Jag har ägnat åtskilliga timmar till att googla fram bästa stigarna i den här delen av Småland som kallas glasriket. Det var svårt. Jag kom fram till att jag antingen ville springa långpass på Vildmarksleden (ca 35 km) eller långpass på Framtidsleden (ca 38 km fast med genväg kan det kanske landa på 30 km). Men det blev istället en trailsafari och en kombination av lite olika leder för att hinna göra lite annat också, som att fika på gårdscafé.

Om ni vill ägna en dag åt att gå i mina fotspår så kommer här ett flödesschema för en bra dag med en hel del spring och lite fika.

Kl 8:

Vakna utvilad i sköna sängar på Kosta Boda Art Hotel. Gå ner till frukosten och plocka på dig lite energi inför dagen. Jag kan särskilt tipsa om surdegsbrödet som är både mjukt och knaprigt och äggomeletten som är i klass med den på Högbo Brukshotell. Backa på frukostbuffén en gång, 20 km stig väntar på dig!

Kl 10.20:

Lämna hotellet och styr bilen mot Johansfors (ca 21 km). Häpnas över de ömsom imponerande villorna och de mindre och rätt anspråkslösa sommarstugorna. När du kommer till Johansfors kan du ana hur samhället blomstrat – det gör det än idag, men på ett annat sätt. Trädgårdarna är praktfulla och idylliska.

Parkera precis vid glasbruket och gör dig redo för dagens första etapp: Stampaleden, ca 7 km. Den närbelägna sjön heter Stampasjön och här finns både toalett och badbrygga. Leden beskrivs som en ”resa i tid och rum”. Vi sprang på de gamla skogsvägarna och jag funderade på hur många ekipage med häst och vagn som åkt här genom tiderna samtidigt som jag noterade hur många tyska bilar som står parkerade vid sommarstugorna.

Stämningen bryts abrupt när en modern elljusslinga korsar vår väg, den ska vi hamna på lite senare visar det sig. Stampaleden är lättsprungen och funkar att cykla på, här och var förekommer smal stig.

Kl 13 (ca):

Från att ha varit söder om Kosta har du knappat in Norrhult på gps:en (ca 58 km) och är framme vid Rosdalabutiken med gårdscafé. Här kan du kika runt bland hyllorna en stund innan du beställer lunch eller fika och slår dig ner ute eller inne.

När vi var här sken solen så vi plockade på oss från kakfaten och satte oss i solskenet. När vi fikat färdigt knöt vi skorna och laddade för nästa löptur: en bit på Vildmarksleden.

Kl 14.30:

Kör igenom samhället Klavreström som ligger alldeles bredvid Norrhult. Jag hade efter mycket googlande lyckats hitta en karta över Vildmarksleden (ett gemensamt problem för de flesta leder i Sverige) för att hitta den finaste sträckan att springa och bästa stället att parkera på.

Vi hamnade till slut vid naturreservatet Libbhults ängar som är fantastiskt fint. Väl på plats är leden tydligt skyltad och vi sprang 4 km norrut tills vi kom till en rastplats vid en sjö.

De första 2 km är knixiga och lite svårsprungna men sedan är det skogsväg vilket inte är lika spännande men det går snabbare att ta sig fram. När vi vände gjorde vi som jag för det mesta alltid gör; testade en ny väg, med mer grus och asfalt. Det har sina fördelar (jag får se mer) men också sina nackdelar (det blir oftast längre än jag tänkt). Istället för att vända tillbaka på stigen svängde vi vänster och kom till samhället igen och sprang den kuperade asfaltsbiten ut till Libbhults ängar. Rundan landade på ca 1 mil och sista 1.5 km går bara uppför.

Kl 16.30 (ca):

Halvvägs mellan Klavreström och Kosta (ca 37 km) stannar du på en mack för proviant.

För egen del rusade jag in och köpte något att dricka. Eller snarare jättemycket att dricka.

Kl 17:

I Kosta finns elljusspår och de är riktigt fina, här kan du avsluta din trail safari med en no brainer för huvudet, men desto mer jobb för benen.

Vi testade den kortaste slingan. Elljusspåren var jättefina men just de blå markeringarna som leder vägen för 2.5 km fanns inte så vi sprang lite på måfå för att få ihop 3 km så att jag kunde bocka av 20 km vilket var målet för dagen. Just här går det långsammare än någonsin för min del men jag tänker att varje steg är ännu en meter.

