PT-Fia skrev ett himla tänkvärt inlägg idag. Tänkvärt på många plan. Träningsbloggarna har ju verkligen exploderat det senaste året i form av en helt ny kategori som skrivs av främst väldigt unga människor som driver sig själv rätt hårt. ”Hälsa” är ledordet men man kan ju fråga sig hur det definieras. Morgonträning och vetegrässhottar i all ära är visserligen rätt hälsosamt i sig – men kombineras för mycket ”hälsa” och byggs det för mycket ”hälsa” på höjden i ett liv så blir det istället ohälsa. Om du frågar mig. Men det där är så svårt.

Det är svårt att titta på en människa i en blogg och säga att nej du är inte hälsosam, när denne gör rätt om man skulle titta på en teoretisk definiton av hälsa på utsidan. Hälsohets är svårdefinierat och går kanske inte helt objektivt att bedöma. Men kom ihåg en sak. Hälsa är inte bara fitspo och lättklädda kroppar. Hälsa är också allt det som finns inombords. Hälsa är dina tankar. Också!

Med det sagt så har den här dagens avslutas med riktig ordentlig träningsglädje. Ett träningspass som lyste med lek och lust. Vi lämnade stan på kvällskvisten och åkte ut mot Lynga naturreservat. Vi sprang slingan på 4.7 km och nu och då stannade vi och gjorde styrkeövningar. En lång sträcka utfallsgång, armhävningar, benböj, upphopp, armpress åt sidan, mountainclimbers. Vi sprang i strandskogen och vi sprang på stranden. Och jag avslutade med dopp i havet. Det var fantastiskt. Jag kommer minnas den här kvällen och den här träningen länge, länge. Kravlös, jobbig och härlig! Jag varnar redan nu för lång bildkavalkad.

Grabben kände sig inte helt hemma när vi skulle göra styrkeövningar under löpningen, men han ser rätt så glad ut ändå va?

Första stationen bestod av en lång sträcka utfallsgång. Jag tycker den här övningen är svår – faktiskt. Tycker den mest känns som stretch…

En annan styrkestation bestod av armhävningar när jag hittade ett bra nedfallet träd att göra dem på.

Sidohopp över en nedfallen gren är också en bra övning att pausa löpningen med. Det blir garanterat ingen paus i flåset…

Jag har förresten på mig mitt mest snabbtorkande linne från Nike. Det behövs när det är typ 30 grader. Tightsen kommer från Craft och på fötterna har jag barfotaskor från Merrell.

Upphopp. Också bra anledning för att pausa löprundan. Bränner fint i låren!

Vad den här övningen heter vet jag inte. Vet ni? Den är rätt så rolig i alla fall. Funkar fint ute i skogen!

Efter ett tag mynnade stigen vi sprang på ut i detta. Jag dör lite varje gång jag springer just här. Det är smått magiskt.

Strandlöpning är fantastiskt. Det här kan vara bästa bilden från ikväll och beskriver exakt hur jag kände ungefär hela tiden.

Ja ni förstår ju!

Vi gjorde lite mountainclimbers på stranden också.

Och så sprang vi lite mer och hade det allmänt fantastiskt!

Jag avslutade träningspasset med att bada.

Här är klockan ungefär åtta. På kvällen. Havet är varmt och sanden är magisk.

Sedan tog jag skorna i handen och gick med sand mellan tårna till bilen.

Jag har inte sprungit på över en vecka. Ja, egentligen inte tränat särskilt mycket alls faktiskt. Jag gick en powerwalk igår och en lite lugnare variant en av dagarna innan – men i övrigt har jag inte gjort särskilt mycket i träningsväg. Och det gör att träningen när man väl kör igång igen känns så oändligt mycket härligare. Som morgonens jogg: superkvavt och väldigt varmt innan åskvädret drar igång här i Halmstad. Men ändå f.a.b.u.l.o.u.s! Jobbigt? Ja som tusan! Gick det fort? Nej för helvete. Men som vanligt springer jag mina morgonjoggar utan koll på siffror. Jag gillar dem bäst så. Känslan av att få röra på sig är ändå oslagbar.

Tights // Craft

Tröja // Casall

Skor // Adidas Adizero Adios Boost

Den här kvällen är en av de magiska. Jag ser det på grannbalkongerna. Överallt grillas det tillsammans med inbjudna gäster och det skrattas och skålas. I parken mittemot spelas det musik. Nedanför joggas det. Men det gör det alltid – oavsett tid och dag och väder. På uteserveringen ett stenkast från balkongen sitter middagsgäster från tidig kväll och luften är ljummen och himlen är ljus.

Jag var ute på en återhämtningsjogg medan solen fortfarande var eftermiddagsvarm och jag märker att mina baksidor fått slita de senaste dagarna. De skriker inte av träningsvärk men de liksom suckar och pustar och gäspar vid ansträngning. Jag tog ett varv på 5:an på Galgberget och det var varmt men ändå smärtfritt: jag lyssnade på Carolina Neuraths sommarprat och jag kan rekommendera det (tillsammans med bl.a. Maja Ivarsson, Kristian Gidlund, Filip Hammar, Leo Razzak och Marta Ehlin). Jag ser fram emot fler intressanta sommarpratare – perfekt för en timmes träning i spåret.

Istället för att sitta ute i sommaren sitter vi just nu och kollar friidrott på TV – men alla dörrar är öppna och sommaren når verkligen ända in i lägenheten. Jag älskar det (men ja – jag erkänner, jag har ägnat hösten en och annan längtande tanke)!