Solen sken imorse när jag pallrade mig upp för 10 veckor till toppformsgruppens första gemensamma och virtuella event: morgonpowerwalk.

Jag ska erkänna att klockan inte stod på 06.00 som vanligt. Jag tog en himmelens tid på mig igår kväll för att bestämma mig så den kvällspowerwalk jag kom ut på började 22.00 – det vill säga vid samma tidpunkt som jag egentligen borde ha lagt huvudet på kudden.

Morgonen var lika full med vår som gårdagen och det rafsades och rensades i parkerna. Ikväll är det jag som beger mig till blomsterbutikerna för att se om det kan bli vår även på min balkong och framförallt i mina fönster!

Innan våren slår ut hemma hos Träningsglädje och Grabb så ska jag jobba, köra tung benstyrka, jobba lite mer och sedan löpintervalla. Powerwalks i all ära men jag tänker inte missa det högintensiva!

Fredagsväder och fredagsfrukost

Morgonpowerwalk i duggregn: check. Frukost på 2 ägg och Finncrisp med smör, ost, skinka och gurka: check. Massa koppar med te: snart check. Senare idag blir det ett crossfitpass och en snabbdistans. Snart check.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att bestämma sig och jag står fast vid det jag skrev då. I mitt fall är det så himla sant. Det räcker inte med att jag säger att jag har bestämt mig. Det måste komma inifrån. Och jag tror bannemig att det gjort det den här gången.

Skillnaden ligger i att ha ett val och strida med sig själv för att välja det bra valet (typ äggröra) när man egentligen vill ha det dåliga (typ bröd). Då har jag inte riktigt bestämt mig. Nu när jag har bestämt mig har jag fortfarande val men jag ser bara det bra valet (typ en latte) och reflekterar inte ens över det dåliga (typ en latte och en brownie).

Jag har ett mål med min satsning 10 veckor till toppform och det är att gå ner 10 kilo. Eftersom mitt liv är oregelbundet kommer jag ge en oregelbunden rapportering om hur det går och sedan starten i torsdags är facit -2.1 kilo (mestadels vatten, jag vet). Aftonbladet borde ringa mig och fråga hur jag gör!

Precis som jag skrivit förut är jag en mycket vanlig men märklig människa. Jag kan känna när kroppen förbränner och menar med det att jag kan känna min egen viktnedgång. Det är en cool känsla som jag inte kan förklara.

Och förresten, jag trodde att gårdagskvällens sänggående klockan 22 skulle det göra det lätt att komma upp i morse men det var faktiskt inte så enkelt som jag hoppats på. Jag kom upp men det var inte enkelt. Ut kom jag också – 65 minuter powerwalk med P1 i öronen.