Ni som hänger med mig på Instagram har sett att vädret är galet fint här i Åre idag – därför tog jag en tidig eftermiddag och snörade på mig trailskorna och åkte till Vålådalen. Blanktjärnsrundan, med den smaragdgröna Östra Blanktjärn, är en höjdpunkt bland alla lederna i södra Årefjällen.

Trots att det är rätt blött på stigarna just nu så är det redan en populär led att vandra och jag sprang om några sällskap på vägen. Överallt porlade små bäckar och längst bort dit solen inte når så låg ännu snön tjock.

Förra året sprang jag också Blanktjärnsrundan just i början på maj och då såg det ut såhär.

Jag brukar nästan alltid se renar häromkring och det gjorde jag även idag; den här gången gömde de sig bakom några träd i skogen där stigen är som stenigast och knixigast. Där är det inte jättekul att springa just för att stenarna är så spetsiga, så jag hade inte så stor koll på vad som syntes runt omkring mig – men hörde att det prasslade till och där stod de och stirrade.

I bröstfickan hade jag en chokladshot från Clif bar som jag festade på när utsikten var som bäst över den gröna spegeln på tjärnen. Hazel passade på att ta ett bad och solen sken milt och varmt. Klart bra löppass!

Bokskogarna har slagit ut söderöver och det är så fint att se i mitt instaflöde. Här i Hälsingland är allt det gröna i sin linda men det slår nog ut före nästa helg om vädret är som idag. Att få vakna till sol och blå himmel en söndag – den lyckan!

Vi packade ryggsäcken med picknick och gav oss iväg på Flottarleden mellan Runemo och Söräng. Här sprang jag den i juni, här i augusti och här i oktober.

Leden går längs Voxnans strandkant och man passerar såväl forsar som stilla vatten. En gång för några somrar sedan promenerade vi uppströms och flöt i vattnet hela vägen ner till bryggan hemmavid.

Det finns en liknande flottarled i Färila längre norrut i Hälsingland som också är väldigt fin att gå och springa. Jag tror att den går ända från Färila by till Lassekrog.

Andra bloggare som också hänger i Hälsingeskogarna är Hanna och Evelina.

Imorse låg kalldimman tät över åkrarna när vi steg upp till ljudet av nyhetssändningarna. Vi anade morgonsol bakom slöjorna långt där borta medan kaffet rann genom filtret. Jag skivade en banan över müslin och tänkte på skog och stigar.

När det fortfarande var morgon tog jag och Hazel bilen och åkte mot Nordanå spårcentral i Alfta. Det är inte klokt vad här finns leder och stigar att springa bara man googlar lite. Det är dessutom inte klokt vad här finns björn så jag spelade den skränigaste podcasten jag hade på högsta volym: det blev Filip och Fredrik.

Stigen började med elljusspår och efter ett tag lämnade vi civilisationen och sprang rätt in i skogen genom avverkningsområden, tallskor, lövskog och skog som var alldeles grön med mossa. Vi sprang förbi tjärnar och över stock och sten och vid ett vägskäl valde vi att följa de gröna markeringarna som tog oss med på en femton kilometer lång tur.

Ett längre äventyr i min värld definieras av att jag har energi med mig, och det brukar bli på terrängrundor över mer än en mil eller typ asfaltrundor på ungefär en halvmara eller mer. Den här gången blev det två överblivna bitar Bloks på Clif Bars som jag hade i fickan. Jag gillar energi i godisformat! Men – jag ser fram emot nästa äventyr för då ska jag ta med en chokladshot från Clif Bar.

Roligast var att springa den delen av stigen som gick i en böljande utförslöpa i den typ av skog där tallarna står höga och solljuset släpps in genom trädkronorna. Där stigen är lätt att springa och rötterna är få. Knixigast är det som vanligt när spetsiga stenar bromsar farten.

Vikebergsleden går också att springa som en markerad runda på 20 km och jag har läst att man kan förlänga den också till 30 km. Eventuellt står det på min upplevelselista i sommar. En annan led som också står på den lostan är Finnskogsleden på 35 km som är en led som börjar och slutar på samma ställe i Annefors. Den leden springer jag helst med extra högtalare på ryggen med tanke på hur många björnar som finns i området.

Tights // Craft Delta compression. Jacka // Craft Devotion jacket. Skor – ej lämpliga för terräng.