Jag älskar att vara hemma. När vi kom hem från Södertälje tidigt i eftermiddags tände jag inte bara 3 ljus – utan hur många som helst. Sedan gjorde vi inte så mycket mer. Kollade lite Vinterstudio, rensade lite i garderoben. Pysslade lite. Njöt av att vara hemma. Lagom till herrarnas terränglopp på Vinterstudion somnade jag på nyinköpta kudden i soffan och vaknade lite senare – mycket väl medveten om att jag skulle ut och springa.

När man nyss har vaknat är det mycket sällan en löptur står högst upp på listan över saker man helst vill göra. Att sticka ut och springa ville jag faktiskt inte alls. Det är då jag är glad över alla de andra pass jag sprungit i mitt liv. I och med de passen vet jag att bästa belöningen efter ett löppass är känslan efteråt. Och det allra jobbigaste de gånger man har svårt att ta sig iväg är just att komma genom ytterdörren. Väl ute flyter det på.

Jag sprang min hemmarunda runt Kungsholmen. Väldigt enkelt rent mentalt – men mycket jobbigt i benen eftersom jag hade disciplin nog att fartleka mig runt ön. Skön uppvärmning mellan Rålis och Kristinerberg. En första tempoökning mellan Kristinerberg och ICA Maxi Lindhagen. Lite lugnare igen fram tills Kungsholms Strand. Fartökning fram till där gångvägen är avspärrad och en kort vilostund tills dess att gångvägen är öppen igen. Sedan en lång tempoökning hela Kungsholms Strand fram till Stadshuset. Sista biten hem, längs med Norr Mälarstrand, springer jag och ler. Trött. Nöjd.

18 pass kvar till nyår i #50challenge

Vilken händelserik det har varit. Inte visste väl jag att det här inlägget skulle ge sådana reaktioner! Stort tack för ert engagemang. Jag har varit himla nyfiken på vilka ni varit så jag har tjuvkikat på era bloggar och lämnat lite avtryck här och där. Är extra glad över att få hitta nya guldkorn att lägga till min RSS-feedssamling. Här finns nu 134 olika bloggar som alla ger mig inspiration på något sätt. Det är fint med bloggemenskap!

När jag kom hem från jobbet stack jag och Grabben ut och sprang en vända. Jag tror det var första passet i minusgrader! Härlig känsla – och det är faktiskt bara kallt de där första minutrarna innan man kommit igång. Sedan busar en varm och härlig känsla i kroppen!

Vi sprang runt Riddarfjärden och blandade lugn jogg med tempoökningar. Benen kändes lite sega och det får de vara efter att ha PT-tränat innan lunch. När jag kom hem kände jag en sådan oändlig tacksamhet till allt i mitt liv. Den jag är. De jag omger mig med. Er som läser min blogg. Och att jag kan träna. Det finns verkligen inga begränsningar annat än i mitt huvud. Det är en magisk och kraftfull insikt som behöver underhållas då och då. Det är nog därför jag gillar utmaningar och äventyr. Nu är det 22 pass kvar i min #50challenge – kanske inte så äventyrligt men däremot en rolig utmaning! Jag har en till på G, får nog outa den efter nyår då alla ”ska ta tag” i sina liv. En härlig tid med mycket vilja och önskedrömmar. Tyvärr går den över lite för snabbt…

Förresten – dagens juice blev äpple, vitkål och kanel. Fräsch och frisk. Den får fem vitaminbomber av fem möjliga i betyg!

Jag säkrade dagens D-vitamin under en mils löpning mellan Tylösand och Möllegård. Vi fick ömsom sol ömsom piskande regn och decemberstorm. Strandskogen skyddade mot det mesta, förutom sandkornen som ven när vi närmade oss havet. Tänk vilken förändring i landskapet ”lite” vind kan åstadkomma. Vid ”heta hörnan” nedanför hotellet hade halva stranden liksom blåst bort – och Restaurang Salt stod ösligt och halvt bortblåst.

Kroppen kändes pigg och glad. De rosa skorna gjorde sig fint mot både lera och grönskande gräsmattor och fick följa med in i duschen efteråt. Rosa skor ska vara rosa, inte bruna… Om ni kikar riktigt noga på bilden nedan så ser ni att jag har nya tights på mig. Jag fick dessa Nike Pro (och den alldeles superba sport-bh:n Nike Victory) på en träff med Nike Training Club förra veckan men tightsen funkar inte så bra på min kropp. Jag upplever att de är lite slappa i midjan och liksom hasar ner hela tiden. Så jag sprang runt och var tvungen att dra upp tightsen en gång var 300:e meter för att inte visa halva rumpan… Förutom den lilla detaljen så gillar jag tanken med Nike Pro – kläder i yppersta funktionsmaterial. För bästa effekt ska man inte ens ha trosor under. Funkar bra som underställ eller under shorts. Trodde de skulle funka bra som löpartights men njaaa.

Om 25 träningspass är det 2012.