Förutom väder och vind så har sommaren kommit till Halmstad. Klassiska uteserveringen Bulls har öppnat på Lilla Torg och stoltserar med sina palmer. Jag och Grabben valde dock att fika inomhus. Jag laddade med en latte och sprang sedan 100 minuter hem till Grabbens föräldrar för middagsmat. Så länge har jag inte sprungit sedan tidigt i höstas. Sedan dess har det mest blivit 5 och 6-kilometrare med undantag av veckans 10 kilometer.

Löpningen kändes bra. Tempot var verkligen superlugnt och med ett riktigt lugnt tempo kan i stort sett vem som helst springa längre än man tror och anar! Mot slutet kände jag att energin hade nått bottenläge men då var jag nästan framme. Precis efteråt kände jag mig lite stel i knän och leder och det är just dessa, snarare än kondition och ork, som behöver vänjas.

Solen lyste vackert över den tidiga kvällshimlen när jag drog med mig Grabben för att säga farväl till storstadssnön på riktigt. Jag valde nämligen att ta ett varv förbi Erstaviksbadet i Nackareservatet. Ett varv som innebar en del snölöpning och en del ler- och plasklöpning. Jag gillade det. Grabben gillade det för att jag tyckte att han skulle gilla det. Han klagade över väta som sipprade in genom meshen. Jag tänkte positivt och tyckte att det kändes extra varmt och behagligt när det kalla våta fått samma temperatur som foten och värmde istället för att kyla ner. Myntet har nästan alltid 2 sidor.

Löpturen var en del i det virtuellt gemensamma träningseventet ”Tio på tisdag” som hade 24 deltagare. Vi skulle göra 10 reps av 10 saker varav 1 km var en av dessa ”saker”. 1 km x 10 blir således en fin löptur på 10 km! Resterande grejer blev tåhävningar, armhävningar, magövningar, benböj med hopp, tåhävningar (igen), dips, breda benböj i källaren, stretch och något mer jag inte riktigt minns…

Efter Tio på tisdag blev det zucchinipasta med köttfärssås och ett glas rött. Vin är bra för hjärnan enligt boken ”mat för hjärnan” av en forskare…

Det var 15 grader och fullkomlig våryra i Göteborg idag. Folk var som galna och satt på parkbänkar utan jacka. Ja visst låter det galet. Det var ju snöstorm och en massa minusgrader alldeles nyss.

Våren gjorde att det kändes som fredag och jag firade livet med att ha på mig min rosa vårjacka som jag köpte trots viss ångest eftersom den kostade alldeles för mycket.

Och när man tänker på vår så tänker man ju att fasen vad skönt att äntligen springa på barmark och med ljummen luft som svepet i håret men nä just nu känner jag inte alls så. Det känns lite motigt att komma ut. Klockan är 19.46 vilket betyder att det är knappt efter middag men om 2 timmar ska jag gå och lägga mig och jag skulle egentligen ville springa en 90-minutersvända ikväll. Vem klarar av den här livsstilen egentligen? Jag syftar på att lägga sig tidigt alltså. Ingenting blir ju kvar av kvällen!

Men som sagt. 90-minutraren känns lite motig just nu. Jag försöker dra till med alla ursäkter jag kan. Typ att jag borde ha vilodag. Och att jag kan träna lite extra imorgon. Jomentjena. Vad hände med just do it? Ja ja. Jag har fram tills 20.30 på mig. Efter 20.30 hinner jag inte jogga i 90 minuter och gå och lägga mig innan 22.00 och samtidigt klara av att sova 8 timmar per natt. Imorgon bitti står klockan på 06.00 för då är det nämligen dags för virtuell morgonträning!