Det är en minut över midnatt och med andra ord den allra första dagen i april. Jag är så himla sugen på lite boot camp. Men jag vet ju hur det brukar bli: ebba ut i sanden. Flagna. Blekna. Jag skulle behöva någon som sitter på min axel och peppar och påminner. Lite så. Men skit samma – snart har jag inget annat val än att köra på utav bara fan. I maj ska jag nämligen cykla till Åre. Jag siktar på att vara där lagom till träningshelgen Workout Åre den 24:e maj. Jag planerar att samtidigt samla in en slant till välgörande ändamål och förhoppningsvis får jag sällskap.

Jag har varit förutseende nog att inte boka särskilt många cykelklasser på konventet och jag har dessutom tagit ledigt från jobb och uppdrag. Det jag inte har börjat med är den grenspecifika träningen. Som det ser ut nu sker första cykelpasset i slutet av april. Tills dess ska jag springa, träna bålstyrka och köra ett och annat pass på spinningcykeln. Men jag tänker att 64 mil på cykel – hur svårt kan det vara? Jag tänker vara förnuftig och hålla mig till en modest cykelranson per dag. Det här ska vara ett kul äventyr – inga tårar i skogen någonstans vid Ytterhogdal. När jag passerar Hallen ska jag njuta lite extra. Där är så himla fint! Hallen, tillsammans med Färila, är 2 av mina höjdpunkter när jag kör mellan Stockholm och Åre.

De 5 senaste meningarna i stycket ovan är särskilt viktiga. Även om min grenspecifika fysiska träning är minimal så är min mentala träning långt gången. Det handlar om att bearbeta min målsättning och bryta ner tankar och bygga upp visualiseringar. Ladda hjärnan med positiva tankar.

Ännu en härlig dag med strålande sol! Jag passade på att ta en riktig premiärtur med den bil jag köpte i fredags. Det självklara valet på passagerare föll på min mamma: det var egentligen hon som köpte bilen (en Mini Cooper Cab) som fick namnet Charlie (för att den såg ut som en dumsnut precis som en av deras – fantastiska – katter) som vi senare köpte av henne och har haft som trotjänare i flera år. Nu har jag uppgraderat till en Charlie II. En sportigare och dessutom röd Mini Cooper Cab – som är utrustad med cykelhållare när så behövs. Den förra Minin har verkligen gått som en klocka i ur och skur trots siberienkyla och ökenvärme. Vi har fått in så otroligt mycket packning: längdskidor, slalomskidor, fyrverkeripjäser och you name it. Men – för att få plats med min racer var vi tvugna att cabba ner och det svenska sommarvädret är opålitligt. Den nya bilen är livsstilskompatibel!

På eftermiddagen körde jag spinning för Jaime på Nordic Wellness Östermalm. 90 minuter i en fullsatt cykelsal. Ett riktigt bra pass med mycket cykelkänsla. Kroppen har fått lite av en cykelchock den här veckan: att jag cyklat 3 pass har nog inte hänt sedan jag vet inte när. Det är bäst att jag sätter igång med den här cykelträningen nu så att jag blir en fullfjädrad cyklist till sommaren. Eller, allra helst till maj.

Jag avrundade en extremt bra dag med finbesök av Annika. Vi pratade träningsresor, dels ska vi ju springa en massa backar under 4 dagar på Cypern i november – men vi måste ju åka någonstans för backträning också…

Charlie II – med otroligt maskulina fälgar. Förmodligen extremt coola utan att jag riktigt fattat det men de får bli vinterfälgar.

Sol på näsan vid Stora Skuggan.

Cykelklädd!

Tack till er alla som var med på min cykelklass! Jag längtade hela dagen till kl 16 och tiden gick alldeles för sakta fram tills första intervallstart. Det är kul att sitta på instruktörscykeln och se en massa leenden och kämpaglöd. Så tack, tack – och tack igen. Och tack till arrangörerna Sofy, Terese och Mela för ett fint event och att jag fick köra klass på det!

Det känns skönt att jag fick bekänna mitt kommande cykeläventyr för er som var med på klassen. Nu när jag berättat så måste det bli av, eller hur! Till er som inte var där – jag ska berätta, inom sin tid.

Gigantisk goodiebag!