Jag är hemma. I hjärtat och i verkligheten. Hemma i min lägenhet. I det som är mitt. Eller… okej, det är väl Grabbens lägenhet också… Vi stod en lång tid ute på balkongen igår. Lyssnade på någon som hade fest på en annan balkong. På vågskvalp från Nissan och på skratten från restaurangerna vid bron. På musik som hördes från en uteservering och på fåglar som flög över Norre Katts park. Lyssnade på allt det där som är hemma.

Imorse vaknade vi efter ställd klocka. Snoozade någon halvtimme extra medan solen flödade in genom sovrumsfönstren. När jag gick ut på samma balkong som igår kväll såg jag flera löpare som kom morgonjoggandes längs Nissan. Unga, äldre, killar och tjejer. Med och utan hund. Snabba steg och lätta fötter och släpande, långsamma, morgontrötta.

Min utmaning imorse var att springa det andra passet i Träningsglädje Training Camp. 70 andra personer har också kört samma pass – eller ska köra innan veckan är slut. Det är inspirerande att veta att många andra också går igenom samma jobbighet, samma trötthetskänslor och samma svettpärlor i pannan och mjölksyra i benen.

De första 30-sekundrarna gick fint. Pigga ben, lätt steg och bra driv. De 2 60-sekundrarna gick också rätt så bra. Härligt, tänkte jag. Solen värmde terrängen under mina fötter och trädkronorna låg som ett luftigt tak över huvudet. Rundan vi sprang runt Frennarp var platt och snäll – men intervallerna blev hårdare. I de 2 90-sekundersintervallerna höll jag bra tempo och driv, men nu började det bli jobbigt på riktigt. Sådär så att man liksom inte hinner återhämta sig under vilan. De 2 efterföljande 2-minutrarna sprangs i ett annat tempo. Inte samma snabba steg, men ändå hög ansträngningsnivå. Och så var det de 2 sista riktigt långa intervallerna: 3 minuter. Den första av dem minns jag inte, men i den sista så var det som att springa i en annan värld. Jag hörde Grabben någonstans lång borta men tänkte på helt andra saker. Tankarna flöt i sirap och benen gick av sig själva. Inte särskilt fort nu heller, men fort nog för att jag skulle vara nöjd. De allra sista 2 30-sekundrarna var en njutning. Korta, sköna, svettiga – och snabba.

När jag hämtat andan tog vi gott om tid på oss att stretcha. Bryggan nedanför huset badade i solsken och firade semesterkänslan med extra mycket sätesstretch.

Den lokala Halmstadtidningen beskrev det så bra i en krönika sent i våras. ”Halmstadborna är sommarens okrönta kungar och drottningar”. Så sant. Så nu sticker jag dit en sväng. Jag har inte semester än på ett tag, men sommaren måste ju utnyttjas.

5 träningstips för dig som åker förbi Halmstad i sommar:

1. Spring Prins Bertils stig till Möllegård och ät Riccardos italienska glass
2. Simma på Brottets utomhusbad – det är gratis
3. Spring på Östra, Västra eller Lynga Strand om du vill springa på stranden
4. Vill du träna back- eller trappintervaller, gör det uppför Galgberget mot utsiktstornet (i närheten av Hallandsgården)
5. Vill du träna inomhus – gör det på Form Friskvård som har ett rent, snyggt och fräscht gym (observera sommaröppetiderna dock)

5 ätartips för återhämtning mellan träningspassen:

1. Salt i Tylösand
2. Pio på Storgatan
3. Pio Country Club nära Simlångsdalen
4. Lunch och latte på Barmezzo
5. Fikahäng på Coffee & Company (med gratis WIFI)

5 andra tips mellan mat och träning:

1. TeamSportia kan man göra överraskande träningsklädesfynd på. Ibland
2. På Lilla Kvarn i stan kan man köpa mysiga téer och spännande sylter (eller så åker man till Särdals kvarn och shoppar där)
3. Åk till SIAs glassoutlet om ni ska ha glassparty. Varning för att endast enstaka smaker förekommer (i stor mängd)
4. Byt glassoutleten till träningsklädesoutlet och åk till Stadium Outlet
5. Åk till Lynga Strand (Halmstads bästa)

5 tips utanför Halmstad:

1. Bruncha på Torekov Hotell & Spa
2. Spring Skåneleden mellan Torekov och Båstad
3. Spring någon av de markerade stigarna i strandskogen utanför Mellbystrand
4. Ät glass i Lejet utanför Varberg
5. Cykla Hylteslingan (eller en bit av den)

Garderoben i Halmstad är rätt full med kläder men ändå så har jag i n g e n t i n g att ta på mig. Verkligen ingenting. Så det fick bli träningskläder trots att jag inte tränat idag. Asics från topp till tå, i hopp om att rosa och vitt och kul mönster inte såg så himla träningsnördigt ut. Grabben kontrade med att det såg ut som om jag skulle springa maran. Jaja.

Jag är fortfarande inte helt frisk. Att till exempel gå uppför sanddynorna på Tylösand kändes lite onödigt jobbigt – även om det bara handlade om ett tjugotal steg. Vi hittade den perfekta dynen som skyddade från havsvindarna, och så låg vi där ett tag och lyssnade till gårdagens sommarpratare. Finfint.

Finfint är också veckans träningspass som ligger uppe på Facebook. Inte veckans enda – men förhoppningsvis ett av veckans tuffaste. Imorgon planerar jag att vara fullt frisk för att träna lite lätt för att sedan, mot slutet av veckan, dundra på.