När vi stack ut klockan 16 var det mörkt. Supermörkt. Och det stormade utanför dörren – även om dagens tidigare spöregn åkt vidare någonstans. Men det är lustigt hur stormen liksom bedarrar några minuter efter det att man stuckit näsan utanför dörren och gått ut. Varje gång samma sak. Det är som att man inte märker det när man väl börjat springa. Ja, om det inte blåser motvind förstås. Då märks det r e j ä l t.

Jag sprang med Grabben och han är bra som sällskap när det ska hållas ett visst tempo eller springas fartlek. Det blev några tempoöpningar uppför backar och mellan lyktstolpar och formen känns grymt mycket bättre nu än på länge. Det har gått bättre och bättre hela hösten, och allra bäst på loppet i Amsterdam i höstas. Jag ska fortsätta träna fart och ett och annat löppass och se hur tiderna utvecklas i vår. Det är extremt sällan jag hakar upp mig på vad klockor och prylar ger mig för siffror – och mitt PB-lopp i Amsterdam sprang jag helt utan klocka och mellantider. Frihet i ett par löparskor!

Efter dagens fartlekspass åkte vi till fantastiska Pio Country Club. Det är väldigt speciellt det där stället. Jag var där på julbord för 2 år sedan och det är nog det bästa julbord jag ätit. Både då och nu. Fast som vanligt är det alltid första tallriken som är godast. På Pio har de många olika sorters lax, till exempel confiterad lax eller lingongravad eller kanelgravad – förutom alla de där vanliga sorterna. Sådant gillar jag.

Det är förresten 26 träningspass kvar till nyår – och ungefär lika många dagar.

En gång i veckan springer jag tillsammans med The Jillian Michaels Show i lurarna. De gångerna känns det lätt att komma ut. Passet i sig är sällan något särskilt, jag springer en sväng och så är det inte mer med det. Ibland blir det extremt lugn återhämtning, andra gånger blir det en vanlig jogg. Som idag. Det är pass när jag fyller på med positiv energi och positiva tankar. Jillian har den effekten. Ingenting är för komplicerat. Det mesta är rätt enkelt. Och rätt logiskt. Som idag.

Det ringde in en kvinna till Jillians talk show som ville gå ner i vikt eftersom hon gått upp ett gäng kilon i samband med en olycka som gjort att hon inte kunnat träna. Jillian sa att hon skulle hålla sig till 1400 kalorier. Hon fick äta vad hon ville inom den här gränsen – så det enda hon behövde tänka på var 1400 kalorier. Himla enkelt. Och ja, sedan vet ju både du och jag att man blir mer mätt på 1400 kalorier morötter än 1400 kalorier hallonlakritsskallar men när man går in på allt sådant så fastnar man ofta i det.

Keep it simple istället. Gäller även träning. Gör det som är roligt. Gillar du att springa, så spring. Vill du bli snabbare så spring lite snabbare ibland. Ofta när jag läser om personer som trappar upp sin löpträning så är det ett himla krusidullande med puls och olika intervallpass och antal sekunders vila. Träna istället för att tänka så blir det ofta bättre. Osäkerhet tenderar att slå ut den bästa av drivkraft. Lite grand som prylar. Ju mer prylar man vet om att de finns ju mindre kan man tänka sig ett träningsliv utan dem. Fastän det faktiskt går alldeles utmärkt utan både det ena och det andra.

Ikväll mötte jag en kille med shorts. Själv var jag utstyrslad med vinterkläder. Inte vinterskor dock. Sådana har jag inte. Inte ens på snö och is. Det har fungerat alldeles utmärkt att springa med mina vanliga skor även på is och snö. De senaste två åren har jag använt mina terrängskor Inov-8 X-talon till vinterunderlag. Funkar skitbra. Men det är ingen nödvändighet – däremot riktigt roligt att ha.

30 pass kvar till nyår!

Vintertights – Craft

Vinterjacka – Craft

Lager 2-tröja – Craft

Skor – Nike Free 2+

Mössa – Lundhags

Fullt upp på jobbet. För stort projekt – för lite tid. Mail som aldrig tar slut och timmar som går lite för fort. En buss som ska ta mig hem som aldrig kommer. Som fastnar i trafik och som rör sig alldeles för långsamt. En bil utan bensin som segar i kvällsköer. En påse skumtomtar. En gps som är lite för långsam som leder oss fel. En lite för full parkeringsplats och ett IKEA med lite för slingrig shoppingslinga. Ett Mio med en lite för sävlig säljare och ett ICA Maxi med alltför många varor alltför utspritt på konstiga ställen. En överfull gaturemsa och en dubbelparkering och ut med allt ur bilen och upp i lägenheten och in i kylen och fram med middagen och upp med möbeln från Mio och sista sydda gardinen och in med disken och en tanke på jobb och en annan på frilansuppdrag.

Och sedan en längtan till lugn och ro och att få ur den där stressen som samlats på hög under skinnet. På med skorna och ut genom dörren. In i bubblan och mörkret och det trygga suset av bilar runt omkring men aldrig nära och ljuset från stadsdelen på andra sidan vattnet. 7 km senare är jag lugn. Filtret har tömts, batterierna är laddade, sinnet är lätt. Jag är törstig, trött och sömnig. Tacksam för idag.

36 pass kvar till nyår…