Vid varje besök i Halmstad är en löptur längs Prins Bertils stig ut mot Tylösand ett måste. Eftersom solen strålade så var det längs havet som jag spenderade dagen.

Det är 12-13 km från slottet i Halmstad till Tylösand men vill man kan man också springa resterande 5 km till Möllegård och äta glass på Riccardos. Det gjorde inte vi. Jag köpte mig en Magnum istället när vi tog bussen tillbaks till stan.

Det var fullt med folk på Prins Bertils stig idag; löpare och cyklister och de som bara var ute för det fina vädrets skull. Här och var satt folk och grillade och hade picknick och på flera ställen stod fiskare en bit ut i vattnet och provade lyckan.

Det var soligt men bitigt ute, och jag kommer springa i tunn underställströja tills det blir i alla fall runt 12-15 grader ute. Bästa kombon är tunn underställströja och tunn löparjacka tycker jag. Dessutom hade jag på mig solglasögon idag; det räddar ögonen när solen gnistrar i havet.

Glasögon // Bliz Eyewear. Jacka // Craft focus hood jacket. Tights // Craft Delta compression.

Så fick jag äntligen till det där passet som stått skrivet i min träningsdagbok så länge: 20 minuter rullande backintervaller. Och med det passet checkar jag även ut från marsutmaningen: att köra 10 backpass. Det har inte blivit rena backpass, ibland har det helt enkelt blivit andra slags pass med väldigt många backar…

Gårdagskvällen kändes slö och jag var trött. Jag passade på att göra något som jag aldrig gör annars: ta en powernap på kvällskvisten. Skälet till varför jag inte gör det är att det är så mysigt med powernaps att jag inte kommer upp, och det blir istället flera timmars halvsnoozande och sedan kan jag inte sova när det väl är kväll på riktigt.

Igår kom jag upp i alla fall. Och efter en halvtimmes dravel hade jag fått på mig träningskläder och lurar i öronen. Det var först när jag kom ut som jag fick fart på riktigt. 20 minuters backintervaller stod på schemat och 20 minuters backintervaller blev det. Pulstopparna nådde upp i runt 95% vilket var lite högre än jag tänkt mig men det spelade ingen roll, det var bara att köra!

Inför, och efter, backpasset spelade jag min nya Youtubefavorit, Jasmine Thompson, sådär högt att det krävs riktigt bra lurar för att göra en alldeles fantastisk röst rättvisa. Rena, klara toner som jag lätt hade kunnat maxa till bara för att det är så mycket power i rösten, trots att det är lugna låtar. Lyssna ska ni få höra (men bara om du har bra lurar):

Take me to church // cover av Jasmine Thompson

Chandelier // cover av Jasmine Thompson

Så kom hon till Åre och det blev vinter. Precis som denna dag i maj. Rufsig i håret från nattens nattens tågresa följde hon med på frukost på Åre bageri. Det var fullt med folk och jag undrade lite smått om hon tagit med sig halva Stockholm också.

Snön vräkte ner och vi satt inne med kaffemugg och juiceglas och jobbade med varsin dator i knät. Det arbetslivet är det absolut bästa! Inte bara för att det är roligt utan för att jag jobbar extra effektivt med saker som händer runt omkring mig.

På lunchen snörade vi på oss skorna och klev ut i en vintersaga. Det snöade lovikavantar och var behagligt skönt i luften. Vi tog en lugn femkilometrare och pratade om livet och jag skrattade sådär hysteriskt så som jag bara gör med Annika. När det känns som om man inte har en gnutta luft kvar i lungorna och nästan måste ställa sig på huk för att få luft igen. En sådan där skrattattack som man måste återhämta sig från. Som bubblar ut i varenda cell.