Jag begav mig till Sportlife Tegnérgatan efter jobbet och var på vippen att inte få plats på cyklingen klockan 17.30. Jessicas pass är så populärt att det numer är kö till dem – att boka klassen innan rekommenderas starkt!

Det är roligt att det är fullt – för passen är galet bra. Förutom själva träningen får man alltid med sig en dos kunskap. Jessica är numer nästan den enda jag tränar för – men jag lär mig alltid något nytt. Det är en stil jag sällan ser hos instruktörer, men som betyder så himla mycket för mig som deltagare. Självklart passar inte Jessicas sätt att instruera alla andra instruktörer – jag tror man som instruktör måste hitta just sin grej. Pia på SATS Hötorget är också grymt bra, fast på ett helt annat sätt.

Jag hade fortfarande galet mycket träningsvärk i armarna på cyklingen – och ungefär ingen kraft alls i benen. Vi körde ett trappliknande upplägg på klassen där vi skulle upp och nosa på vår ”sweet spot” strax under tröskelpuls. I vanliga fall ligger min runt 85% men idag skvalpade mjölksyran i benen långt under det och jag körde alla intervallerna på 72-75%. Den pulsen var där vi skulle vila mellan intervallerna men då låg jag på 65%…

Det var hur som helst skönt att bli lite svettig och säkert bra att pumpa runt blodet lite överallt i kroppen. Efteråt körde vi ett magprogram från Nike Training Club-appen (NTC) och det var bra – imorgon hoppas jag på träningsvärk lite överallt alltså! Det sitter fint med lite vila och ett konstaterande om att det är 20 träningspass kvar till nyår i min #50challenge!

På väg från gymmet köpte jag kyckling, rosmarin, flingsalt och flytande honung. När jag kom hem satte jag ugnen på 210 grader och lade kycklingbitarna i en form. Jag hällde på lite olja, honung, timjan, chilipeppar (ancho style) och flingsalt. In i ugnen i ungefär en halvtimma och voilá – typ världens godaste middag (tack Jessica för bra recept)! Och typ den första ”riktiga” maten jag lagat sedan jag vet inte när. Blodpuddingen på blodpuddingens dag för nästan en månad sedan räknas inte…

Jag var inte på topp när jag klev in på Sportlife Tegnérgatan efter jobbet. Jag visste med mig att jag inte hade med mig kläder för cykling och jag var varken taggad eller särskilt sugen. När man som jag lägger mellan 5-10 timmar i veckan på träning ska man nog gå på bio istället när man anar den känslan i kroppen. Jag var varken trött eller med begynnande sjukdom i kroppen – jag var bara lite otaggad. Och det visade sig rejält på Activios pulssystem.

Jessica bjöd på grym musik och det var kö till klassen. Tyvärr satt ett av reglagen helt fast på min cykel så styret var lite för långt fram – och det är grymt mycket skönare att cykla med riktigt cykelbrallor än vanliga tights. Alla de där grejerna resulterade i att jag aldrig kom högre än typ 75% av max under intervallerna – och under varje vilominut rasade pulsen till under 60%. Jag försökte verkligen få upp den högre, men idag lyckades jag inte. Tänk så olika det kan vara. Samma kropp, samma cykelsal – men helt olika känsla.

Jag gråter inte blod över ett pass som gick rätt dåligt. Istället gick jag hem till Jessica och åt typ världens godaste kyckling och drack ett fantastiskt gott glas rött och konstaterade att det är 28 träningspass kvar till nyår.

Jag har äntligen en vecka med typ inga ”åtaganden” – jag minns knappt när det hände senast. Det är rätt lugnt både på jobb- och privatlivsfronten. Himla härligt! Så, jag ska se till att unna mig mycket träning den här veckan.

Idag blev det – förutom yogan på lunchen – också en coreklass och en fantastisk cykelklass efter jobbet. Jessica Clarén drar full cykelsal redan efter 1 veckas instruerande och det är kul att se! Vi körde med pulssystem vilket är ett grymt redskap. Förutom känslan i kroppen får man också svart på vitt om allt det man tror stämmer faktiskt gör det på riktigt. Visst, det finns många faktorer som kan göra att pulsen på skärmen spökar – men använder man pulssystem på ett konsekvent sätt lär man sig efter hand. Väldigt finurligt.

Jag var sjukt taggad idag. På 3 extensiva intervaller á 3 minuter stycket – och sedan på den där 10-minutraren där vi skulle upp till tröskelpuls och sedan ner till 65% igen så många gånger vi kunde. Jag såg ivern på skärmen direkt. Pulsen studsade upp och ner som en jojo och jag hade bra flyt i hela kroppen. Bra känsla. Jag kände mig stark under alla intervallerna och jobbade med kroppen på ett besynnerligt härligt sätt. Ni vet, när man känner att man är trött men att det ändå flyter på. Man är liksom ett med klassen. Jag misstänker att grym musik och en cykel långt fram gjorde sitt till.

Det där med att vara långt fram i salen ger mig bra ”känsla” och det är något jag har kommit på i efterhand. Jag var långt fram på en styrketräningsklass förra veckan och då går det inte att fuska. Är jag långt bak så fuskar jag av ren lathet. Utfallen blir inte så djupa och det mesta blir lite mer slarvigt. Dumt, för det drabbar ju ingen annan än en själv! Är jag långt fram så kan jag dra nytta av instruktörens energi – och det finns ofta en hel del av den valutan. Särskilt om man går på just Jessicas klasser…

Jag känner mig grymt nöjd med dagens unnande. Och nu när jag kollar i kalendern ser jag att jag har en deadline på en stor artikel till en bröllopstidning i veckan. Typiskt. Men det blir helt klart mycket mer unnande i veckan!

Det är 44 träningspass kvar till 2012 – kul att vi är många som kör #50challenge (använd den hashtaggen om ni twittrar så kan jag följa er)!

Lila är min nya färg! Lila jacka från Peak Performance. Lila Nike Free TR Fit. Lila väska från Nike och så en shoppingväska från Blueberry Lifestyle som är en superlila butik.

På träningen blev det gult. Gul träningströja från Etirel och gul cykeljacka från Craft.