Så fick jag den till slut, den där cykeldrömmen som jag gått och fantiserat så länge om. Med snötyngda granar och alldeles vintervita vägar i ett sovande landskap. Det är såhär jag tänkt mig vintercykling ända sedan jag ägnade första tanken på en cyclocross.

 Bildcredd till min bror Marcus Rönne

Jag hade lite möten på ett annat fjäll söderöver så jag passade på att köra några timmar till och kom hem till Hälsingland framåt kvällskvisten. Jag kom till ett tyst och tomt hus så jag satte på mig cykelkläderna och tog mig ut en sväng på crossen. Det var blandat packat snö och isbana så det kändes bra med dubb. Riktigt hur halt det är förstod jag inte förrän jag klickade ur foten och ställde mig med fötterna på marken. Glashalt. Och typ jättekallt. Garanterat myggfritt.

Det var becksvart ute och det är svårt att förstår hur mörkt det kan vara ibland. Så dessa kvällsturer gör mig gott – jag jobbar bort mörkrädslan. Det funkar bättre på cykel än i löparskor för jag tänker att det är lättare att cykla från saker och ting än att springa från dem.

Exakt vad ”saker och ting” är vet jag jag inte. Kanske en vampyr? Kanske en björn? Just björnarna är lite osannolikt, men jag hörde om en i Whistler som cyklade in i en björn på en cykelväg i mörkret. Exakt vem det var vet jag inte. Exakt hur sant det är vet jag inte heller…

Det var inte ett dugg svårt att komma över tröskeln ikväll. Inte ens när jag tänkte cykla – ja, vintercykla på snö! Jag har ju många gånger skrivit att utmaningen med cykling är just att komma ut, eftersom så många grejer ska fixas. Men inte ikväll, trots att det borde vara en högre tröskel att cykla på snö och is i minusgrader.

Jag var ute i nästan 90 minuter men det kändes som en halvtimme. Det var så sjukt kul!

Det var några minusgrader ute. Och becksvart. Jag drog på mig grejerna; sport-bh i merinoull från Smartwool och ett underställ i delvis merinoull från Craft. Merinoull är bra men inte bäst alltid – för rätt låg- eller medelintensiva aktiviteter är det oftast super tycker jag. Och särskilt när det är kallt. I cykelskorna hade jag förresten också strumpor i merinoull från Smartwool. Just strumpor i merino har jag oftast numer; i vinterskorna kan jag ha rätt tjocka strumpor men mina absoluta favoriter är supertunna strumpor i merinoull.

Hur som helst; jag satte en pannlampa på hjälmen och tog med en extra i fickan just in case. Jag ska montera på en lampa på cykeln också men jag har inte hunnit ännu.

Jag hoppade på cykeln redan utanför dörren; det spelar liksom ingen roll att det är grus. Det fastnade först lite snö i ena spd-klossen men det var förmodligen för att skon var varm så att snön smälte och fastnade som is. Men jag fick bort det och kunde cykla. Och jävlar vad jag kunde cykla!

Vägarna var både snöiga och isiga men greppet från dubbdäcken är så sjukt bra så jag var aldrig orolig för att slira eller halka med cykeln. Det märktes bara att det var halt när jag hade skorna i backen för de har noll grepp.

Jag cyklade in på St Olavsleden och pannlampan lyste upp vägen fint i mörkret. Jag är fortfarande lite ovan att cykla i lite djupare snö för då börjar det slira men jäklarns alltså, så sjukt kul det är ändå!

Min cyclocross är långt från lika lättrullad som min racer – och dessutom är det lite ovant med vanliga växlar istället för elektroniska – men fart, ja det hade jag.

Några plus med min BMC cyclocross är att hjulen har som inbyggda reflexer; det som lyser vitt precis vid däcket är reflex och även BMC-loggan är reflekterande. Reflexerna på ekrarna strider däremot mot cykelreglerna, men eftersom det finns så många andra reflexer på cykeln och mina kläder också har många reflexer (särskilt på benen) så ska jag plocka bort dem.

Hur som helst så är jag såld och jag är redan så jäkla nöjd med denna tjugotusenkronorsinvestering. Min belöning till mig själv för hårt arbete under det här året.