Jag har haft ett intensivt förhållande till träningsskor. För något år sedan hade jag ett nyårslöfte om nya löparskor och träningsskor en gång i månaden. Jag går inte igång på skor med klackar eller glitter – däremot kunde jag under en tid allt om löparskor från mina favoritmärken.

Numer är jag inte lika påläst om material i sulan och funktioner och innovationer och så – men jag är sjukt petig med skor. Särskilt träningsskor!

På Intersport köpte jag ett par nya Adidas Energy Boost och ett par riktigt tunna Nike Free. Just Nikes Freeskor var mina absoluta favoriter under många år. Jag tycker om tunna skor eftersom jag vill ha mycket känsla när jag springer. Eller, jag vill ha mycket känsla i allt jag gör förresten. När jag åker skidor, kör bil, cyklar eller vad det nu kan vara.

Jag sprang mitt marathon i Adidas Ultra Boost men ovandelen är för tunn och otät för att funka som vintersko. Ett par krispigt vita Adidas Energy Boost är inte drömfärgen för slaskväder – men de var snygga. Och de är varmare och funkar fint för dagar med bar asfalt. När det är vinterväglag springer jag helst i tunna terrängskor och det är först på senare år jag börjat springa med dubb på vintern när det varit omväxlande plus- och minusgrader och blivit halkigt.

I de andra påsarna då? I den stora Lexingtonpåsen ligger en stickad vintertröja som jag inte kunde låta bli att köpa – och några kuddar som passar i Åre. På COS köpte jag också ett gäng tröjor. Jag har så dåligt med just tröjor insåg jag när det började bli kallare och jag bara ville klä på mig varmare saker.

Största köpet idag var garanterat en ny MacBook Pro. Min nuvarande har gjort fyra år i trogen tjänst och har varit en fin partner som fått slita timmar varje dag.

Långpass löpning (minst 15 km) i skogen innan allt täcks av snö.

En tur upp på Renfjället. Antingen i trailskor eller med snöskor.

Premiärpass på nya SATS Holiday Club Åre. Och uppföljningspass.

Julbak. Jag börjar faktiskt ikväll!

Tända ljus till frukosten om morgnarna.

Två pass med stavar. Antingen längd eller backintervaller.

Tre sorters yoga.

Byta till dubbdäck på min cyclocross. Jag hoppas med andra ord på snö. Och is. Dubb går sjukt bra på is.

Nya löparskor: både för barmark och för vinterväg.

Ett bad utomhus i vedeldad tunna. Jag vill ha mörker och en stjärnklar himmel. Och helst snö. Och mössa på huvudet.

Såhär skrev jag på Facebook igår:

Ju mer jag springer desto mer fascineras jag av hur löpning ger mig smarta lösningar på kluriga utmaningar. Men vilken är den optimala distansen för smarta idéer? Svaret: en vanlig femma i ett halvtråkigt elljusspår! 

Efter att ha sprungit de flesta distanser; från kortjoggar till halvmarathon, marathon och ultra på åtta sammanhängande mil så är den effektivaste distansen (definierat som idé per distansenhet samt minnesproduktion efter fullföljd distans) en helt vanlig medelmåttig femkilometrare. 

Lagom ska inte underskattas!

Och fick till svar:

Exakt! Läs/lyssna på boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. 30-45 min löpning på ca 70% av max (intensivare än så har inte samma positiva effekter på just hjärnan) verkar vara det optimala i många studier gällande ökad kreativitet, förbättrad koncentration, minne och stresshantering. Väldigt läsvärd bok gällande träningens effekter på hjärnan. 

I en språkinlärningsstudie exempelvis lärde sig de som körde glosinlärning under tiden som de gick intensivt/löptränade 20% fler glosor än referensgruppen som gjorde samma inlärning, fast utan fysisk aktivering i samband med.

Anledningarna till varför vi kommer träna i framtiden kommer antagligen förändras snabbt när företagen på riktigt inser värdet i en fysisk aktiv personal. Och för att inte tala om skolorna…

Det får mig att fundera på beteenden ur såväl ett privat perspektiv och ur ett samhällsperspektiv. Eller, snarare såhär: vi agerar knasigt. Jag lyssnade på P1 häromdagen (som jag så ofta gör) och det handlade om sjuvården. Någon inom branschen sa att vi har fel uppställning inom sjukvården; alltför många läkare när så otroligt många kommer in med åkommor som i grunden är psykiska. Beslutsfattare vet detta. Ändå tar omställningen så lång tid eftersom jag gissar att målsättningarna är för kortsiktiga.

Likaså är vi många som egentligen vet att vi kanske borde ställa om vår träning för ökade hälsoeffekter vilket skulle bidra till mycket mer positiva saker i våra liv än träning för andra mål (t.ex. utseende eller prestation). Men samma sak där, omställningen i vår hjärna tar lång tid – om den ens sker – eftersom målsättningarna kopplat till de ”andra” målen ger utdelning på kortare sikt.