en av bettingfirmorna skulle lägga upp ett spel på mig. Kommer jag att komma upp i tid till morgondagens 06-nåntingspinning – vad tror ni? En av er som gissar rätt innan klockan 8 imorgon får en överraskning hemskickad på posten. Jag lovar!

Jag sitter på kontoret utan skor på fötterna. Skorna är dyblöta och står på tork under skrivbordet. Jag hade rena, torra strumpor i väskan men de har ett hål på stortån. Jag känner mig trés chic! Men vad gör man inte för sin morgonstreak till jobbet?