Här kommer ett till matinlägg (äta bör man annars dör man). Lunchen fick fixa sig själv i ugnen medan jag jobbade vidare. Det blev himla gott (jag lägger inte upp sÃ¥dant jag tycker blir äckligt – allt blir som bekant inte bra).
I en ugnsfast form lade jag ett gäng stora brysselkÃ¥l (svenskodlade och härliga), broccolibuketter (inte svenska…), slarvigt skivad sötpotatis, kycklingfiléer och sparris. Jag drizzlade över olja och kramade saften ur en lime. En nypa salt och mÃ¥nga tag med pepparkvarnen. Snabba rörelser med chili (ancho style). In i ugnen pÃ¥ en sisÃ¥där 20 minuter.
Det enda problemet jag har med den här maträtten är kycklingen. Kyckling i allmänhet faktiskt. Lika gott som kyckling är – lika svÃ¥rt tycker jag det är att hitta kyckling som är krav/eko/annan märkning som är bra. Jag är petnoga med att köpa ägg som är krav/eko – och vill även fortsätta göra det när jag ska äta kyckling. Varför verkar det vara sÃ¥ mycket svÃ¥rare?
