Solen sken imorse när jag stack iväg på premiärtur på min Ducati Factory SP. Jag hade siktet inställt på mina gamla hoods i Saltsjöbaden och jag kan vägen dit utan och innan. Men aldrig förut har jag tänkt på att det är så mycket stop and go. Det var minimalt med trafik men cykelbanorna svängde tvärt och massa trånga passager, rödljus och andra trixigheter gör vägen ut mot Saltsjöbaden till mer av transport än cykling. Synd, för det är verkligen fint där ute. Det märker man särskilt när man inte bor där.

En av de finaste avsnitten i cyklingen är mellan Storängen och Östervik. Här är det fin snirklig gammal landsväg som går precis vid vattnet. Tyvärr är det inte särskilt många kilometer innan man ska tråckla sig igenom Fisksätra för vidare ”transport” mot Igelboda. Kanske är det roligare att cykla mountainbike till Saltsjöbaden via Hellas och Erstavik. Det ska jag testa. Och så vill jag ju springa samma slinga också. Vägen som jag cyklade idag har jag sprungit rätt många gånger förut. Oavsett färdsätt kan man ta en fika på Stationshuset bredvid Grand Hotel. Det blev min frukost i morse.

Jag behöver cykla in Ducatin lite innan jag kan säga något konkret om den. Växlar och bromsar behöver justeras lite. Spontant tycker jag att skillnaden i känsla är som en styv alpin skida jämfört med en lite mjukare skida. Den förstnämnda är hård och tillåter mer fart och aggressivitet. En mjukare är förlåtande och det blir lite mer cruising.

Jag ser fram emot mer cykling på Ducatin. Jag tror vi kan bli bra kompisar. Jag känner mig väldigt mycket mer bekväm på den än min mountainbike.

När min frukost var uppäten blev jag upphämtad av mina föräldrar och min ena bror för vidare äventyr. Jag premiärbadade(!) och sedan åkte vi till Artipelag på Värmdö. Häftigt ställe med både genial och konstig konst. Värd sin utflykt för arkitekturen och naturen.

Soligt – och inte en kotte ute. Perfekt för cykling!

Paus på Dalarö brygga i Saltsjöbaden

Snygg utsikt från mitt fikabord på Stationshuset

Rätt så varmt i vattnet (faktiskt)

Löparhunden badar också

Artipelag

Min fina mamma och pappa

Jag var rätt less på mountainbike efter det där passet i förmiddags. Ingenting stämde (förutom fina vänner som jag cyklade med) och det mesta sög. Fast det sa jag aldrig högt. Jag verkar ha en oförmåga att gnälla. Jag tänkte på det igår när Sofy drog mig de sista kilometrarna till Högbo. Jag kände mig trött i ryggen och hade ont i tårna och ville bara stanna och sträcka på mig, men jag sa något käckt om att det var så vackert runt omkring oss istället. Utåt sett ler jag. Inuti svär jag uti bara helvete.

Efter att ha införskaffat en ny kloss på min sko gav jag mig själva fan på det där med mountainbike igen under tidig kväll. Jag valde att sticka ut själv på 10-kilometesspåret som var snällt. Nu blev det roligare och jag vågade mer. Jag hann också stanna och njuta av kvällssolen som glittrade mellan träden i sjön. Det är fantastiskt fint här runt Högbo Brukshotell – och cyklingen var riktigt rolig!

Det blev 2 varv och jag tackar för totalt 35 km på min Trek idag. Imorgon ska jag vara jäkligt tidig till frukosten så jag hinner med lite mer. Tänk att det är söndag imorgon! Jag skulle kunna tänka mig att stanna här lite till!

Jag letar bilnycklar. Min ena spd-kloss försvann någonstans i skogen och det gick rätt dåligt att åka utan. Det gick i och för sig inte sådär himla bra med klossar heller…

Gänget susade fram på stigarna med fantastiskt glada miner  på 15 km-slingan men jag är inte hooked på mtb alls – det är way out of my comfort zone.  Däremot är det väldigt fint här i Högbo. Det är ett sportparadis med mtb-slingor, löpslingor, bana för rullskidor, golf och en massa andra grejer. Som kaninhoppning till exempel. Dessutom ligger det nära Stockholm. Himla bra!

Nu ska jag fortsätta leta bilnycklar, sedan bär det av in till Sandviken för att se om de har spd-klossar och efter det lite shopping på Björk & Berries som har butik här i Högbo. Värsta bra! Vi hörs snart igen.

Sofie. Så snygg så man dör.