Den är verkligen här nu, beachsäsongen 2011! Stranden kryllade av badglada soldyrkare idag men vi lyckades hitta en tom plätt i Frösakull. Äventyrscabben kände sig hemma bland lyxvillorna och jag och Grabben utbrast ”åååh” och ”aaah” efter var och vartannat hus som vi körde förbi. Tur att vi redan har en lägenhet som är världbäst, annars skulle vi nog vilja bo här…

Planen idag var egentligen att springa alla stränder i Halmstad, men Grabbens vad tyckte det var en dålig idé redan vid kilometer 5 imorse. Då hade vi avverkat Västra stranden och filosoferat kring dess varaktighet. Det är inte Halmstads ståtligaste strand direkt, men hade den legat i Stockholm hade den varit top notch. Vi diskuterade grejer man skulle kunna göra med den här stranden, och har ett och annat förslag att komma med till Halmstad kommun och eventbolaget Halmstad & Co.

Eftersom Grabbens vad pajade sprang vi inga fler stränder idag. Istället stack vi som bekant iväg till Frösakull. Där lÃ¥g vi i nÃ¥gra timmar medan jag averkade den ena podcasten frÃ¥n Jillian Michaels efter den andra. LÃ¥t dem aldrig ta slut! Jag tog ocksÃ¥ med mig en podcast i örat när jag bestämde mig för att springa nÃ¥gra lätta tusingar vid 18-tiden ikväll. Jag fipplade bland apparna pÃ¥ telefonen och bestämde mig för att köra RunKeeper – dÃ¥ligt val! Hastigheterna stämde inte alls med hur jag sprungit och gÃ¥tt men än har jag inte kommit sÃ¥ lÃ¥ngt att pass som inte reggas pÃ¥ nÃ¥gon klocka eller app därför inte räknas. Däremot mÃ¥ste jag upprepa passet inom kort, kanske med lite mer intensitet i intervallerna. Bäst att jag gÃ¥r och laddar med lite räkmacka redan nu!

PÃ¥ min semesterlista stÃ¥r strandlöpning alltid högt upp. Det är en sÃ¥dan där klassisk klyshig grej, som liksom verkar sÃ¥ himla härlig och underbar i tanken – men hur är det egentligen i verkligheten?

Jo, rätt bra kan jag meddela. Det har sina svårigheter då det krävs en sandstrand som håller måttet och därför är jag mycket tacksam över att tidvis bo här i Halmstad. Här finns hur många stränder som helst värda namnet att springa på. Idag sprang vi mellan Haverdal och Vilshärad (och tillbaka) på det klassiskt barfotaglada sättet och jag avslutade givetvis med ett dopp (i kristallklart vatten med obeskrivligt perfekt sandstrand). Sedan gjorde vi inte särskilt mycket mer. Så denna dag får därmed räknas som vilodag.

Eller jo, jag glömde ju. Jag har ju gjort 100 rumplyft pÃ¥ bänk som sÃ¥ mÃ¥nga andra, men det kändes som en liten baggis. Det blir annat imorgon med 100 armhävningar. Jag har lovat Mia att göra dem pÃ¥ tÃ¥… (Update: det var visst bara 50 armhävningar imorgon… det känns helt plötsligt inte som en särskilt stor utmaning eftersom jag ställt in mig pÃ¥ 100)

Första loppet för i Ã¥r har sprungits. Första milloppet pÃ¥ typ evigheter. Jag minns fortfarande hur slutet pÃ¥ mitt förra millopp kändes – och dagens 10k var som en repris pÃ¥ den känslan. Fruktansvärt jobbigt, särskilt som uppförsbackarna kom precis före mÃ¥l. Men lite smÃ¥kul efterÃ¥t. Nu har jag en tid som jag kan förbättra. Den miltid som jag jobbar mot är en halv evighet frÃ¥n dagens resultat men det finns bra grejer som jag tar med mig frÃ¥n dagens lopp. Mitt tempo när jag väl sprang var bra. I fortsättningen ska jag helst fortsätta springa när det känns lite jobbigt och inte ge upp och börja gÃ¥. Lite finlir att jobba pÃ¥ alltsÃ¥. Lite envishet och uthärdlighet att jobba pÃ¥. Fler pass utanför bekvämlighetszonen. Det blir skoj!

Grabben och Mia sprang hur bra som helst och var väldigt fina i matchande skor. Det som saknades var IF Linnéas klubbkläder pÃ¥ Grabben, men det kommer nog till nästa lopp…