Löpning

Man 18 jun: Good life training

Jag har varit framme sedan fredag. Men vaskan kom forst igar. Dar lag allting. Fran min alskade plattang till mina traningsklader. Sa istallet for att trana har jag agnat helgen till att ata brownies, iced cappucinos och en massa annat onyttigt. Men nu ar det andra bullar som galler.

Good Life Fitness
Jag holl pa att missa min connecting flight i fredags. Jag hade ynka tva minuter pa mig nar vi mellanlandade i Munchen. Jag hann. Men inte vaskan. Det ar sa typiskt… och eftersom man inte far ha nagra vatskor i handbagaget lag ju saklart allting i resvaskan. Det enda jag hade i handbagaget var tva bocker, pass, planbok och min ipod. Grattis grattis.
Anyways, som man sager pa den har sidan Atlanten. Nu nar jag antligen fatt min vaska har jag kunnat trana. Nar jag bodde har i Toronto forra gangen tranade jag ofta pa Good Life Fitness (typ som SATS i Sverige). Sa ocksa idag. Jag korde 30 minuter pa rullbandet men har totalt glomt bort hur man raknar om fran miles till kilometer. Sa att jag sprang pa 8 mph sa mig liksom inget. Men det gick bra. Hade jag vetat att det var nastan 13km/h hade jag nog inte orkat lika lange…

>

Mara

Det var 30 grader i skuggan kl 14.00 när starten gick. Aldrig har en mara sprungits så dåligt.

Eliten

Det var varmt igår på maradagen. Killen från Zimbabwe som vann förra årets mara, vann i år igen men på den sämsta tiden någonsin (drygt 2 timmar och 20 minuter). Efter målgång kräktes han och fick ur sig att detta var det jobbigaste han gjort. Sedan fick han hjälpas upp på prispallen.

Bäste svensk blev Kent Claessson på runt 10:e plats. Också det på en ”dålig tid” (men slå den om du kan!) – 2 timmar och 28 minuter ungefär. Men – att ta sig runt 42 kilometer en dag som denna är en bedrift i sig. Fast… norskan som vann – och som springer en mara om dagen i träningssyfte (galet!) – tyckte att det var en ganska lätt match. Hon vann damklassen på 2 timmar och 38 minuter och sprang sedan ut en stund på kvällen igen. Anna Rahm (förra årets vinnare) tyckte att årets mara var varm och jobbig men såg det som en träningsmara inför VM-maran i Asien senare i år.

Marahjälte

För min marahjälte gick det inget vidare. Med en mage som gick sönder efter bara 5 km tappade han tid och fart. Till slut blev det så dåligt att han var tvugnen att helt avstanna. Efter 30 kilometer. Han får helt enkelt bräcka sitt personliga rekord på dryga 2.57 vid nästa mara. Kanske blir det Berlin. Kanske blir det Växjö.

Enligt överenskommen vadslagning fick grabben nöjet att bjuda mig på middag. Det blev ju ingen tid under 3.05 (enligt statistiken har han ju inte kommit i mål än). Den avnjöts precis på Restaurang J i Nacka i solgasset. Det är förmodligen en av Stockholms schysstaste uteserveringar! Precis bakom ligger en lagomt lång trappa som man kan gå ner maten i. Om man orkar.


Inspirerad

Värmen till trots blev jag otroligt inspirerad av loppet. Även om åskådare. Så jag tar och anmäler mig till nästa års mara (igen). Den går av stapeln 31 maj. Denna gång hoppas jag att min höft håller så att inte något sådant onödigt ska sätta krokben för mig. För det verkar så totalt jäkla tokkul att springa!!>

Ons 6 juni: Sommarjogg

Firade svenska nationaldagen med att rensa ogräs och jogga. Och med ett dopp i havet!

Sol, sommar, bad och en massa ogräs.

Temperaturen låg på nästan 30 grader någon mil sydost om Stockholm på nationaldagen. Vi åt frukost på bryggan och såg hur det morgonbadades till höger och vänster. Barn voltade ner i vattnet, om och om igen, och de något äldre använde stegen. Men ner kom de. Alla. Så det kan ju inte ha varit iskallt i vattnet. 17 grader stod termometern på när vi kollade. Och det är ju nästan varmt! Så efter att ha rensat ogräs i några timmar (och blivit både brun och bränd på ryggen) badade även jag. Ett tidigt premiärdopp!

Jogg…

Framåt middagsdags när solen inte stekte lika hårt tog vi en liten joggingtur mot Erstaviksbadet. Hit vallfärdar folk för att sola, bada och windsurfa och vi mötte folk hela tiden på den lilla skogsvägen med ”barrunderlag”.

Det blev ingen lång jogg. 5-6km bara. Men vi experimenterade lite med steg. Ja, steg! Duktiga löpare springer ofta på ”tårna”, medan vi dödliga sätter i hälen först. Faktum är att det går snabbare att springa mer på framfoten. Och jag märkte att min supination inte är lika kraftig när jag springer längre fram på fotbladet. Fast det är både ovant och jobbigt…

Grabben ska springa maran i övermorgon men han har skitont i halsen. Han sätter hög prestige i att springa i första startledet (de 300 främsta) och om han bryter/ej startar/springer långsammare än runt 3.10 så tappar han sin högt värderade specialfärgade nummerlapp. Hur ska det här gå? Den som lever får se…

>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!