Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att bestämma sig och jag står fast vid det jag skrev då. I mitt fall är det så himla sant. Det räcker inte med att jag säger att jag har bestämt mig. Det måste komma inifrån. Och jag tror bannemig att det gjort det den här gången.
Skillnaden ligger i att ha ett val och strida med sig själv för att välja det bra valet (typ äggröra) när man egentligen vill ha det dåliga (typ bröd). Då har jag inte riktigt bestämt mig. Nu när jag har bestämt mig har jag fortfarande val men jag ser bara det bra valet (typ en latte) och reflekterar inte ens över det dåliga (typ en latte och en brownie).
Jag har ett mål med min satsning 10 veckor till toppform och det är att gå ner 10 kilo. Eftersom mitt liv är oregelbundet kommer jag ge en oregelbunden rapportering om hur det går och sedan starten i torsdags är facit -2.1 kilo (mestadels vatten, jag vet). Aftonbladet borde ringa mig och fråga hur jag gör!
Precis som jag skrivit förut är jag en mycket vanlig men märklig människa. Jag kan känna när kroppen förbränner och menar med det att jag kan känna min egen viktnedgång. Det är en cool känsla som jag inte kan förklara.
Och förresten, jag trodde att gårdagskvällens sänggående klockan 22 skulle det göra det lätt att komma upp i morse men det var faktiskt inte så enkelt som jag hoppats på. Jag kom upp men det var inte enkelt. Ut kom jag också – 65 minuter powerwalk med P1 i öronen.
Ja, gör det!
Kanonbra om flera kan ge tips!!!
Jag vill oxå ner 10 kilo och gärna på 10 veckor men det verkar störtomöjligt! Jag klarar mig hyffsat i veckorna men sedan kommer helgen 🙁
Förra veckan gick jag på morgonprommis 5 gånger. Mellan 35-50 minuter. Räcker det? Måste jag gå längre? Går upp 5.45 ungefär.
Jag kör 10 cm på 10 veckor!
MarathonMia: tack och kram!
Kristin: åh vad härligt!!!!!!!! 😀
Matilda: hmm, jag lyckas inte alltid med det själv så jag vet inte vad jag ska dela med mig av för tips som faktiskt funkar. men att gå och lägga sig en tid är en bra grej, och att skriva ut att man ska morgonträna på bloggen. för då känns det så dumt att förklara sig sen… 🙂 och så hjälper det om man redan har lagt fram träningskläderna.
Lycka till!
Har du några bra tips på att komma upp på morgonen för att gå ut och gå? Sängen lockar alldeles för mycket och som du skrev, det är svårare att ta sig iväg när man är två.
Jag gick här och resonerade med mig själv fram och tillbaka. Skulle jag ge mig ut på en löprunda eller kanske en powerwalk, det är ju så halt? Nej jag har egentligen inte lust, ska jag gå och handla istället? Nej har inte lust med nånting. Äh jag går in och läser lite träningsbloggar istället, kanske får lite motivation… Mycket riktigt, läser detta inlägg och blir riktigt sugen på att ge mig ut. Nu sitter jag här efter 50 min powerwalk och 15 min styrka TACK VARE DIG och lite mig själv. Tänk vad en träningsblogg kan göra! TACK TACK TACK!
Vanlig och vanlig – jag tycker att du är ovanligt bra på att vara just du! Coolt med utmaningen och satsningen. Har inte tvivlat en sekund på att det inte ska funka – jag ser alltid ditt fokus som din drivkraft.
Coolt. Ska bli spännande att följa – rapportera när det känns både bra och mindre bra… så kanske vi får massor av cybertips.
Hej Madeleine: jag går mina pw i olika tempo beroende på underlag, typ av terräng och hur pigg/trött jag är: vanligtvis mellan 6 km/h (backig terräng eller isigt underlag) till 7.3 km/h (ganska flackt). stavar hjälper att hålla både puls och tempo uppe, och även att jobba med armarna utan stavar kan hjälpa. testa backig terräng annars, det hjälper inte tempot visserligen – men definitivt pulsen! 🙂
jag tänker ta mig friheten att använda din kommentar och lägga ut den som en öppen fråga till de andra som läser så hoppas jag på fler svar och fler tips!
Tjena Sara!
Jag har ungefär samma målsättning som du inför sommaren, och har anammat morgongången. Mitt problem är att jag blir stressad över att jag tycker att jag går för långsamt. Jag tycker att det är svårt att få upp farten så mycket att det känns som att pulsen kommer igår, eller snarare – jag går så fort jag kan men det känns inte som att det räcker. Flummigt, måhända.
Min fråga är – vilket tempo håller du? Kan inte då beskriva ditt powerwalkande lite? Kul med tips!
Får dessutom en ofrånkomlig värk i höftböjarna av gång, någon som har tips på hur man tacklar det?
Må bäst!
Tjena Sara!
Jag har ungefär samma målsättning som du inför sommaren, och har anammat morgongången. Mitt problem är att jag blir stressad över att jag tycker att jag går för långsamt. Jag tycker att det är svårt att få upp farten så mycket att det känns som att pulsen kommer igår, eller snarare – jag går så fort jag kan men det känns inte som att det räcker. Flummigt, måhända.
Min fråga är – vilket tempo håller du? Kan inte då beskriva ditt powerwalkande lite? Kul med tips!
Får dessutom en ofrånkomlig värk i höftböjarna av gång, någon som har tips på hur man tacklar det?
Må bäst!