Jag vet – det är inte höst än. Men tids nog. Och jag har redan börjar förbereda mig i tanken. Dels så måste jag strukturera upp mina underställ lite. Jag har förmånen att ha ett gäng underställ som är olika bra för olika grader och intensitet man tänkt träna i (hej högteknologiska träningskläder!) – men jag har inte haft vett nog att sortera upp dem. Under sommarmånaderna ligger de i en låda under sängen. Under vintermånaderna får de dumt nog ingen framhävd plats i garderoben utan ligger fortfarande i en låda under sängen – fast lite mer högst upp. Men strunt i det – jag har också funderat på att skaffa mig en trainer. Jag har aldrig ägnat tanken någon uppmärksamhet förrän idag. Den kom från ingenstans men kändes liksom självklar. Jag är ju cyklist och cyklister måste träna cykel. Spinning i all ära men – not quite the same. Jag har redan rådfrågat den här tjejen om bra tips och fick till svar att jag förmodligen vill ha en trainer som inte låter så mycket (eventuella grannar på undervåningen blir förmodligen inte så glada) och att den ska vara enkel och inte strula. Nu ska jag dammsuga nätet!

Bild lånad från KarinTri – en grym cyklist (och triathlet) och en riktigt bra kompis!

Innan hela den här härliga sommaren drog igång gjorde jag en bikefit hos Sportson – alltså justerade alla inställningar på cykeln så att den är precis rätt inställd efter min kropps styrkor och svagheter. Att cykla på en felinställd cykel gör ont efter ett tag. Rejält ont. Till exempel i rygg och knän eller så kan det ge konsekvenser i form av bortdomnade händer och mindre effektiv cykling.

Jag träffade Magnus på Sportson i Haninge innan butiken öppnade och redan när jag bokade tid hos honom förklarade han att det skulle komma att ta några timmar. Dels kollar han hur kroppen liksom rör sig när han böjer ben och knän och sådär, men han vill också se hur kroppen beter sig när cykeln är kopplad till en trainer och man blir trött. Att göra en bikefit innan eller efter stängning gör att man kan gå igenom grejer utan att allt runtomkring stör.

Därför kom det sig att jag gick in på Sportson i Haninge i full cykelmundering men rätt rejält morgontrött en junimorgon strax efter klockan 7. Magnus hade kaffet klart och vi började med att prata allmän träningsbakgrund och eventuell skadehistorik. Magnus, som tidigare varit elitcyklist, berättade några anekdoter om hur hans erfarenheter och hur en rätt inställd cykel påverkat hans cykling till det bättre. Och en del berättelser om vilka konsekvenser en felinställd cykel kan ge…

Han poängterade att han inte var någon naprapat men kollade sådant som knän och ryggrad för att se om något var snett eller om jag hade begränsad rörlighet eller så. Vi gick också igenom mina fötter och jag valde att köpa nya sulor till mina skor med lite mer stöd för hålfoten. Och så köpte jag något absolut superviktigt: en sadel som passade mig! Alltså, ska du cykla lite längre – se för guds skull till att ha en sadel som funkar för dina sittben! När du vet ungefär vilken bredd du ska ha så kan du välja mellan komfort och racesadel och några mittimellan. En racig sadel är rätt hård mellan en komfortsadel är mjuk (duh!) – jag valde ett mellanalternativ.

Och så var det dags att kolla inställningarna på själva cykeln. Jag fick börja med att värma upp på min cykel som var monterad på en trainer och sedan cykla ett tag tills dess att jag blev varm i kroppen och lite lätt fuktig i pannan. Magnus tittade på hur ben, knän och fötter rörde sig och justerade såväl sadelhöjd och var den skulle vara placerad som var klossarna satt under skon med stor noggrannhet och millimeterprecision. Jag har tidigare justerat min sadel efter eget bevåg och justerat lite på lekmannasätt men klossarna under skon har jag monterat dit på måfå. Jag har liksom inte vetat bättre! Att ha dem placerade på rätt ställe ger bättre fart på cykeln men minimerar också risk för skador.

Min största källa till ont från cykling har varit min rygg. I början av min cykelkarriär fick jag väldigt ont i ländryggen och var tvungen att stanna hela tiden för att sträcka ut. Det kändes som att ryggen skulle gå av! Lite senare bytte jag till en kortare styrstam och problemen försvann. Så enkelt! Det finns styrstammar i olika längder (och även styren i olika bredd – så detta kollar man också) och Magnus monterade på en styrstam där man direkt när man cyklar kan anpassa längden och på så sätt få fram vad som funkar bäst. Att montera på styrstammar är rätt meckigt och tar lite tid, jämfört med att till exempel justera höjden på en sadel. Även på min nya Nishiki fick jag korta ner styrstammen rätt rejält och det känns skillnad med en gång tycker jag!

Om man har cyklat med sina gamla inställningar länge så kan det ta ett tag innan man vant sig vid de nya. Jag tyckte att sadelhöjden kändes lägre än vad jag är van vid men det ger mig också möjlighet till maximal utväxling. Och efter första rundan så hade jag redan vant mig… Magnus ville att jag skulle återkomma till honom när jag cyklat några mil för att berätta hur det känns och vad jag tycker och det har jag gjort – mina mil på cykeln i sommar har varit behagliga sett till inställningarna så jag har kunnat fokusera på själva cyklingen istället. Ibland har det varit rätt så jobbigt. Och ibland har det varit väldigt härligt.

Vill du också göra en bikefit? Kontakta mig på sararonne at gmail.com så skickar jag Magnus kontaktuppgifter!

Jag ligger lite back! Att inte öppna datorn på typ 2 dygn hör till ovanligheterna men nu har det hänt. Sedan sist så har jag hunnit bada lite till – i finfina Undersvik på väg mot Järvsö, och så på ett ställe som kallas ”lilla Hawaii” (eller ”Finnskogens Hawaii) i sjön Amungen. Men jag har också fått besök av Grabben som både hunnit hit och hunnit åka söderöver och vi har plockat blåbär och som vanligt var det jag som tröttnade först. Dessutom har jag hunnit besöka såväl Majas Café i Regnsjö som surdegsbageriet i Långhed och så har jag bakat sommartårta och gjort egen mandelmjölk (min första) och så har vi haft härliga grillkvällar och massor av sol.

Dessutom hann jag med att cykla 73 km i fredags morse. Vid 8 cyklade jag iväg från Söräng mot Runemo och Gäddvik och sedan Långhed där jag mötte dagens jobbigaste backe som började snällt och slutade med en vägg. I asfalten stod det skrivet ”kämpa!” och jag gissar att jag inte är den första som cyklar där. Imorgon går det en stafett (löpning) av stapeln där många lag ska besegra samma backe och på toppen väntar spurtpris för den med mest krafter. Jag cyklade på Stora Hälsingegårdars väg förbi Vängsbo och Knåda (eller om de kanske kommer i andra ordningen?) och tog sikte på Edsbyn. Jag svängde av på Faluvägen och en till lång och seg backe men sedan väntade fina utförslöpor fram mot riksväg 50 där jag svängde vänster mot Alfta och sedan tog sikte mot Bollnäs. Asfalten är förjäklig på de mindre vägarna – men omgivningarna är fina! Efter de där dryga 7 milen var jag väldigt nöjd med min insats – särskilt i backarna eftersom jag fattat att jag sitter och cyklar med ett annat vevparti nu än på min gamla cykel. Det är dags att läsa på om det här med vevparti, drev och kuggar och utväxling och sådant – och garanterat  dags att odla starkare cykelben. Det blir ett bra vintergöra!