Några kilometer med mina Merrell Trail Gloves bjöd på löparglädje ända ut i tårna. De första hundra metrarna kändes sisådär. Sedan blev det bara bättre och bättre.  Strandskogen i Lynga gör mig aldrig besviken. De första kilometrarna går både uppför och nedför medan de sistra slingrar runt i skogen bland träd och rötter. Fantastisk avslappnad löpning med skönt driv i benen och skön känsla i kroppen. Semesterkänsla. Vi toppade med glass i Möllegård. Idag var den f a n t a s t i s k t god. Jag valde hallon, blodapelsin och någon smörkolavariant som egentligen hade ett fräsigt italienskt namn. Semestervänligt – ja. Lowcarbvänligt – nej. Undrar om hårda intervaller kan råda bot på kolhydraterna i kroppen? Eller så får de sakta försvinna så som de vill.

Varje person som gästar oss föräras en tur på Prins Bertils stig. Så även Emil. Fast han bad om det själv… Vi frös när vi laddade med frukost från CC och jag trodde att det skulle bli hur kallt som helst att springa. Men nä, när vi sprang på Västra stranden efter 3-4 km så svettades jag. Och det var egentligen bara vid fikapausen på Bryggcafét i Grötvik som vi frös. Men då gjorde vi det ordentligt. Det blåste segelväder!

Fram till fikapausen kändes kroppen seg och trött men det berodde nog på den halvdåliga frukosten. 2 ägg och en latte macchiato. Fyllde på med en till latte på Bryggcafét och var pigg resterande 5 km fram till Tylösand och after beachen. Fast törstig igen, såklart. Så det blev en öl – de hade slut på vatten i baren och jag valde mellan öl och Zingo. Öl verkade just då som ett bättre alternativ, rent kolhydratmässigt.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder heter det som bekant. Men jag skulle vilja ändra det där till det finns inget dåligt väder, bara dåliga aktiviteter. Tyvärr rimmar det lite dåligt. Dagens väder har varit uruselt för beachen – men kanonbra för löpning. Det är i och för sig de flesta väder, man måste bara anpassa löpningen lite. Är det regn så kanske man springer lite kortare för att inte börja frysa, och är det sol kan man springa intervaller på bana. Då har man aldrig långt till vattenflaskan…

Jag började dagen med långa intervaller. Jag har inte sprungit så värst mycket i veckan eftersom jag varit lite orolig för hälsenan. Igår fick jag vadmassage och efter det har det blivit bättre – så imorse sprang jag 3 lite längre intervaller på min korta morgonrunda. Kroppen var segstartad och ville först inte kännas vid att den kan springa. Men det kunde den – efter ett tag…

När jag kom hem åt jag megagod frukost på philadelphiarullade laxskivor, ägghalvor och så blåbär och keso med en liten klick kesella rabarber. Nu ska vi ut på vägen igen. Göteborg väntar!