Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.

Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.

Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.

Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!

Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:

> Rullande backintervaller (20 min)

> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten

> Här är en bit av backen!

Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?

Åre by kl 23.00 en torsdag

Idag är det första december och jag har redan gjort min träningsjulkalender: 1 som i 1 december blev 1 trailpass. Hur bra som helst ju!

Hazel älskar att springa stig och eftersom det var tisdag morgon var vi helt ensamma i skogen. Inte ens en björn såg vi längs vägen. Jag undrar när första gången blir.

Det blev inte en särskilt lång runda men jag är nöjd ändå, det var ett tag sedan jag tränade mig svettig sist så det var skönt att känna att jag faktiskt är igång igen.

Traillöpning en frostig morgon är bra grejer. Skogen lindade in snålblåsten och marken var hård och lättsprungen.

Har du också öppnat första luckan i din träningskalender – vad blev det för träning?

För ett år och några dagar sedan spelade vi in den första filmen i mitt filmprojekt The freedom series. Vi började med löparfilmen som vi kallar för The Relief. När jag la upp den för ett år sedan fick jag så himla många kommentarer och jag blev otroligt glad.

För dig som inte sett filmen, eller som vill se den igen. Här är den:

Efter det första avsnittet spelade vi in en andra film i Åre som har en helt annan karaktär. Här kan du se den! Tyvärr verkar alla kommentarer ha försvunnit från det blogginlägget och det är så himla tråkigt.

I somras spelade vi in det tredje avsnittet som jag dessutom har en sponsor till. Jag ville göra en maxad film som liksom var all over the place med träningsglädje och jag gillar hur vi fick till det. Tanken är att hela tiden skapa olika känslor, men alltid med frihet och träningsglädje nära tillhands. Här ser du den filmen!

Jag har planerat väldigt länge för den fjärde och avslutande delen i The freedom series; eftersom jag gillar kontraster så kommer den bli helt annorlunda mot den från i somras. Jag tror ni kommer gilla den – jag ska bara få till själva inspelningen…

På tal om filminspelning så tar film verkligen lång lång tid att göra. Vi börjar alltid med en idé och en känsla och skapar sedan en storyboard med alla scener som ska till. Sedan måste scenerna matchas med ljus och andra praktiska saker, plus att varje scen spelas in rätt många gånger… såhär kan det gå till (plus många, många behind the scenes)!

Förutom att göra The freedom series har jag tänkt göra små andra kortfilmer; inte alls lika ambitiösa som det jag gör nu – men som ett komplement. Och vem vet, efter The freedom series kommer nog andra lite mer påkostade filmprojekt att ta vid. Projekt som sagt, jag gillar dem!