Det är fint att Grabben fortfarande återhämtar sig från Stockholmsmaran – för då kan han passa på att springa med mig. I eftermiddag, när solen fortfarande stekte som bäst, bockade vi av Galgberget på vår lista med grejer som vi älskar med Halmstad. Jag ville springa intervaller och det är faktiskt skit samma om de går i terräng istället för på bana. Det är skit samma vilken hastighet man håller – ibland går det nedför, ibland är det plant och rätt ofta är det uppför. Det är väl lika bra att springa intervaller i kuperad terräng eftersom resten av livet är just så.

Galgberget doftade varmt och brända barr och sommaren hade spridit ut sig över alla buskar och träd. Det var ruskigt jobbigt att komma igång eftersom kom igång-sträckan gick uppför men efter några minuters uppvärmningsjogg körde vi igång. 5 intervaller på 1 minut med 1 minuts lätt jogg mellan (eller gång om det var brant backe). Det kändes ömsom tungt ömsom enkelt. Jag tappar mycket, mycket fart i uppförsbackarna – men kan hålla uppe tempot när det är flackt även om andningen går snabbt. Efter lite vila och lite lugnt jogg körde vi 5 intervaller till. Den här gången sprang jag lite fortare – och lite kortare. 45 sekunder följt av 30 sekunders vila.

Lite senare åkte vi ut mot Tylösand och avslutade dagen där vi började: på en filt på stranden. Vi hade köpt med oss lite picnickprylar och kikade på solen medan den sakta, sakta dök ner mot havet medan folk sprang i strandkanten och badade ända fram till skymningen.

Det finns ett antal faux pas inom cyklingen. Att inte ha likadana flaskor på cykeln till exempel – eller att få olja från kedjan på benet. Att cykla i linne – eller att ha glipa mellan tröja och byxa. Säkert finns det ett gäng till, och kanske bröt jag mot några regler idag. Råkade få olja på benet redan från början och gnuggade nervöst bort det med vatten från flaskan (jag hade 2 likadana – såklart). Glömde bort hur växlarna funkade och ringde min cykelcoach i panik efter 5 km. Men förutom allt det där, så gick årets premiärcykling rätt så bra. Jag minns inte hur många pass jag cyklat totalt i mitt liv. Kanske är det någonstans mellan 5 och 7. Jag hoppas att tröskeln att ta sig ut blir lägre för varje gång jag cyklar. Just nu är den rätt hög – så det tog 2 timmar för mig att komma iväg. Den mesta tiden spenderade jag med att fundera på att jag borde komma ut. Himla ineffektivt.

Jag har ingen koll på vad cykelreglerna säger om fika och sådär. Hur lång måste rundan vara för att man ska få göra fikastopp? Jag tog paus efter 32 km. Då hade jag cyklat från Halmstad till Laholm via Mellbystrand. Vägarna var tokfina med undantag för en bit av Ginstleden som verkligen inte passade för en racer. Det var en liten, liten asfaltsväg som gick genom strandskogen och spruckit på rätt många ställen.

I Laholm snurrade jag runt ett tag för att hitta centrum. Det där lilla torget – är det centrum? Det var här jag hittade uteserveringarna så jag slog mig ner med en rabarberpaj, en fanta och chaite med skummad mjölk. Det finns mycket som är roligt med att cykla: medvind, långa flacka utförslöpor – och så fika.

Efter fikat så var det bara hemvägen kvar. Jag valde lite alternativa vägar förbi Veinge och hittade snart en skylt mot Halmstad. 28 km senare var jag hemma! Cykeln (han heter fortfarande Rulle) har nog gått 40 mil nu tror jag, men har fortfarande inte fått punka. Den dagen – den sorgen.

”Du ser ut som en Hollywoodjoggare”, påpekade Grabben innan vi stack ut i förmiddags. Inte mig emot – men jag tror inte det var tänkt som någon komplimang direkt. Grabben är lojal mot det märke han springer i, oavsett om det är sådant han köpt eller sådant han fått. Nu får han i och för sig (Craft-)kläder på lite andra sätt än de flesta Craftutrustade bloggare – eftersom han också ställer upp och jobbar för varumärket (ni var några som träffade på honom på mässan inför Varvet till exempel). Själv är jag lite ombytlig – men det är sällan jag ser ut som en typisk löpare. Jag flyttar snarare ut träningssalen i löparspåret och tycker ofta att ju fler färger desto bättre.

Idag höll jag mig till några få färger – men desto fler varumärken. Skor från Nike, strumpor från Reebok, tights från Casall, top från Columbia Sportswear, sport-bh från Casall och keps från Craft. Det funkade fint alla 14 kilometrarna från Halmstad till Tylösand. Vädret var kallt ibland och varmt ibland, men solen höll sig bestämt borta.

Efter 7 kilometers jogging i ultrafart ökade vi på intensiteten lite. Först med en tusing som gick 90 sekunder snabbare än föregående kilometrar, och sedan 4 styken 300-ingar med 200 meters gå- och joggvila. Jag behöver få upp intensiteten i min löpning för att bli lite snabbare – men jag behöver också få upp intensiteten för att komma i någon slags form. Hollywoodjoggare eller ej.