Jag har 2 sällskap när jag springer intervaller: Grabben eller Runkeeper. Idag är Grabben i Stockholm så jag väljer Runkeeper. Knappar in 21 intervaller på 1 minut med 30 sekunders vila. Efter var 7:e intervall lägger jag in 3 minuters serievila. Jag funderar ett slag på var jag springer dessa intervaller bäst och väljer Hökafältet i Mellbystrand. Strandskogen tar vinden och stigen badar i sol. Kurvorna är täta och terrängen snäll. Här kan jag känna mig snabb.

Första stegen känns lätta och sköna. Jag håller tillbaka på krafterna. Ägnar de första minutrarna åt att värma upp. Få in känslan i kroppen. Väcka den till liv.

SÃ¥ gÃ¥r startskottet för första intervallen och jag länger pÃ¥ steget, spänner magen och tänker pÃ¥ hÃ¥llningen. Jag tänker att nÃ¥gon lyfter mig i hÃ¥ret rakt upp och känner när jag faller igenom i höften – och när jag inte gör det. En minut är kort och lÃ¥ngt. Vilan däremellan gÃ¥r snabbt. När startskottet gÃ¥r i hörlurarna är jag pÃ¥ det igen. 21 gÃ¥nger hör jag samma startskott. 21 gÃ¥nger trycker jag ifrÃ¥n i ett mer aktivt steg. Och jag känner hur det är i benen jag tröttnar. Pulsen ökar under varje intervall och hjärtat fÃ¥r jobba hÃ¥rdare – men benen fÃ¥r slita för att kroppen är tung vilket är min begränsning. Begränsning för vad förresten? För att inte springa snabbare än jag gör just nu. Inte mer än sÃ¥.

Bekräftelsesökande outfit i neon. Skor // Nike Free Run. Sleeves // Zensah. Jacka // Nike.

Jag är träningssugen! Löparskorna stÃ¥r nästan och studsar i hallen och jag planerar för 2 intervallpass den här veckan –  kortintervaller och lÃ¥ngintervaller. De kan springas pÃ¥ en mängd olika sätt men den här veckan väljer jag följande:

KORTINTERVALLER:

21 * 1 minut. 30 sek vila mellan varje intervall. Serievila efter 7 intervaller med 3 min vila.

LÅNGINTERVALLER:

6 * 6 min med 3 min vila mellan varje intervall.

Löpning i Central Park, april 2012

Jag sitter med turban i hÃ¥ret efter att ha sprungit VÃ¥rruset i Stockholm tidigare ikväll. En härlig tillställning med mycket sol – och mycket pollen. Det lÃ¥g ett tjockt pollendis över fältet i Frescati och det kliade i ögonen av gräsdamm.

Man kan se VÃ¥rruset pÃ¥ 2 sätt: som en löparfest där deltagande är viktigare än tid – eller frustrerande 5 km där alla gÃ¥r i vägen. För ärligt talat, det är ingen som helst ordning pÃ¥ själva löpningen. Det är gÃ¥ngare i näst snabbaste gruppen ”springa fort” och det är smala passager där mÃ¥nga ska igenom. Min första kilometer gick pÃ¥ över 7 minuter – jag kom helt enkelt inte fram snabbare än sÃ¥. Jag valde att se loppet utifrÃ¥n deltagarperspektivet istället och gladdes Ã¥t alla som var där!

Vi var ett helt lag som sprang och det var kul att fika i gröngräset efterÃ¥t. Mia, Elin, Lantto, Helena och Åsa – och sÃ¥ jag. En fin kväll under solen – men det var skönt att duscha av sig allt pollen efterÃ¥t. Därav turbanen i hÃ¥ret.