Det här med att bo ensam gör inte direkt under för magiskt goda mat om jag säger så. Jag hade en period då mina middagar blev rätt så fantastifattiga, om det ens blev någon middag. Men nu har jag ryckt upp mig – vi får se hur länge det håller!

Till frukost åt jag en omelett med ost som jag – faktiskt – stod mig hela dagen på. Ja, fett och protein funkar väldigt bra på mig. Det till trots så blev det pasta till middag, det finns säkert något träningspass som jag kan använda kolhydraterna till. Jag fortsätter välja glutenfri pasta eftersom det funkar bäst på mig (fast allra bäst funkar i ärlighetens namn ingen pasta alls trots att det är bland det godaste som finns…).

Jag hade ingen riktig idé om vad det skulle bli till middag så jag började på ett väldigt okonstuktivt sätt: jag visste att jag hade kycklingfiléer och kokosmjölk. Fint, tänkte jag: Kyckling i kokos blir bra!

I en kastrull lade jag kycklingfilé och kokosmjölk så att det började koka. På en hylla hittade jag två gula lökar och skar upp dem i grova bitar och lade i kokosmjölken.

Jag inspekterade kylen och hittade röd pesto! Aha, tänkte jag och förväxlade den med röd curry (oops, tankevurpa) och lade i en sked eller två i kastrullen.

Sedan var det ju pastan. Jag hade egentligen tänkt röda linser men hittade inte påsen någonstans men i skåpet stod ett paket plikttrogen glutenfri pasta så jag tänkte att jamenjo, detta kan nog funka. I med pasta i kastrullen, på med lock och så fick det koka ihop i drygt 10 minuter.

Sedan var middagen serverad. Dessutom hur god som helst. Kyckling, kokos, pesto och pasta. 2 k:n och 2 p:n. Som att laga mat på en spik.

En av mina frukostvanor som jag tog med hem från NYC var omelett. Gärna med ost (western omelette enligt vissa menyer, allra helst med cheddar). Det har jag ätit på vardagsmorgnarna sedan dess, gärna med en kaffe till – eller te eftersom jag varit på det humöret.

Vad jag vill ha till frukost går i vågor och ibland är jag inne på bara smoothies, eller ibland kokta ägg. Imorse fick jag lite av allt eftersom vi var på Åre Bageri och åt frukost. Där fanns ingen omelett dock – däremot minibullar.

Jag har testat ett till recept från den här boken, en rå hallonbakelse – eller raw raspberry square som låter lite roligare. Egentligen ska det vara blåbär men jag hade inga hemma så det fick bli hallon. Och eftersom inga underverk har skett med min mixerstav sedan mitt förra inlägg så är det inte lika finfördelat som jag skulle ha önskat. Smaken är det inget fel på däremot. Ursprungsreceptet finns boken men såhär gjorde jag efter lite modifikation:

Rå hallonbakelse // Raw raspberry squares

Du behöver:

> Mandelmjöl

> Dadlar

> Osvavlade aprikoser (de från Kung Markatta doftar oändligt gott av kola)

> Cashewnötter

> Frysta blåbär (eller andra bär)

> Kardemumma

> Honung

> Lite vatten

____________________________________________

Gör såhär:

> Mixa 2 dl mandelmjöl med 1 dl osvavlade aprikoser och 1 dl dadlar utan kärnor tillsammans med en rejäl nypa kardemumma och lite vatten (1 msk typ)

> Tryck ut den finfördelade smeten i botten av en form (tips: lägg bakplåtspapper under så går kakan lätt att lyfta sedan)

> Mixa hallon, cashewnötter och honung. Det är lite av en smaksatt hur mycket fyllning du vill ha och hur söt den ska vara, jag använde ca 2 dl hallon och drygt 1 dl cashew och 1 msk honung.

> Bred fyllningen över botten och ställ in i frysen

> Ta ut några minuter innan servering och skär till rutor. Bakelsen är allra godast när den fått tina lite.