Valde att springa istället för att gÃ¥ imorse före frukost. Det vara bara det att ”imorse” var egentligen klockan 12 och baksida lÃ¥r snart gÃ¥r under av träningsvärk. Aldrig har en morgonjogg pÃ¥ 6-7km känts sÃ¥ jobbig. SÃ¥ seg. SÃ¥ slitsam. Bet ihop bitvis, och fuskade och gick ibland. Tempot var lÃ¥gt och det kändes som om jag knappt hade styrfart. Känslan i kroppen var jobbigare än när Grabben coachade mig genom en straffrunda. Men – jag gjorde det. Jag slutförde det jag tog mig ut för att göra!

Ett av de plagg jag tränar i frÃ¥n Casall är ett par jäkligt tighta träningstights. Första gÃ¥ngen jag tog pÃ¥ mig dem undrade jag om jag fÃ¥tt fel storlek. Att sätta pÃ¥ sig tightsen var ett projekt i sig, som att sätta pÃ¥ sig ett par strumpbyxor ungefär – i den modellen som ska hÃ¥lla in och lyfta upp.

Men att hÃ¥lla in och lyfta upp är faktiskt just vad dessa tights gör! De funkar som kompressionsstrumpor, fast de är tights. Modellen är superstretchig och med ”powerstretch” under rumpan, över magen och pÃ¥ sidorna över lÃ¥ren för att ge support och hÃ¥lla in och ja, även stimulera musklerna (precis som kompressionsstrumpor). När jag väl förstod att det var ett par hitechbyxor jag fÃ¥tt pÃ¥ mig sÃ¥ förstod jag även varför de var sÃ¥ jäkla tighta. Och nog hÃ¥ller jag med om att byxorna formar till benen pÃ¥ ett snyggt sätt (framförallt lyfter de rumpan) men de positiva egenskaperna för musklerna och icketröttheten i benen har jag inte hunnit utforska än. Jag har bara sprungit med dem nÃ¥gra gÃ¥nger under min 30-minutersrunda. Jag mÃ¥ste nog ta med dem ut pÃ¥ en halvmara under veckan!

Kompressionstights från Casall

Jag kände mig lite trött i benen idag men det försvann till kvällen. SÃ¥ passande – jag hade en straffrunda med Grabben inplanerad. Grabben behöver inte straffas, han har börjat med sin envisa löpbandsträning och har dessutom anmält intresse till Boston marathon, han var inkallad för att agera hare och peppcoach. Jag utnyttjar honom alldeles för dÃ¥ligt för detta ändamÃ¥l. Det beror mest pÃ¥ att han inte är sÃ¥ pigg pÃ¥ att följa med efersom jag ibland blir frustrerad pÃ¥ honom för att han säger fel saker. När jag är supertrött och har hälften av en distans kvar sÃ¥ kan han säga ”bra, nu är det hälften kvar” och dÃ¥ känns det som en evighet och sÃ¥ blir jag frustrerad. Det där har visserligen bara hänt 4 gÃ¥nger pÃ¥ alla de rundor som vi sprungit ihop under de snart 4 Ã¥r vi varit tillsammans, men Grabben uppfattar det som att det händer jämt…

Den nytvättade lila Craftjackan kändes rätt sÃ¥ tight när jag drog den pÃ¥ mig och jag vet inte om det är jag som expanderat eller om det är jackan som krympt i tvätten. Den har visserligen tvättats ett gäng gÃ¥nger förut men tanken pÃ¥ att jag skulle ha expanderat tilltalar mig inte och jag vet att jag har otur när jag tvättar. För inte sÃ¥ länge sedan krympte jag Grabbens tröja frÃ¥n Lindeberg (det blir dyra engÃ¥ngsartiklar konstaterade Grabben torrt) och imorse upptäckte jag till min fasa att min sprillans nya röda sport-bh pÃ¥ nÃ¥got sätt hamnat i en vit tvätt. Jag vÃ¥gade knappt hänga upp plaggen, än mindre säga nÃ¥got till Grabben, sÃ¥ det var med en oändlig suck av lättnad som jag konstaterade att inget vitt blivit rosa. Rosa är fint, men inte pÃ¥ hälften av kläderna i vÃ¥r garderob…

Löpningen gick över förväntan. Antingen för att Grabben sprang med och coachade, eller för att det var mörkt. Jag springer alltid bäst i mörker. Vi började med 10 minuter lÃ¥ngsam uppjogg, 10 minuter utanför bekvämlighetszon, 10 minuter pÃ¥ max och 10 minuter nedjogg. Jag upplevde det som väldigt kontrollerad löpning men när jag var klar fick jag skäll. Och det var berättigat. Jag släpper ju inte pÃ¥ den där kontrollen som ska ta mig frÃ¥n en puls pÃ¥ 90% av max till närmre max. Jag kan prata alldeles för snabbt efter 10 minuters maxlöpning och jag kan spurta alldeles för mycket de sista 2 minutrarna. Dessutom kan jag springa nedjoggen alldeles för enkelt. Jag gjorde inte mycket rätt detta passet alltsÃ¥, ja enligt Grabben i alla fall… (men det känns bra i kroppen, i flÃ¥set och i benen och det är jag nöjd med)

Jag pustar ut över en häck på Sannarps tartanbana någon gång under sommaren. Jag kom nog högre i puls då än nu. Å andra sidan sprang jag kortare intervaller och vågade kanske mer?