Det är så himla lustigt att vi i början av december är superpepp på julmat och liksom längtar så – och sedan kommer den 24:e och dagen efter är julmat typ det värsta vi kan tänka oss. Snacka om att gå all in – och sedan all out. Och det här med nyårsdagspizzan? För egen del är pizza dagen efter nyår bland det värsta jag kan tänka mig. Jag är fortfarande mätt från jul och nyårsafton – och så vill jag börja 2014 på ett bra sätt. Nyårsdagen sätter liksom ribban. Och att pizzan slår i höjden samtidigt som alla nyårslöften kickar igång är dessutom rätt lustigt.

Igår blev det linser i tomat och kokosmjölk här hemma. En favorit som jag åt första gången när jag var här. Jag kokade upp en påse röda linser lite lätt och sköljde av i durkslag. Samtidigt fräste jag 2 lökar och 2 klyftor vitlök på låg värme så att de liksom smälte. I med linser, lök, 1 burk kokosmjölk och 1 förpackning krossade tomater i en kastrull och koka upp. Krydda med vad du vill – för egen del använde jag mest salt och svartpeppar. Det hela är klart på 5 röda!

Vill man så kan man steka lite bacon till. Sältan i baconet gjorde sig väldigt bra till den mjuka smaken från grytan! Och så kan man göra lite grönkålschips att starta middagen med. Grönkålschips blev något av en snackis 2013 och är superenkelt: lägg blad från grönkål på en plåt (men undvik stammen), ringla över olivolja och strössla över flingsalt. In i ugn i ca 8-12 minuter på 200 grader. Det blir nyttigt, gott och krispigt!

Vi drack ett glas Malbec till. Och så hade vi TV-kväll som avslutades med Fröken Frimans krig. Om SVT fortsätter göra sådana bra produktioner betalar jag gärna min TV-licens.

Jag har ett gäng polkabetor i ugnen tillsammans med palsternacka, sötpotatis och lite annat. Dessa små rackare är rätt roliga och ser ju bara för goda ut! De blir bra som lite omväxling – jag äter ju mest bara brysselkål för jämnan nuförtiden. I kylen ligger ytterligare 4 nätpåsar som jag hoppas ska räcka över jul! Skumtomtar, som annars är det jag går all in på, har jag tydligen glömt bort…

Här kommer ett till matinlägg (äta bör man annars dör man). Lunchen fick fixa sig själv i ugnen medan jag jobbade vidare. Det blev himla gott (jag lägger inte upp sådant jag tycker blir äckligt – allt blir som bekant inte bra).

I en ugnsfast form lade jag ett gäng stora brysselkål (svenskodlade och härliga), broccolibuketter (inte svenska…), slarvigt skivad sötpotatis, kycklingfiléer och sparris. Jag drizzlade över olja och kramade saften ur en lime. En nypa salt och många tag med pepparkvarnen. Snabba rörelser med chili (ancho style). In i ugnen på en sisådär 20 minuter.

Det enda problemet jag har med den här maträtten är kycklingen. Kyckling i allmänhet faktiskt. Lika gott som kyckling är – lika svårt tycker jag det är att hitta kyckling som är krav/eko/annan märkning som är bra. Jag är petnoga med att köpa ägg som är krav/eko – och vill även fortsätta göra det när jag ska äta kyckling. Varför verkar det vara så mycket svårare?