Jag var rätt less på mountainbike efter det där passet i förmiddags. Ingenting stämde (förutom fina vänner som jag cyklade med) och det mesta sög. Fast det sa jag aldrig högt. Jag verkar ha en oförmåga att gnälla. Jag tänkte på det igår när Sofy drog mig de sista kilometrarna till Högbo. Jag kände mig trött i ryggen och hade ont i tårna och ville bara stanna och sträcka på mig, men jag sa något käckt om att det var så vackert runt omkring oss istället. Utåt sett ler jag. Inuti svär jag uti bara helvete.

Efter att ha införskaffat en ny kloss på min sko gav jag mig själva fan på det där med mountainbike igen under tidig kväll. Jag valde att sticka ut själv på 10-kilometesspåret som var snällt. Nu blev det roligare och jag vågade mer. Jag hann också stanna och njuta av kvällssolen som glittrade mellan träden i sjön. Det är fantastiskt fint här runt Högbo Brukshotell – och cyklingen var riktigt rolig!

Det blev 2 varv och jag tackar för totalt 35 km på min Trek idag. Imorgon ska jag vara jäkligt tidig till frukosten så jag hinner med lite mer. Tänk att det är söndag imorgon! Jag skulle kunna tänka mig att stanna här lite till!