Marit Björgen vann förvisso inte Tour de Ski (vilket kanske var lika bra för sportens skull) men hon är en av de mest imponerande som finns. Hennes intervaller är vida kända och jag sprang dem för ett tag sedan. Ikväll gjorde jag det igen.

Rätt lång uppvärmning och sedan 4 minuter långa intervaller med hög puls (typ så snabbt du kan springa under 4 minuter) och sedan 2 minuters aktiv vila (jag gick 1 minut och joggade sakta 1 minut) för att få ner pulsen ordentligt.

Totalt 4 upprepningar – 16 minuters löpning så snabbt du kan. Marit Björgen själv sägs köra (löpandes eller rullskidandes) dem på över 90% av maxpuls. Själv har jag inte tränat intervaller på länge, och inte särskilt mycket kvalitetspass alls, så jag tog det piano och låg strax under mjölsyratröskeln. Så efter de där 16 minutrarna sprang jag fyra 1-minutersintervaller också för att se om jag kunde få upp farten lite mer. Det verkade vara svårt med det. Men pulsen gick upp i alla fall!

Måndag. Jobbdag. Vardag. Jag är fortfarande i Åre men har pysslat framför datorn. Jag försökte kravla mig upp ur sängen i tid imorse för att hinna med lite morgonträning men det misslyckades rejält. Resultatet blev 2 timmar snooze och sedan upp direkt till frukost och datorn. Istället fick jag min träning på lunchen. En löptur mellan Åre och Tege i sällskap med Grabb och löparhund. Himlen var nästan blå, luften var stilla och det mesta var löjligt fantastiskt.

Jag stack ut ”en sväng” ikväll. Tänkte mig ett snabbt pass och det blev exakt 25 minuter från det att jag klev ut genom dörren tills dess att jag kom in igen. Sprang en kilometer med första halvan med vinden i ryggen. Inte så farligt, tyckte jag. Vinden hjälpte mig framåt och det var inte särskilt kallt även om snön yrde runt omkring mig. Här och var hade snön blåst i drivor och fötterna begravdes i fluffig nysnö.

En halv kilometer senare vek jag av för att ta gångvägen hem över Draklanda. Snövallen på sidan var nästan metern hög och direkt när jag gått över tågspåren och vänt tillbaka märkte jag det. Hur omöjligt det var att springa åt andra hållet! Snön piskade i ansiktet och rispade ögonen så till den grad att jag envist fick borra ansiktet i snön. På fältet hade vinden styrt och ställt som den ville så jag vadade i snö upp till låren. På högersidan såg jag ett dike och jag undrade ett slag om jag var mitt i det. Pinnar som markerade vägen skvallrade om att jag var där jag skulle vara men snön hade helt sonika blåst igen hela vägen. Jag testade att springa och det var som att springa i högt vatten – fast vatten i fryst form är onekligen inte lika tungt som den rinnande varianten.

Efter ett tag kom jag tillbaka till huset igen och bestämde mig för att dra några vändor uppför den backe som leder upp till ytterdörren. Den är inte särskilt lång så 10 rusher uppför kändes rätt så fjuttigt – men det fick duga. Tillsammans med några plankor, andra magövningar och 10 burpees. Sedan gick jag in och duschade varmt och länge. 2 pass kvar.

Bilder från min Instagramfeed – du hittar mig genom att söka på ”sararonne”. Instagram är en app och social plattform där man följer varandra via foton och är riktigt kul. Jag har haft mitt konto rätt länge men varit aktiv sedan… igår kväll! Jag finns på Twitter också!