Ni är många som känner igen er i den här situationen jag skrev om häromdagen – och som undrar över min plan. Jag har, till stor del omedvetet, funderat vidare på alla hur och varför och vet att den stora träningsdippen kom i samma veva som den stora orörligheten och ryggstrulet drabbade mig. Fast orörlighet är att uttrycka mig fel, jag är faktiskt inte ett dugg orörlig har det visat sig – förutom i höfterna (typ på insidan, höftböjarmuskeln är det inget fel på). Det är förmodligen det som stör min rygg och som faktiskt omöjliggör övningar som marklyft och burpees. När jag var på Playitas strulade ryggen så pass att jag faktiskt inte ens kunde göra en benböj. Det gjorde träningen tråkig, framförallt styrketräning. Att springa och så hade – och har – jag inga problem med. Men ni vet hur det är, man vill alltid göra det man inte kan göra. Och ju mindre man kan, desto mer vill man. Gräset är som grönast på andra sidan.

Jag vet vad jag ska göra för att lirka upp ryggrörligheten – jag ska bara se till att göra det. Prehab ja, så himla enkelt – så himla tråkigt…

Tillbaks till min plan. Jag vet inte exakt hur den ser ut men jag vet att den handlar om att jag ska komma över tröskeln så många gånger som möjligt, för det är den som är den stora hindret. Sedan är det lite skitsamma vad jag gör, bara jag gör något. Korta pass ska inte underskattas och just nu planerar och genomför jag dem på så sätt att de är mentalt enkla. Jag har inga problem med att träna högintensivt så länge huvudet är med.

Igår eftermiddags var jag på gymmet och blandade cardio och styrka. Planen var 6*400 meter på löpband. Löpbandet hade en 400-metersbana i sin grafik och det var lite roligt. Efter 3 varv på löparbanan var jag rätt så uttråkad – så för att genomföra och ha roligt (nåja) samtidigt så planerade jag om. Istället för mina sista 3*400 så blev det 300, 200, 100, 200, 300 meter. Mentalt enklare – och för mig var det lika bra träning.

Jag avslutade med lite styrketräning. Axelpress, rodd och bålrotationer. Bra pass. Och med det genomfört så är mina fötter lite lättare, hjärtat lite gladare och hela jag lite lycklig. Det är ju den här känslan jag känner så väl till och älskar så mycket, men som jag hittat så sällan.

Rosa löpartights och lila t-shirt // Craft

Ibland är man pepp på träning hela dagen – tills man kommer hem och utslagen intar soffläge och fastnar. Idag var jag pepp på träning hela dagen – men undvek soffan. Det gjorde det enklare att komma ut – och se till att vara färdigtränad till klockan 18 så att jag kan jobba vidare på lite småprojekt (från soffan såklart) under kvällen.

Jag har mitt gym precis utanför dörren. Här finns en frusen sjö att springa och skida på under vintern och en lång backe att springa intervaller i när det är barmark. Det var de där backintervallerna jag tog tag i idag. 9 stycken uppdelade mentalt i 3 block med 3 intervaller i varje.

När jag sprungit nästan alla blickade jag ut över Åre på toppen av backen och tänkte att här har jag det rätt bra. Sedan fortsatte jag och nu har jag den där sköna känslan av pirrande trötthet i benen. Dessutom fick jag till några axel- och roddövningar med kettlebellen.

Ibland är man pepp på träning hela dagen – tills man kommer hem och utslagen intar soffläge och fastnar. Idag var jag pepp på träning hela dagen – men undvek soffan. Det gjorde det enklare att komma ut – och se till att vara färdigtränad till klockan 18 så att jag kan jobba vidare på lite småprojekt (från soffan såklart) under kvällen.

Jag har mitt gym precis utanför dörren. Här finns en frusen sjö att springa och skida på under vintern och en lång backe att springa intervaller i när det är barmark. Det var de där backintervallerna jag tog tag i idag. 9 stycken uppdelade mentalt i 3 block med 3 intervaller i varje.

När jag sprungit nästan alla blickade jag ut över Åre på toppen av backen och tänkte att här har jag det rätt bra. Sedan fortsatte jag och nu har jag den där sköna känslan av pirrande trötthet i benen. Dessutom fick jag till några axel- och roddövningar med kettlebellen.