Marit Björgen vann förvisso inte Tour de Ski (vilket kanske var lika bra för sportens skull) men hon är en av de mest imponerande som finns. Hennes intervaller är vida kända och jag sprang dem för ett tag sedan. Ikväll gjorde jag det igen.

Rätt lång uppvärmning och sedan 4 minuter långa intervaller med hög puls (typ så snabbt du kan springa under 4 minuter) och sedan 2 minuters aktiv vila (jag gick 1 minut och joggade sakta 1 minut) för att få ner pulsen ordentligt.

Totalt 4 upprepningar – 16 minuters löpning sÃ¥ snabbt du kan. Marit Björgen själv sägs köra (löpandes eller rullskidandes) dem pÃ¥ över 90% av maxpuls. Själv har jag inte tränat intervaller pÃ¥ länge, och inte särskilt mycket kvalitetspass alls, sÃ¥ jag tog det piano och lÃ¥g strax under mjölsyratröskeln. SÃ¥ efter de där 16 minutrarna sprang jag fyra 1-minutersintervaller ocksÃ¥ för att se om jag kunde fÃ¥ upp farten lite mer. Det verkade vara svÃ¥rt med det. Men pulsen gick upp i alla fall!

Måndag. Jobbdag. Vardag. Jag är fortfarande i Åre men har pysslat framför datorn. Jag försökte kravla mig upp ur sängen i tid imorse för att hinna med lite morgonträning men det misslyckades rejält. Resultatet blev 2 timmar snooze och sedan upp direkt till frukost och datorn. Istället fick jag min träning på lunchen. En löptur mellan Åre och Tege i sällskap med Grabb och löparhund. Himlen var nästan blå, luften var stilla och det mesta var löjligt fantastiskt.

Jag stack ut ”en sväng” ikväll. Tänkte mig ett snabbt pass och det blev exakt 25 minuter frÃ¥n det att jag klev ut genom dörren tills dess att jag kom in igen. Sprang en kilometer med första halvan med vinden i ryggen. Inte sÃ¥ farligt, tyckte jag. Vinden hjälpte mig framÃ¥t och det var inte särskilt kallt även om snön yrde runt omkring mig. Här och var hade snön blÃ¥st i drivor och fötterna begravdes i fluffig nysnö.

En halv kilometer senare vek jag av för att ta gÃ¥ngvägen hem över Draklanda. Snövallen pÃ¥ sidan var nästan metern hög och direkt när jag gÃ¥tt över tÃ¥gspÃ¥ren och vänt tillbaka märkte jag det. Hur omöjligt det var att springa Ã¥t andra hÃ¥llet! Snön piskade i ansiktet och rispade ögonen sÃ¥ till den grad att jag envist fick borra ansiktet i snön. PÃ¥ fältet hade vinden styrt och ställt som den ville sÃ¥ jag vadade i snö upp till lÃ¥ren. PÃ¥ högersidan sÃ¥g jag ett dike och jag undrade ett slag om jag var mitt i det. Pinnar som markerade vägen skvallrade om att jag var där jag skulle vara men snön hade helt sonika blÃ¥st igen hela vägen. Jag testade att springa och det var som att springa i högt vatten – fast vatten i fryst form är onekligen inte lika tungt som den rinnande varianten.

Efter ett tag kom jag tillbaka till huset igen och bestämde mig för att dra nÃ¥gra vändor uppför den backe som leder upp till ytterdörren. Den är inte särskilt lÃ¥ng sÃ¥ 10 rusher uppför kändes rätt sÃ¥ fjuttigt – men det fick duga. Tillsammans med nÃ¥gra plankor, andra magövningar och 10 burpees. Sedan gick jag in och duschade varmt och länge. 2 pass kvar.

Bilder frÃ¥n min Instagramfeed – du hittar mig genom att söka pÃ¥ ”sararonne”. Instagram är en app och social plattform där man följer varandra via foton och är riktigt kul. Jag har haft mitt konto rätt länge men varit aktiv sedan… igÃ¥r kväll! Jag finns pÃ¥ Twitter ocksÃ¥!