Löpning

Tis 29 maj: Morgonjogg

Bytte ut morgonens spinning mot en morgonjogg. Det var för jobbigt att gå upp kl 5!

Morgonjogg

Klockan 9 imorse begav jag mig ut på morgonjogg. Det är några timmar efter morgoneliten (med elit syftar jag inte på de som springer långt och snabbt, utan de som är duktiga på att kliva upp ur sängen i tid). Det var jag, motionerande skolklasser och stavgångande pensionärer som var ute.

Det blev min vanliga runda runt Tantolunden, Eriksdalsbadet och Södersjukhuset. Med mig hade jag min fickradio och jag hade tajmat in morgonjoggen till ”Ring P1”. Jag tycker om att lyssna till folk som pratar (istället för musik) när jag springer, men ibland undrar man ju vad det är för nissar som ringer in till det där programmet. Antingen så klagas det bara (visst är det bra att klaga, men man kan ju också lägga lite energi på att komma med en konstruktiv lösning) eller så tycks det väldigt konstigt. Men som sagt, mångfald är bra – även när det gäller tyckande!

När jag sprang förbi Eriksdalsbadet såg jag att de öppnat utomhuspoolen. Det var några som simtränade där men det såg kallt ut. Var är värmen och växthuseffekten??

Morgonens jogg på 6km gick för övrigt som smort. Det kändes skönt och lugnt i kroppen och eftersom jag inte hade ätit någon frulle innan höll jag medvetet ett lågt tempo för att kunna kalla det lågintensiv träning.>

Strandjogg

Att jogga på stranden är väl varje löpares våta dröm? Skit samma att solen inte alltid skiner… eller att ögonblicket är fångad på en väldigt dålig mobilkamera. Såhär såg det i alla fall ut när det sprangs på stranden i Tylösand i söndags. I alla fall för ena halvan av sällskapet.

>

Sön 27 maj: Fartlek i Tylösand

Strandvägen vid Nynäs Havsbad i Stockholm får stark konkurrens av Prins Bertilstigen i Tylösand när det gäller Sveriges finaste och underbaraste jogging- (eller promenad-)stråk.

Prins Bertilstigen

Tylösand och stranden är fantastisk. Helt klart toppklass! Men idag badade vi inte. Nej vi joggade. Bakom Restaurang Salt på stranden, börjar (eller slutar om man så vill) Prins Bertilstigen som faktiskt går ända in till Halmstad. Det är en stig som ibland är smal grusväg och ibland skön asfalt. Den går in i lummiga skogar, i rhododendronparker (som jag inte kan stava till) och det bästa av allt – utmed havet, strandsand och klippkanter. Det är så sjukt fint att det inte går att beskriva, varken med ord eller bild – det måste upplevas!


Fartlek

Vi utgick från Salt och joggade 5km mot Halmstad i lugn och fin 6min/km-fart. Molnen som hängde regntunga över oss brottades lite med solen vilket gjorde att det var fina djupa färger på både hav och himmel. Terrängen var kuperad och branta backar varvades med sköna raksträckor. När vi vände efter 5km och tog 5km hem igen använde vi backarna och raksträckorna, och alla andra bitar för den delen, och gjorde fartlek av det så att pulsen steg och både armar och ben fick jogga. Sjukt jobbigt, sjukt härligt och sjukt roligt. Det ÄR skillnad att springa och nöta på löpband och att komma ut såhär – i den vackraste miljön man kan tänka sig. Träningen blir liksom en glädje och allting går så mycket lättare!


Jag hoppas åka ner till Halmstad många gånger i sommar, och då ska det bli jogga av. Både på Galgberget och utmed Prins Bertil, men också längs stranden på Tylösand. Den strandremsan är hur lång som helst – minst en mil!>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!