Den som har mycket ork kvar i benen springer antingen 5 km eller 8 km på elljuspåret i Kosta – de är tydligt uppmärkta och underlaget är mjukt och härligt men smärtsamt böljande för trötta löparben.

Kl 20:

Ta trapporna ner till Glasbaren på Kosta Boda Art Hotel och beställ in en burgare och var sjukt jäkla nöjd. Just detta har jag inte gjort ännu men det är planen!

Att göra en sådan här trailsafari är ett kul sätt att spendera dagen på och gör att man får tid till lite av varje; lite spring, lite shopping och lite fika!

Igår sprang jag. Det var varmt och soligt och jag stoppade in en pod i öronen och tog mig upp på Galgberget i Halmstad. Jag hittade ett nytt utegym till och med. Men jag stannade inte där utan sprang en femma och sedan satte jag på Sun is shining med Axwell och Ingrosso och kutade trappintervaller så länge som låten varade. Efter det var jag nöjd och gick hem och blandade drinkar och satte mig på balkongen. Lite senare avslutade vi kvällen på Pio med kalixlöjrom och oxfilé.

Nu på morgonen ska jag springa ett längre distanspass. Någonstans mellan 12-14 km är planen.

Jag har den stora lyxen att leva tillsammans med en sambo som är löpcoach och som utbildar andra löpcoacher och det är alltid bra att bolla lite träningsidéer med honom. Det är drygt tre månader till mitt marathon i Dublin och jag tänker springa mina långpass (från 16-18 km och upp mot 25-30 km) ungefär var tionde dag – inte mer än så. Däremot ska jag mata en del distans däremellan, pass runt 10-15 km ungefär.

Förresten; ni som bor i närheten av Växjö eller Kalmar eller däremellan –  jag ska till Kosta Boda Art Hotel men tänker att jag vill både springa fina stigar och fika på härliga caféer (är beredd att åka ca 5 mil från Kosta). Vad får jag inte missa? Ge mig alla dina tips!

Jag åker till Storulvån med jämna mellanrum för att få mig lite vildmark, fjäll och äventyr. Sist jag var där så tog vi oss uppför Getryggen med snöskor. Och för ungefär ett år sedan sprang vi Jämtlandstriangeln. Den gången sprang vi en stig vid Getryggens fot istället för att springa den riktiga leden ner från Blåhammaren till Storulvån. Idag åkte jag till Storulvån för att ”stänga” de där sista kilometrarna från förra årets långlöpning på den delen av leden som jag fortfarande hade osprungen. Jag vände vid Ulvåtjärn, ungefär halvvägs till Blåhammaren, och fick mig en tur på ca 12 km.

Istället för att vända och springa tillbaka hade jag kunnat ta den stigen som vi sprang förra året, men det hade blivit mer av ett äventyr som jag inte hade varken tid eller ork för idag.

Nu när jag utvärderat båda sträckorna kan jag säga att stigen är mer av en naturupplevelse – men också betydligt mer av en utmaning. Det är en markerad stig på fjällkartan men i själva verket går stigen över myrmark och vattendrag så det är något av en gissningslek var man ska sätta fötterna. Å andra sidan finns det bara en väg framåt eftersom man hela tiden har Getryggen vid sin sida.

Blött var det också under dagens tur. Strax innan Ulvåtjärnsstugan måste man vada över en bred å eftersom det fortfarande är så mycket smältvatten i omlopp. För min del, med lätta terrängskor och funktionstights och en extremt vattenglad hund så gjorde det inte så mycket att vattnet gick upp till låren – men många av vandrarna fick klä av sina lager och sätta barnen på axlarna.

Jag träffade på väldigt många människor idag, trots regnet. En engelsman sa till mig att där hemma har det kommit ett högtryck med långt över 30 grader och vi kom överens om att det var lättare att andas här i fjällen. För regnskruden har sin charm det med. Molnen hovrar lågt över trädtopparna och man är insluten i ett mjukt dis. Men jag är glad över att vara löpare och att få springa mig varm och att inte behöva bära på så tunga ryggsäckar där både sovsäck och toalettpapper ska hållas torrt.