Vilken dag! Medan många återvände till sina kontorsplatser återvände jag till min cykel. De första minutrarna ömmade bakdelen men sedan var det som att den växte fast i sadeln. Jag har inga problem med skavsår på obehagliga ställen men jag blir lite öm i sittbenen. Fast som sagt, mest kändes det i början av dagen och efter mitt fikastopp som jag tog efter 9 mil.

Jag hade som målsättning att cykla 13 mil och det gjorde jag också. Det var slitsamt i början, särskilt när jag skulle ta mig tvärs över Öland från östra till västra sidan för då var det lite lätt uppför och dessutom motvind. Jag svor lite inombords – men vände sedan tankarna och kom på mig själv att kämpa i onödan. Jag påminde mig själv om att jag var ute på njutarrunda, att jag inte behövde pressa mig till bra tider eftersom mitt enda mål var att ta mig de 13 milen – inte att ta mig 13 mil på en specifik tid. Efter 4-5 mil var jag i Färjestaden och då köpte jag en bulle och en Cola på ICA. Sedan vände jag söderut, fortfarande med motvindskänning, och längtade till Alvaret som jag hade sett fram emot att se på riktigt. Jag körde genom Alvaret och det blev dagens bästa mil! Det var som att cykla genom vilda västern fast utan berg i horisonten. Eller lite som Route 66 fast utan bensinmackar. Vägen genom Alvaret var komplett med ormar på vägen och allt. Och ni vet när det är sådan där enormt lång raksträcka och luften liksom dallrar på den och det svartnar? Precis så var det! Magiskt! Dessutom medvind! Cykling blir så mycket roligare med medvind – på Al(l)var!

Årets längta landsvägspass: 99 km. Jag är nöjd. Jag hängde på cykelproffsen Karin och Carl-Emil så gott jag kunde och har nog aldrig snittat såhär bra över en sådan här distans. Vi hade konstant motvind första halvan – och sedan borde vi haft konstant medvind andra halvan men som vanligt är det inte så det känns.

Jag lyckades få punktering men med tanke på att det är min allra första så kunde den inte komma lämpligare – med 2 experter som kunde fixa det snabbt på plats så ska det förhoppningsvis inte vara några konstigheter att lära mig att greja det där själv. Stoppet därefter var tack och lov fika på Gårdby Café – ett mysigt ställe med många sorters brownies. Jag tänkte förnuftigt och valde lunchmacka. Några mil senare kickade jag till energinivån i kroppen med en bit Kitkat efter att ha ropat ”lucka” lite för många gånger. På det stora hela är jag som sagt väldigt nöjd med den här första dagen. Sol och äntligen något som påminner om vårvärme!

Jag har ordnat så att jag numer får plats med min cykel på min Mini Cooper. Det kostade så att det sved rejält i plånboken eftersom cykelhållaren är lite av ett specialbygge. Nu får jag se till att utnyttja cykeltransportmöjligheten ordentligt. Idag packade jag racern på hållaren och körde ner till Öland. Här ska jag bli cykelproffs!