Så fick jag den till slut, den där cykeldrömmen som jag gått och fantiserat så länge om. Med snötyngda granar och alldeles vintervita vägar i ett sovande landskap. Det är såhär jag tänkt mig vintercykling ända sedan jag ägnade första tanken på en cyclocross.

 Bildcredd till min bror Marcus Rönne

Jag hade lite möten på ett annat fjäll söderöver så jag passade på att köra några timmar till och kom hem till Hälsingland framåt kvällskvisten. Jag kom till ett tyst och tomt hus så jag satte på mig cykelkläderna och tog mig ut en sväng på crossen. Det var blandat packat snö och isbana så det kändes bra med dubb. Riktigt hur halt det är förstod jag inte förrän jag klickade ur foten och ställde mig med fötterna på marken. Glashalt. Och typ jättekallt. Garanterat myggfritt.

Det var becksvart ute och det är svÃ¥rt att förstÃ¥r hur mörkt det kan vara ibland. SÃ¥ dessa kvällsturer gör mig gott – jag jobbar bort mörkrädslan. Det funkar bättre pÃ¥ cykel än i löparskor för jag tänker att det är lättare att cykla frÃ¥n saker och ting än att springa frÃ¥n dem.

Exakt vad ”saker och ting” är vet jag jag inte. Kanske en vampyr? Kanske en björn? Just björnarna är lite osannolikt, men jag hörde om en i Whistler som cyklade in i en björn pÃ¥ en cykelväg i mörkret. Exakt vem det var vet jag inte. Exakt hur sant det är vet jag inte heller…

Det var inte ett dugg svÃ¥rt att komma över tröskeln ikväll. Inte ens när jag tänkte cykla – ja, vintercykla pÃ¥ snö! Jag har ju mÃ¥nga gÃ¥nger skrivit att utmaningen med cykling är just att komma ut, eftersom sÃ¥ mÃ¥nga grejer ska fixas. Men inte ikväll, trots att det borde vara en högre tröskel att cykla pÃ¥ snö och is i minusgrader.

Jag var ute i nästan 90 minuter men det kändes som en halvtimme. Det var så sjukt kul!

Det var nÃ¥gra minusgrader ute. Och becksvart. Jag drog pÃ¥ mig grejerna; sport-bh i merinoull frÃ¥n Smartwool och ett underställ i delvis merinoull frÃ¥n Craft. Merinoull är bra men inte bäst alltid – för rätt lÃ¥g- eller medelintensiva aktiviteter är det oftast super tycker jag. Och särskilt när det är kallt. I cykelskorna hade jag förresten ocksÃ¥ strumpor i merinoull frÃ¥n Smartwool. Just strumpor i merino har jag oftast numer; i vinterskorna kan jag ha rätt tjocka strumpor men mina absoluta favoriter är supertunna strumpor i merinoull.

Hur som helst; jag satte en pannlampa på hjälmen och tog med en extra i fickan just in case. Jag ska montera på en lampa på cykeln också men jag har inte hunnit ännu.

Jag hoppade på cykeln redan utanför dörren; det spelar liksom ingen roll att det är grus. Det fastnade först lite snö i ena spd-klossen men det var förmodligen för att skon var varm så att snön smälte och fastnade som is. Men jag fick bort det och kunde cykla. Och jävlar vad jag kunde cykla!

Vägarna var både snöiga och isiga men greppet från dubbdäcken är så sjukt bra så jag var aldrig orolig för att slira eller halka med cykeln. Det märktes bara att det var halt när jag hade skorna i backen för de har noll grepp.

Jag cyklade in på St Olavsleden och pannlampan lyste upp vägen fint i mörkret. Jag är fortfarande lite ovan att cykla i lite djupare snö för då börjar det slira men jäklarns alltså, så sjukt kul det är ändå!

Min cyclocross är lÃ¥ngt frÃ¥n lika lättrullad som min racer – och dessutom är det lite ovant med vanliga växlar istället för elektroniska – men fart, ja det hade jag.

Några plus med min BMC cyclocross är att hjulen har som inbyggda reflexer; det som lyser vitt precis vid däcket är reflex och även BMC-loggan är reflekterande. Reflexerna på ekrarna strider däremot mot cykelreglerna, men eftersom det finns så många andra reflexer på cykeln och mina kläder också har många reflexer (särskilt på benen) så ska jag plocka bort dem.

Hur som helst så är jag såld och jag är redan så jäkla nöjd med denna tjugotusenkronorsinvestering. Min belöning till mig själv för hårt arbete under det här året.