Löpning

Hål i brallan

När jag var ute och sprang tänkte jag att det finns pass man blir bättre av. Och så finns det pass som man mår bra av. Ganska ofta så gäller båda, men ibland bara det ena. Och då förhoppningsvis att man mår bra av. För mig finns det ingen poäng att bli bättre om jag inte också mår bättre liksom. Annat är det om man är elitidrottare men som många har skrivit förut: elitidrottare tränar för prestation och inte för hälsa.

Dagens pass sprangs på rejält underkylda vägar. Asfalten var glashal. Grusvägen med. Det var det som gjorde att passet blev mellanmjölk: det gick för fort för att vara lågintensivt eftersom jag ville dra på, men för långsamt för att vara högintensivt och det var inte tillräckligt långt för att bli ett good enough distanspass. Jag flyttade fokus från att springa för att bli bättre till att springa för att må bra, och kände mig nöjd med det.

Precis när jag sprang och tänkte att jag skulle avsluta mellanmjölkspulsen för en stund så tog jag upp en hand för att heja på en mötande löpare. Att träffa på någon springandes på de vägar jag springer på här uppe i Hälsingland händer liksom inte. Anyways, när handen åkte upp glömde jag att parera resten av kroppen och pang så låg jag på backen. Den jag mötte, liksom jag, var instängd i sina lurar och märkte inget. I alla fall stannade han inte för att försäkra sig om att jag inte brytit benet.

Jag var snabbt uppe på fötter igen och scannade av framsidan: knän och händer kändes intakta. Sedan skulle jag borsta av mig dammet från rumpan och märkte att jag hade en del stenar innanför brallan. Jag kollade närmre och upptäckte hål på höften. Jävla skitfan tänkte jag och sedan började det rinna blod från skrapsåret som är som två handflator men som ändå sitter på det minst sämsta stället på höften. De ilskna tårar som rann på vägen hem hade mer att göra med hålen på brallan än blodet på benet. Mina Craft WP Stretch är favoriter och jag har redan ett annat par som jag trillat sönder på knät. Två par lappade vintertights gör ingen glad…

hej på dej annika

hej på dej annika

4*10 minuter

Det duggade småspik i luften. Bäcksvart. Jag gick ut på landsvägen i full mundering och blickade bortåt. På fötterna hade jag mina Inov-8 terrängskor. Inte de mest perfekta för asfaltslöpning men jag hade inte räknat med barmark under min julledighet så man tager vad man haver. Tights med vindskydd – rätt så vattenresistenta. En underställströja i merinoull. Löparvästen från Nike i jättereflex. Pulsklocka – typ dagens viktigaste! Mössa och pannlampa. Musik i öronen – jag höll tummarna för att lurarna skulle tåla regnet.

Målsättningen var 4*10 minuter. De första 10 lugnt, de följande 10 rätt så jobbiga, sedan 10 minuter riktigt jobbigt följt av 10 minuter lugnt. I praktiken: 20 minuter bortåt på landsvägen och 10 minuter hemåt. Jag drog upp musiken på hög volym och stängde in mig i mörkret och regnet. Det jag var medveten om var det min lampa lyste upp. Och min puls.

Jag hade siktet inställt på 10 minuter där jag mot slutet skulle ligga på runt 75% av max. Sedan 10 minuter på typ 80% följt av 10 minuter på 86% av max. Och så 10 minuter nedvarvning där jag inte kollade så mycket puls utan mest sköljde igenom kroppen.

Det är så sjukt skönt att springa med pulsklocka ibland. Att liksom checka av att känslan i kroppen stämmer med siffrorna – svart på vitt. Och att veta att man just genomfört ett helvetes bra träningspass!

nike reflexvest

flaggstång belysning

Äggskalsvitt

Vi har alltid höga ambitioner, jag och min mamma. Vad gäller typ allt. Innan vi firar jul här i Hälsingland ska vi måla om i ett av rummen. Listerna är klara – de är numer vita. Nyss var de mörkgröna(!). Nu ikväll väntar första rollningen av väggarna. Gulblommiga tapeter ska bli äggskalsvitt. Vi tänker att det går snabbt medan min morfar var tveksam till om vi skulle hinna klart innan jul. Vi ska allt visa han! Jag har förresten hunnit måla 2 pinnstolar också…

Efter en dag av slipande och målande var det skönt med frisk luft. Vid 19-tiden drog jag på mig pannlampa och reflexväst och stack ut på en kort kvällsrunda. Efteråt värmde jag gårdagens paj i ugnen och korkade upp en flaska Valpolicella. Nu ska jag återgå till målningen…

Hälsingland

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!