Mat & recept

Puma goes shopping

Det är svårare att äta rätt när jag bor i Stockholm än hemma i Halmstad.

I min varukorg

Här i Stockholm är det inte jag som handlar. Därför står jag oftast som ett frågetecken när jag öppnar kylskåpsdörren. Ska jag äta ägg eller ägg, frågar jag oftast mig själv. Ägg finns nämligen alltid här. Men inte allt det där andra. Så idag tog jag shoppingkorgen i egna händer, och beslöt mig för att köpa precis det jag ville ha.

Som vanligt när jag handlar mat utan lista blev det ett osammanhängande urval av grejer. Ingenting man direkt lagar heller. Men så var jag inte heller på oxfiléhumör idag.

Jag köpte:
Ägg
(längst ner): går alltid åt! Men det var med en klump i halsen jag inte köpte de ekologiska.
Ricottaost: I love! Äter det som keso ungefär.
Mascarpone: Bara för att det lät gott. Fetthalten är på 40%!! Kanske kan blanda med keso?
Tonfisk: Blanda med creme fraiche, dill och majonäss – det blir super!
Makrill i tomatsås: kommentar är överflödig.
Keso: Vad är väl en kyl utan keso?
Creme Fraiche: Behövs ju till tonfisksröran.
Avokado: Nästan högst upp på topplistan!
Mozarella: Funkar bra som snacks.
Cola Zero: Min enda sötsakslast!
Ja ni ser ju själva att det där inte är något man slänger ihop en middag på. Men av alla grejer som fanns på Willys var det detta jag köpte. Det jag ville ha mest. Det säger nog en hel del om mig.

>

Fre 23 jan (forts.): Intervaller i skogen

Vad passar väl bättre en fredagskväll än oxfilé och intervaller i skogen?

Fredagsträning
Grabben kom hem för sent från jobbet för att följa med mig ut i skogen. Jag fick ge mig ut själv. Halvvägs bort på varvet kom jag på att jag hatar springa i skogen i nattmörker. Så istället för 2 varv på slingan blev det 1 varv (med en snittpuls på 82% och maxnotering på 92% av max). Men ett jäkligt snabbt varv – trots otroligt sega ben från träningen igår. Sedan sprang jag vidare till gångvägen utmed Nissan, och så smällde jag av några intervaller där istället. I motvind. Varför är det alltid motvind när man springer? Men man får se det positiva i det hela. Det är bra med motvind. Det gör det jobbigare. Man får slita mer – och så blir man lite starkare. Ge mig mer motvind!

Såhär ser jävlar anamma ut.

Jag har aldrig varit någon köttmänniska. Ja, en sådan där som längtar efter en stek eller nåt. Min familj har alltid ätit kyckling, fisk eller på sin höjd fläskfilé – men nu har jag hittat kryddan i livet: oxfilé. Entrecôte och sådant kan slänga sig i väggen, vad ska man med det till? Ikväll tillagade jag det själv. För första gången. Jag har aldrig lagat annat än kyckling, lax, nötfärs, lövbiff och den där fläskfilén jag nämnde förut. Men oxfilé är ju enkelt. Ännu enklare blir det om man har en termometer som är kopplad till ugnen. Då hojtar den själv till när det är klart. Grabben fick puré (finare ord för mos) på sötpotatis till. Jag fick en sallad på cocktailtomater, gurka, avokado och mozarellaost. Nästa gång kanske jag kan smälla på stort och röra ihop en sås.>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!