Igår sprang jag med snöskor på Åresjön eftersom snön var djup och lös. Till idag hade allt sjunkit ihop och det fanns dessutom som en pistad bana – inför Årefjällsloppet nästa helg. Längdspår var dragna men bredvid fanns också en bred gata med manchesterränder på hårt packad snö.

Jag tog med mig Hanna och Amanda i lurarna, Fredagspodden hör till mina favoriter. Det blir kanske lite väl mycket när de överdrivet hyllar sponsor efter sponsor så jag tycker att podden har tappat tjusningen lite, men det är ändå ett lättsmält tidsfördriv jämfört med alla de timmar jag spenderar med nyhets- och samhällsprogram från P1 i öronen.

Något annat jag tog med mig var ett par stavar. Istället för vanlig löpning blev det stavlöpning. Jag fick hålla igen på farten, det är lätt hänt att gasa på mot maxpuls med stavar. De är verkligen ett grymt redskap!

Nu har jag premiärat det här med snöskolöpning – ett riktigt effektivt sätt att få upp pulsen på, särskilt om man kombinerar det med stavlöpning. Det krävs inte ens en uppförsbacke!

Jag knäppte på mig snöskorna och gick ner på isen på Åresjön. Den är täckt med ett generöst lager snö och skulle varit en mardröm att springa på med vanliga skor. Med snöskor gick det däremot fint – man sjunker inte igenom utan kan enkelt springa ovanpå snön. Dessutom var det skönt att inte behöva blicka nedåt för att se var man sätter fötterna utan kunna fokusera framåt och liksom bara ösa – under fötterna var det ju bara platt!

Mitt pass bestod av en fartlek som bestämdes utifrån puls. Jag började med att värma upp en 10 minuter och successivt öka pulsen så att den låg runt 75% av max när jag satte iväg på första intervallen. Eftersom jag inte orkade stirra på klockan hela tiden (jag hade ju stavar att hålla i) räknade jag mina steg istället. Det är skönt att ha det tankeverktyget att hålla i så att jag inte behövde tänka på något annat. Efter ungefär 100 steg hade jag nått ungefär 84% av maxpuls och då ”vilade” (fortsatte gå stavgång) jag tills dess att pulsen droppat till drygt 75% innan jag körde igång på nytt. Det blev alltså rätt korta block och snabba växlingar.

Har du inte snöskor så testa att köra intervaller med stavar – det kickar definitivt igång pulsen uppåt!

Tights och jacka // Craft. Skor // Adidas Energy boost. Snöskor (ej på bild) // TSL.

Det har blåst rätt mycket hela dagen och jag har suttit inne och kurat trots att det egentligen inte varit särskilt kallt. När det blev mörkt drog jag på mig mitt varmaste underställ och min nya Craft Elite Run Weather jacket – och ovanpå det en reflexväst från Nike och vantar med vindskydd. Jag hade klätt mig för rätt många minusgrader och jag var varm när jag kom hem. Ute var det knappt kallgrader…

Grabben har haft en ER Weather jacket sedan förra vårvintern och älskar den. Han använder den som vinterjacka trots att den egentligen ingår i vår- och sommarkollektionen som en regn- och ruskjacka. Den är både vind- och vattentät men samtidigt tunn – och är typ ett beställningsjobb från den tiden då Musse var en Craftsponsrad löpare. Han tyckte inte att det fanns någon bra jacka för dåligt väder på marknaden så Craft skapade denna efter hans önskemål.

Jackor som är vattentäta andas som bekant inte – så även om man inte blir blöt av regnet blir man blöt av all fukt som kroppen ger ifrån sig men som inte dunstar från kroppen eftersom materialet i jackan är för tätt. Det är en hel vetenskap det där, och med olika tekniker som vattentäta membran och laminerat foder som är mjukt mot kroppen och gälar här och var som hjälper andningsförmågan lite extra på traven så är den här jackan Crafts rolls royce av alla tekniska löparjackor. Idag sprang jag premiärpasset i min – utan en droppe regn i luften. Däremot supermycket motvind åt ena hållet – och lika mycket medvind åt andra. Till nästa gång får vädret se till att vara lite jävligare!